Händer i förarsätet och en man bakifrån.
Ronny har bott i förorten hela sitt liv, han gillar människorna men han ser många problem. Foto: Katarina Gunnarsson/Sveriges Radio.

Sonen blev rånad sex gånger – då sökte Ronny upp tjuven

"Han tog mig i handen, tittade mig i ögonen och lovade"
9:42 min

Ronny, som vi kallar honom, har bott i samma Stockholmsförort i hela sitt liv. Men området har förändrats menar han, och det drastiskt. I #tiomiljoner berättar Ronny om bostadsområdet och gängen. Och hur han vägrade var tyst och sökte upp killen som rånade hans son. Vår reporter Katarina Gunnarsson träffar Ronny i hans bil.

– Vi flyttade hit 1969, vi var först att flytta in i den här kåken. Nu rekommenderar jag inga av min vänner att åka tunnelbanan ut hit på kvällen eller natten och man går ju inte genom centrum som en normal människa. Man kan bli rånad eller nedslagen.

Ronny är 50 år och arbetar som hantverkare. Vi sitter i hans bil som står parkerad i förorten han bott i hela sitt liv. Han säger att i många år när hans egna barn var små, så tog han med områdets barn på utflykter. Han packade bilen full med ungar och åkte och fiskade eller kollade på motorsport. Jag ville hjälpa ungar som hade det svårt här, säger Ronny.

– Jag har tagit med dem på i stort sett allt jag hållit på med. De hade så roligt, så det var värt det. Men man har sett människor som gått ner sig. Personer som har umgåtts med ens egna barn, hur de har börjat knarka, bär vapen och att de säger att de ska råna folk. Det är jävligt sorglig.

Det är kväll och mörkt. Längre bort mellan höghusen under en gatlykta cirklar några unga män. Ronny menar att förorten förändrats mycket och att det började på 1990-talet.

– Räntorna och allt brakade 1992, och när det kraschade kom bankerna och tvångsinlöste de husen. De satte förvaltningsbolag på att sköta dem och det fick inte kosta någonting. Så hade man plötsligt ett område där underhållet i princip upphörde. Tvättstugor slutade fungera, hissarna strulade. Vanliga familjer som bodde här blev så trötta på att ingenting hände så då flyttade de, de ville inte bo kvar. Det skapades en obalans.

– I dag är det gängen som är det stora problemet som jag ser det.

Ronny har en son. Som tonåring blev sonen rånad på sin mobil sex gånger. Det var när sonen gick hem genom området som han blev rånad och misshandlad, berättar Ronny.

– När de är unga så måste de välja gäng. Om man inte tillhör ett gäng är det fritt fram att hoppa på den personen. Men tillhör man ett gäng så drar sig det andra gänget för att hoppa på en. Min son valde att inte vara med i något gäng. Alternativet var att sitta hemma och spela tv-spel och inte våga gå ut.

Vid ett av rånen bestämde sig Ronny för att hitta den som rånat och misshandlat hans son. Han och tonårssonen gick sedan hem till rånaren och hans familj och ringde på dörren.

– Det var hela hans familj, mamma, pappa och syskon. Jag sa att jag är pappa till den här killen som blev rånad och spöad av er son och hans gäng. Jag undrar om det finns möjlighet att vi kan sitta ner och lösa det här. För det är ett stort problem för mig och min son.

I över en timme satt Ronny och hans tonårsson i soffan hemma hos killen som rånat. Hela killens familj engagerade sig.

– När det började lugna ner sig så sa jag till killen att, ta mig i handen, titta mig i ögonen och lova att vi inte kommer har några mer problem med varandra.

Erkände han då?

– Nej, han ville inte ta mig i handen. Men då sa jag att alla gör fel. Jag gör fel, dina föräldrar gör fel, men du har ditt livs bästa chans att visa att du är bättre en den här skiten du råkat ställa till med. Jag sa, ta den här chansen för din familjs skull. Då tog han mig i handen och lovade att vi inte skulle ha problem med varandra i framtiden.

– När vi gick därifrån så tänkte jag vad händer nu? Var det här bra eller dåligt, men vet ju inte. Jag tänkte att jag får se om jag får punka eller blir påhoppad. Men det hände ingenting. Så jag lyssnade runt lite och då gick han runt och sa att den där gubben (jag) var dum i huvudet och han kunde göra vad han ville, men att han inte skulle det för att han hade lovat.

– Det var så häftigt, då fattade jag hur mäktigt det var att få en persons ord. Så jag provade det i flera andra situationer, och det fungerade jättebra. Man är ödmjuk, tydlig och rak och ger folk en chans att lösa ett problem på ett värdigt sätt och egentligen är det bara gammalt sunt bondförnuft.

Men om du haft så stora problem här i området. Varför bor du kvar här när alla från din uppväxt har flyttat härifrån för länge sen, frågar jag.

– Det har jag frågat mig själv flera gånger. En anledning är att mina föräldrar bor kvar. Samtidigt tänker jag att, ska alla bara sticka? Jag växte upp med att vuxna sa till när man gjorde dumheter. Men det vågar folk inte i dag. Då får de här killarna fritt fram och kan göra vad som helst.

– Det är också skönt här ute i en sådan här förort på många sätt.  För folk är ärliga och bra. Kanske inte så finputsade och snygga, men ärliga och raka. Många gånger är det skönare att prata med folk här. Det är väldigt mycket fina människor här som är äkta.

Ronnys förort är ett så kallat "utsatt område" enligt polisen. De kriminella styr och droghandeln är öppen.

Innan han kör i väg i sin bil uppmanar han politiker att åka hit oftare.

– Jag skulle vilja säga till dem att åka ut hit vid klockan tolv på natten och försök sedan ta er hem och överleva. Sätt en kamera på huvudet när de upplever verkligheten. För jag är trött på att man sitter skyddade i en fin miljö och säger att det här är övergångsperioder.

– De som tycker att det är charmigt och romantisk med sådan här miljöer är de som inte bor här. De som måste bo här ser alla riktiga problem och frånvaron av vanliga människors back up från samhället.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".