En ingenjör på oljebolaget PDVSA håller upp sin gamla och trasiga overall. Arbetarna på raffinaderiet i Puerto la Cruz får inte längre någon säkerhetsutrustning eller dricksvatten.
1 av 3
En ingenjör på oljebolaget PDVSA håller upp sin gamla och trasiga overall. Arbetarna på raffinaderiet i Puerto la Cruz får inte längre någon säkerhetsutrustning eller dricksvatten. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Victor Poleo är professor i oljeekonomi. Han säger att krisen inom oljebolaget PDVSA kommer tvinga regeringen att förhandla om sin egen politiska framtid.
2 av 3
Victor Poleo är professor i oljeekonomi. Han säger att krisen inom oljebolaget PDVSA kommer tvinga regeringen att förhandla om sin egen politiska framtid. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
Iván Freites visar entrén till oljearbetarnas fackförbund, som tapetserats med bilder på president Nicolás Maduro tillsammans med den nu korruptionsåtalade fd oljeministern Rafael Ramirez.
3 av 3
Iván Freites visar entrén till oljearbetarnas fackförbund, som tapetserats med bilder på president Nicolás Maduro tillsammans med den nu korruptionsåtalade fd oljeministern Rafael Ramirez. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio
STUDIO ETT FREDAG 29 DECEMBER

Krisen i Venezuelas oljeindustri kan fälla regeringen

"Säkerhetsrisk för oss och för miljön"
11 min
  • I Venezuela har regeringen fått svårare att betala sina internationella långivare och kan nu stå nära statsbankrutt.
  • Samtidigt kommer landets enda inkomster från oljeexporten som minskat drastiskt de senaste åren. 
  • Hör Lotten Collin, Latinamerikakorrespondent, från oljestaden Puerto La Cruz.

Mario knyter upp plastpåsen och drar fram en röd overall. Ärmen är trasig, och de vita reflexbanden har förlorat sin lyster. Den luktar illa.

- Med den här overallen syns jag inte längre i mörkret, för reflexerna fungerar inte. Oljebolaget ska egentligen ge oss nya overaller två gånger om året men jag har haft den här i fyra år nu, säger Mario, och plockar fram ett par solglasögon ur sin ryggsäck.

- Vi får inte längre skyddsglasögon, så jag använder de här solglasögonen som jag fick av en kompis istället, säger Mario, och visar resten av utrustningen som han fixat på egen hand: Trädgårdshandskar skyddar händerna, en sjal som munskydd, och så vattenflaskan, som han tar med sig hemifrån eftersom det inte längre finns rent vatten på raffinaderiet.

Mario, som inte vill säga sitt riktiga namn, är anställd ingenjör på det statliga oljebolaget PDVSA. Han arbetar på Venezuelas näst största raffinaderi, i kuststaden Puerto la Cruz. Vi ses i hans lägenhet strax innan han ska gå på eftermiddagsskiftet. Men numera är Mario rädd för att gå till jobbet.

- På raffinaderiet har vi många maskiner som läcker, eller som inte fungerar alls, vilket innebär en säkerhetsrisk för oss och för miljön. De senaste månaderna har vi haft flera olyckor och bränder, säger Mario, som framför allt oroar sig för det bostadsområde som ligger precis intill raffinaderiet.

- I raffinaderiet producerar vi ju mer väte än vad som behövs för en vätebomb, bara några hundra meter ifrån bostadshus. Men trots riskerna bryr sig cheferna inte om att underhålla maskinerna. De säger att det inte finns resurser för det. Fast sanningen är att de själva stjäl pengarna, hävdar Mario.

- Raffinaderiet stod nyligen still i ett och ett halvt år eftersom det skulle genomgå olika reparationer. Men ingen av dem gjordes, och pengarna till underhållet försvann, säger Mario.

Han är inte förvånad över den storskaliga korruption som nyligen avslöjades inom oljebolaget. Flera höga chefer sitter häktade, och Venezuelas tidigare oljeminister är på flykt undan åtal.

- Samtidigt tvingas jag extraknäcka som bilmekaniker eftersom lönen inte längre räcker till, säger Mario, och visar med händerna hur lunchportionerna inne på raffinaderiet krympt.

- Igår fick vi bara ett majsbröd med lite kyckling, inte större än min handflata, säger Mario. När han och andra oljearbetare försöker protestera så hotas de med avsked, eller fängelse.

En av de som gripits är Marios kollega Endy Torres.

- När vårt kollektivavtal gick ut så ville regeringen inte förhandla något nytt. Så vi ordnade ett möte på raffinaderiet för att organisera oss och kräva bättre villkor. Men det avbröts av polisen som kom och grep mig och andra ledare. De anklagade oss för terrorism och landsförräderi, säger Endy.

- Oljearbetarna protesterade utanför häktet och i domstolen, så regeringen tvingades släppa oss, säger Endy Torres, som säger att han nu står på polisens särskilda terroristlista. Han är inte ensam om att ha trakasserats för sitt fackliga arbete.

I huvudstaden Caracas träffar jag Iván Freites, som sitter i styrelsen för oljearbetarnas fackförbund. På skrivbordet framför honom ligger dagens tidning, med en artikel om oljebolaget PDVSAs nya chef Manuel Quevedo.

Quevedo har dagen innan hållit sitt första tal inför oljearbetarna, och uppmanat dem att mobba ut de kollegor som kritiserar regeringen eller sympatiserar med oppositionen. Iván Freites, som själv är en öppen regeringskritiker, visar mig en mobilvideo av talet.

”Varje arbetsdag ska ni kalla dom oppositionella för smutsiga och svaga, låta dem veta att de inte är önskade på PDVSA”, säger Manuel Quevedo i videon, och oljearbetarna framför honom jublar. Quevedo, en högt uppsatt militär, utsågs till oljeminister och PDVSAs chef för en månad sen, när Venezuelas president Nicolás Maduro avskedade hela oljebolagets ledarskikt och beslutade att åtala dem för korruption. Enligt Maduro ska de ha förskingrat flera hundra miljoner dollar. Men Iván Freites fnyser åt anklagelserna.

- Det här är ett krig mellan två lika kriminella gäng. Om presidenten verkligen skulle vilja slå ner på korruptionen skulle han behöva arrestera sig själv och hela sin regering. I själva verket ville han komma åt den tidigare oljeministern Rafael Ramirez och hans allierade, som Maduro ser som rivaler om makten inför presidentvalet nästa år. Och visst, de är korrupta, de har ruinerat oljebolaget, men det har varit känt länge, säger Iván Freites.

- Rafael Ramirez gav motsvarande en miljon kronor i dricks på en restaurang i Frankrike. Han gav rolexklockor till sina assistenter. Han var oljeminister och chef för PDVSA under 12 år, och alla visste att han var korrupt, så varför agerar Maduro först nu, säger Iván Freites.

Själv fruktar han idag för sitt liv. Hans familj har flyttat utomlands efter flera hot, och regeringen har på olika sätt försökt tvinga bort honom från fackförbundets styrelse, där resten av medlemmarna är lojala med socialistpartiet.

- Men de har inte lyckats få bort mig, för jag har stöd av oljearbetarna, de inser att jag är den enda som står upp för dem, säger Iván, och rotar i plånboken efter ett långt matkvitto.

- Förr i tiden fick vi alla de här matvarorna varje månad, som en löneförmån. Vi tjänade bra med pengar, eftersom vi var anställda i Venezuelas mest framgångsrika företag. PDVSA var landets stolthet. Men idag kan vi knappt leva på våra löner, och de utbildade oljearbetarna väljer att flytta utomlands, säger Iván Freites.

Han följer mig ner till fackförbundets entré, tapetserad med bilder av Venezuelas expresident Hugo Chávez, president Nicolás Maduro – och den nu korruptionsåtalade tidigare oljeministern Rafael Ramirez.

- Jag undrar hur de ska göra för att censurera bort Ramirez nu när han fallit i onåd – han står ju bredvid president Maduro på varje foto, då blir det svårt för presidenten att hävda att han inget visste, skrattar Iván Freites.

Oavsett vad som ligger bakom maktskiftet och korruptionsskandalen inom PDVSA, så kvarstår ett stort och grundläggande problem för oljebolaget: Att Venezuelas oljeproduktion har halverats de senaste åren, samtidigt som oljepriset sjunkit. För ett skuldsatt land där 96% av inkomsterna kommer från oljeexporten innebär det akut kris. Hittills har Maduro prioriterat att betala långivarna snarare än att sörja för sin egen befolkning, som lider brist på mat och mediciner. Men de senaste månaderna har Venezuela fått allt svårare att betala sina skulder. Det säger Victor Poleo, professor i oljeekonomi på Venezuelas centraluniversitet.

- PDVSA är ruinerat. Och det betyder att Venezuela är ruinerat. Långivarna redan börjat diskutera vad man kan utmäta ifall regeringen ställer in betalningarna. Men det finns ju knappt en mutter som fungerar på raffinaderierna, säger Victor Poleo, som beklagar att presidenten nu låter militären sköta oljebolaget.

- Maduro kan bara sitta kvar så länge som han har militärens stöd. Det är därför han gett militärerna ledningen över oljebolaget, precis som han tidigare gjort med livsmedelsfabriker, hamnar och andra industrier. Men militärer vet inget om olja, så de kommer inte lyckas öka oljeproduktionen. Dessutom fortsätter regeringen att hantera PDVSA som sin personliga bankomat, säger Victor Poleo.

- Socialistpartiet har inte förstått att PDVSA är ett företag som de måste investera i och underhålla. De har mjölkat oljebolaget för sina egna politiska projekt, och sin egen personliga vinning, säger Victor Poleo. Han konstaterar att Maduro begått politiskt självmord genom att ruinera PDVSA. När pengarna tar slut så kommer regeringen tvingas förhandla om sin egen politiska framtid. Och det kan leda till förändring, säger professorn i oljekonomi Victor Poleo.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".