Luisa Castillos bror Miguel dog i protesterna i våras. Hon är besviken på oppositionen.
1 av 3
Luisa Castillos bror Miguel dog i protesterna i våras. Hon är besviken på oppositionen. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Alfredo Jimeno är lokalpolitiker i Caracas för oppositionspartiet Voluntad Popular. Bakom honom syns en bild på Leopoldo Lopez, partiets fängslade ledare.
2 av 3
Alfredo Jimeno är lokalpolitiker i Caracas för oppositionspartiet Voluntad Popular. Bakom honom syns en bild på Leopoldo Lopez, partiets fängslade ledare. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Maryclen Stelling är sociolog och politisk analytiker. Hon säger att oppositionen själva bär ansvar för valnederlaget.
3 av 3
Maryclen Stelling är sociolog och politisk analytiker. Hon säger att oppositionen själva bär ansvar för valnederlaget. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio

Splittrad opposition i Venezuela

"Jag röstade för att markera mitt motstånd mot president Maduro men oppositionen svek oss"
8:56 min

Det regerande socialistpartiet vann stort i regionalvalet i förra veckan. Oppositionen hävdar att regeringen fuskade och har protesterat mot valresultatet. Oppositionen hävdar att regeringen fuskade och har protesterat mot valresultatet. President Nicolás Maduro har sagt att vinnarna måste sväras in av hans nybildade författningsförsamling, vilket oppositionen vägrat eftersom de inte erkänner den som legitim. Men i går gick några av oppositionens nyvalda guvernörer med på kravet och sprickan inom oppositionskoalitionen är nu uppenbar.

Det är dagen efter valet, och oppositionens guvernörskandidat i Caracas, Carlos Ocariz, håller en ilsken presskonferens.

– Valmyndigheten hjälpte regeringen att fuska. De flyttade vallokaler i sista minuten, de stängde ute våra observatörer, och de har manipulerat rösträkningen. Vi kommer protestera, säger Carlos Ocariz.

Utanför lokalen står Irisbel och Olga. De var valobservatörer och kampanjarbetare för oppositionen i den fattiga stadsdelen Petare.

– När klockan var sex och vallokalen skulle stänga så vägrade funktionärerna börja räkna rösterna. De lät röstningsmaskinerna vara på, och låste in oss i lokalen, släppte inte ut oss förrän valmyndigheten offentliggjorde det färdiga resultatet på TV. En av dem sa att det varit ett straff för att vi arbetar för oppositionen, säger Irisbel.

Olga tar av sig sin t-shirt med oppositionens logga på.

– Om jag har på mig den här när jag kommer hem så riskerar jag att bli nerslagen. Sedan det blev känt att jag jobbar för oppositionen har jag inte fått några matlådor, de delas ut av socialistpartiets kvartersrepresentanter. Det är svårt att mobilisera röster för oppositionen, många är rädda för att förlora matlådorna, eller sina statliga anställningar, säger Olga.

– Det hade varit bättre om vi inte deltagit i valet. Vi anade ju ändå att det skulle sluta såhär – att regeringen skulle snuva oss på segern igen, säger Olga.

Hon är inte ensam. De senaste dagarna har flera oppositionsledare hävdat att det var naivt att delta i valet, eftersom det kan tolkas som ett erkännande av det president Nicolás Maduro hävdar: att Venezuela är en fullt fungerande demokrati. Många menar att det är inkonsekvent att å ena sidan kalla honom för diktator och å andra sidan ställa upp i val på regeringens villkor. Men Alfredo Jimenez, kampanjchef för oppositionen i Caracas, tycker att den kritiken är orättvis.

– När människor säger att vi borde inte ha röstat så brukar jag svara: Men vad är då ditt alternativ? Ska vi bara sitta hemma? Vi måste prova alla strategier - protestera, ställa upp i val, påverka omvärlden att ingripa. Under protesterna i våras trodde vi att vi skulle få militärerna att byta sida, då hade regeringen fallit, men tyvärr blev det inte så, säger Alfredo Jimenez.

Några kvarter bort, på det statliga kulturcentret Romulo Gallegos träffar jag Maryclen Stelling, sociolog och politisk analytiker som stödjer regerande socialistpartiet. Hon lägger skulden för valnederlaget helt och hållet på oppositionen.

– Oppositionen har förlorat mycket stöd efter de våldsamma protesterna i våras, då 125 personer dog. Och det blev inte bättre när dom sen började turnera runt i Europa och USA för att be omvärlden att anta sanktioner mot Venezuela. Det är redan svårt att hitta mat och mediciner här – människor är rädda för att det kommer bli ännu värre ifall vi dessutom utsätts för en ekonomisk blockad, säger Maryclen Stelling.

Maryclen Stelling har fullt förtroende för Venezuelas valmyndighet, som kritiserats för att sitta i knäet på president Maduro. Hon vill inte heller kritisera flytten av vallokaler eller andra oegentligheter som förekom under valkampanjen.

– Innan oppositionen kan bevisa att det skett valfusk har jag ingen anledning att misstro de officiella siffrorna, säger Maryclen, som samtidigt konstaterar att en del fattiga säkert röstar på regeringen eftersom de får mat och annan hjälp i utbyte.

– Socialistpartiet har skapat en klientelism som håller dem kvar vid makten trots att krisen hela tiden förvärras, säger Maryclen Stelling, som tycker att regeringen agerat smart. Å ena sidan har president Maduro förhandlat med delar av oppositionen, å andra sidan har han ersatt den oppositionskontrollerade nationalförsamlingen med en egen författningsförsamling som ska skriva om Venezuelas grundlag. Enligt regeringen måste de nyvalda guvernörerna sväras in av den författningsförsamlingen, något som oppositionen vägrat. Men i går blev sprickan i oppositionskoalitionen uppenbar, nära fyra av de oppositionella guvernörerna gick med på regeringens krav.

Luisa Castillo startar bilen och backar ut från gymmets parkeringsplats.

– Jag har börjat träna för att tänka på annat, säger hon.

Det är fem månader sedan hennes bror Miguel dödades under en gatuprotest i Caracas.

– Vi gick ut och protesterade tillsammans i flera veckor, men jag gick alltid hem när jag kände lukten av tårgasbomber. Miguel stannade kvar, han var den modiga av oss två, säger Luisa, och väjer för de djupa hålen i asfalten. Utanför huset i östra Caracas står flera kors nerstuckna i diket.

– Det är ett minnesmonument vi gjort för några av dem som dog i protesterna. Nästan alla var i Miguels ålder, tonåringar eller 20 nånting, säger Luisa Castillo. Enligt vittnen sköts hennes bror till döds av en militärpolis den 10 maj i år, men ingen har gripits eller dömts.

– När jag ser militärpolisen på gatan får jag alltid hålla mig för att inte göra nåt dumt, säger Luisa, och låser upp grinden till huset.

Jag träffar Luisa ett par dagar efter valet. Hon säger att hon egentligen inte hade någon lust att gå och rösta, men att hon ändå gjorde det, för sin brors skull.

– Jag gick och röstade för att markera mitt motstånd mot president Maduro, men jag hade egentligen ingen lust att rösta på oppositionen. De svek oss, vi som riskerade våra liv i gatuprotesterna, säger Luisa Castillo

– Varför dog min bror egentligen? Han ville förändra Venezuela, och oppositionspartierna uppmanade honom och andra att gå ut och demonstrera mot diktaturen, och nu, några månader senare säger de plötsligt att vi istället ska ta makten genom val istället. Det är ologiskt, säger Luisa.

Hon tror att det var därför, på grund av oppositionens motsägelsefulla budskap, som många valde att inte rösta.

– Oppositionen kan ju inte ens hålla sams sinsemellan, hur ska vi då kunna lita på dem? Om de kallar till protester nu, efter allt som hänt, så kan jag lova dig att ingen kommer gå ut och demonstrera. I alla fall inte i min familj. Vi har redan offrat det finaste vi hade, säger Luisa Castillo.

Mer om Venezuela

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".