Chile Boliden
1 av 5
Elia Cortez har börjat göra en lista över alla sjukdomar som de boende i kvarteret lider av. Många av hennes grannar har dött i cancer. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Chile Boliden
2 av 5
Marisol Maibé och hennes man Miguel Ramirez har båda blivit sjuka av det giftiga avfallet som svenska Boliden fraktade till Chile på 80-talet. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Boliden Chile
3 av 5
Antropologen Rodrigo Pino på väg ner för backen där gruvavfallet numera ligger nedgrävt. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Chile Boliden
4 av 5
Antropologen Rodrigo Pino har följt fallet med Bolidens gruvslam under många år. Bakom honom syns delar av bostadsområdet där många av de sjuka fortfarande bor. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Chile Boliden
5 av 5
Patricia Moreno är en av de 800 chilenare som stämmer Boliden för att de fraktade giftigt gruvavfall till Chile. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio

De drabbade av Bolidens gruvavfall hoppas på upprättelse

Boende i området blev allvarligt sjuka
9:19 min

I veckan inleds slutpläderingarna i rättegången mot Boliden. Det svenska gruvföretaget anklagas för att ha dumpat miljöfarligt avfall i norra Chile på 80-talet och därmed gjort boende i området allvarligt sjuka. Vår korrespondent Lotten Collin reste till den chilenska staden Arica.

- Min granne här närmast dog av en hjärntumör. Och hon som bodde i huset bredvid dog i tarmcancer, säger Elia Cortez. Hon pekar mot det gula huset mitt emot.

- Kvinnan som bodde där fick en tumör äggstockarna som sen spred sig. Hon är också död, säger Elia, som på egen hand börjat göra en lista över sjukdomarna i kvarteret, eftersom myndigheterna inte bryr sig. Elia är inne på sin tredje anteckningsbok. 

- När vi fick dom här tomterna av staten så var vi lyckliga. Inte visste vi att det här skulle bli en kyrkogård, säger Elia Cortez.

I ett av husen bor Marisol Maibé.

 - Vet du, jag känner skuld. Jag känner mig skyldig för att jag lät mina barn växa upp här, säger Marisol Maibé.

- Men du visste ju inte att det var förorenat?

- Nä, men jag skäms över min egen okunskap, att jag bara brydde mig om att vi skulle ha nånstans att bo. Jag skäms över vår fattigdom, säger Marisol.

Marisol Maibé kramar en näsduk. Den är redan blöt. Hon började gråta nästan omedelbart när jag steg in genom dörren i hennes lilla hus i utkanten av Arica.

- Så många år har gått, men jag blir fortfarande rasande när jag tänker på allt som hänt, säger Marisol, och börjar rabbla sjukdomarna som drabbat familjen.

- Mina fyra söner är alla sjuka. En av dem föddes med för stor tarm och deformerat huvud. En har haft flera inre blödningar. De blöder näsblod hela tiden, och har olika typer av skelettsjukdomar. De har alla höga halter av både arsenik och kadmium i kroppen. Och de är sterila. Jag kommer aldrig bli mormor, säger Marisol Maibe.

När Marisols söner var små lekte de, precis som många andra barn i kvarteret, i den stora svarta sandhögen som låg mitt bland bostadshusen. Det var gruvslam från smältverket Rönnskär utanför Skellefteå. Gruvföretaget Boliden skeppade avfallet, fullt av bly, arsenik, kvicksilver och andra farliga tungmetaller, till staden Arica i slutet av 80-talet, då Chile var en diktatur.

Officiellt såldes gruvslammet till det chilenska företaget Promel, men i själva verket fick Promel 10 miljoner kronor mot att de lovade att ta hand om det på ett bra sätt. För Boliden var det en smidig lösning. De svenska miljölagarna höll på att skärpas. Men Promel tog aldrig hand om avfallet, utan lät den giftiga högen ligga under bar himmel. Företaget gick senare i konkurs.

Patricia Moreno ställer fram rulltårta och kaffe. På bordet framför oss ligger hennes och familjens röntgenbilder och provresultat. De har samma problem som resten av dem sammanlagt 32 personer jag träffar i Arica: Höga halter av arsenik i urinen, ständigt smärta i skelettet, missbildningar och cancer.

Patricia har idag evakuerats från huset där hon bodde under flera år. Den tidigare ägaren hade använt den giftiga svarta sanden för att jämna ut husgrunden, och prover visade extremt höga halter av arsenik.

Patricia var en av dem som vittnade mot Boliden för några veckor sedan, på videolänk till Skellefteå tingsrätt.

- Jag var nervös, säger hon.

- När jag svarat på advokaternas frågor så bad jag om att få säga en sista sak: att om Boliden nu hävdar att de är ett miljömedvetet och ansvarsfullt företag, så varför valde de att skada oss här, på andra sidan jorden? säger Patricia Moreno.

-  Boliden hävdar ju att det var det chilenska företaget, Promel, som hade ansvaret för att gruvslammet hanterades på rätt sätt, och att det är den chilenska statens fel att man byggt mer och mer bostäder på den miljöfarliga marken.

Patricia insisterar.

- Jag tycker ändå att Boliden bär ansvar för att dom dumpade avfallet här. I Sverige återvinner ni ju febertermometrar med kvicksilver i. Ni källsorterar allt, till och med plast. Svenskarna försökte bara komma undan sitt ansvar genom att skicka gruvslammet till Chile, hävdar Patricia. Jag visar Patricia vad Boliden sagt om hennes vittnesmål: att hon och resten av familjen borde ha gjort fler urinprov under en längre tid, och att ett enda inte räcker som bevis.

- Ja men kan de inte skicka en läkare hit för att göra fler prover då? Den chilenska sjukvården kostar pengar, och vi är fattiga, säger Patricia Moreno. Jag frågar vad hon önskar sig, ifall Boliden döms.

- Jag bryr mig inte om skadestånd. Jag skulle vilja att Boliden finansierar ett sjukhus här, med specialistläkare, så att alla vi som förgiftats av deras gruvslam kan få vård, säger Patricia Moreno. Men Boliden vill inte betala för något sjukhus i Arica.

- Är det här området mer utsatt än andra jämförbara områden? Man måste ju komma ihåg att det här är en relativt fattig befolkning. Det kan man ju se bara man ser hur de lever och bor. I en sån befolkning får man räkna med att hälsoläget är sämre, säger Bolidens advokat Robin Oldenstam. Han påpekar att människorna – just på grund av sin fattigdom – kanske levt ett mindre hälsosamt liv, och att det inte kan uteslutas att gifterna i marken funnits där sedan tidigare.

- Vi menar ju också att det inte finns någon koppling mellan vårt material, som grävdes ner 1998 ute i öknen, och de förhöjda nivåerna i urinen som man 12 år senare gör gällande i det här målet, säger Robin Oldenstam.

När miljöskandalen uppdagades i slutet av 90-talet beslutade chilenska myndigheter att gräva ner det farliga gruvslammet utanför Arica. Men ”ute i öknen” är en överdrift – avfallet ligger inte ens en kilometer från bostadsområdet. Jag klättrar upp för en stor sandhög tillsammans med antropologen Rodrigo Pino, som följt Boliden-fallet under flera år. På toppen ser man det inhägnade området.

- Det giftiga avfallet grävdes ner här 1998. Det skulle vara en provisorisk lösning – men du ser, 20 år senare är det kvar, säger Rodrigo Pino, som avfärdar Bolidens argumentation under rättegången.

- Skulle det vara ett sammanträffande att så många blivit dödssjuka just i det här bostadsområdet, där de levt högst ett par hundra meter från 20 000 ton giftigt avfall? Det är absurt, säger Rodrigo Pino. Han tycker att det nedgrävda gruvslammet nu borde skickas tillbaka till Sverige.

- Det här avfallet har skadat oss i 30 års tid, fast det egentligen inte tillhör oss. Jag tycker att Boliden, eller den svenska regeringen, borde frakta tillbaka det till Sverige. Det tillhör ju trots allt er, säger Rodrigo Pino.

 

Mer om Lotten Collin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".