Efijenia Zurco säljer kokablad utanför ett hotell i La Paz. Ett par gånger i veckan åker hon till marknaden för att köpa två säckar.
1 av 6
Efijenia Zurco säljer kokablad utanför ett hotell i La Paz. Ett par gånger i veckan åker hon till marknaden för att köpa två säckar. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
Hernán León övervakar kokaodlingarna med hjälp av FN:s satellitkameror.
2 av 6
Hernán León övervakar kokaodlingarna med hjälp av FN:s satellitkameror. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
Terán är ordförande i Chapares kokaförening.
3 av 6
Terán är ordförande i Chapares kokaförening. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
David Antonio har odlat kokabuskar sedan han var barn. Men enligt den nya lagen får han bara odla 1600 kvadratmeter.
4 av 6
David Antonio har odlat kokabuskar sedan han var barn. Men enligt den nya lagen får han bara odla 1600 kvadratmeter. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
Efijenia Zurco med en näve kokablad som bolivianer tuggar för att hålla sig pigga och koncentrerade.
5 av 6
Efijenia Zurco med en näve kokablad som bolivianer tuggar för att hålla sig pigga och koncentrerade. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.
Kokaministern Froilán Luna håller upp den nya lagen. Bakom syns ett porträtt på president Evo Morales, som började sin politiska karriär som kokabonde.
6 av 6
Kokaministern Froilán Luna håller upp den nya lagen. Bakom syns ett porträtt på president Evo Morales, som började sin politiska karriär som kokabonde. Foto: Lotten Collin/Sveriges Radio.

Bolivias framgångsrecept för att kontrollera kokan: Legalisera

10 min

Nyligen legaliserades upp till 22.000 hektar kokaodlingar i landet. Och till skillnad från grannländerna Colombia och Peru, där polis och militär för ett konstant krig mot de illegala kokabuskarna, har Bolivia valt en ovanlig väg: de låter bönderna själva kontrollera att produktionen inte går till narkotikahandel.

Den bolivianska linjen har fått mycket kritik, men har visat sig vara effektiv - Bolivia odlar idag hälften så mycket kokabuskar som sina grannländer, och större delen av koka-bladen konsumeras av bolivianerna själva, i teer eller genom att tugga bladen. Vår Latinamerikakorrespondent reste till kokaregionen Chapare.

David Antonio leder mig in i skogen. Efter en stunds promenad skymtar de meterhöga kokabuskarna bakom träden.

– När de blivit mer mörkgröna är de klara att skördas, säger David Antonio, och smeker kokabladen, som liknar lagerblad. Davids familj har odlat koka här långt innan det var lagligt. I högra kinden putar en boll med söndertuggade kokablad.

– Jag tuggar kokablad varje dag, för att orka med jordbruket, och för att hålla hungern och tröttheten borta, säger David Antonio. Idag äger han 1600 kvadratmeter koka, den tillåtna kvoten enligt Bolivias nya koka-lag, som också tvingar alla odlare att vara anslutna till en koka-förening. Annat var det förr.

– När jag var barn, på 80-talet, odlade min pappa 60000 kvadratmeter kokabuskar. Det var det enda vi levde på då, så vi passade på att odla så mycket det gick eftersom militären kunde komma och hugga ner buskarna när som helst, säger Margarita Terán. Kokabladen sålde familjen till amerikaner.

– Amerikanerna kom i helikopter eller små flygplan för att köpa koka-pasta som sen blir kokain, de hade en hemlig landningsbana i djungeln inte långt härifrån, säger Margarita Terán. Idag odlar familjen förutom sina 1600 kvadratmeter koka också andra grödor.

Margarita är ordförande för Chapares inflytelserika koka-förening. Just idag har hon kallat till möte i den lokala idrottshallen i byn Shinahota för att diskutera implementeringen av kokalagen. En lag som Margarita är stolt över.

– Tack vare vår president Evo Morales och den nya lagen kan vi idag reglera koka-odlingarna. Det är en rättighet att odla koka, eftersom det är en medicinsk planta som vi alltid konsumerat i Bolivia, det är som vårt kaffe. Men det behövs också kontroll, för att stoppa narkotikahandeln, säger Margarita Terán.

Hon träffar ofta president Morales, som började sin politiska karriär just här i Chapare, som kokabonde på den tiden när kokan fortfarande var illegal.

– Förr i tiden brukade militären trakassera oss skolflickor när vi var på väg till skolan, de misshandlade våra föräldrar, grep våra ledare och brände upp våra odlingar. Idag är det istället vi bönder som genom social kontroll ser till att kokabladen inte blir kokain, säger Margarita Terán, och ursäktar sig. Idrottshallens plaststolar är fullsatta av kvinnor och män som väntar på att mötet ska börja.

Bolivias kokalag är inte okontroversiell. Kritiker pekar på att antalet tillåtna hektar koka nu ökar, från 12000 till 22000, vilket är ungefär så mycket som redan odlas i praktiken. FN:s senaste rapport visar att kokaodlingarna ökat något det senaste året, men jämfört med sina grannländer har Bolivia ändå lyckats hålla kokaproduktionen under kontroll. Framgången verkar bero på just det som Margarita Terán kallade för ”social kontroll”.

Hernan León tar fram satellitbilderna på datorn. Varje röd fyrkant utgör en kokaodling. Härifrån koka-föreningens huvudkontor i Shinahota övervakas alla odlingar med hjälp av FN:s satelliter. Om något ser konstigt ut gör Hernán ett fältbesök.

– Om någon odlar mer än 1600 kvadratmeter så straffas den bonden, eller hela byn, genom att vi minskar deras tillåtna odlingar. Det gör att nästan ingen bryter mot reglerna och bönderna vaktar varandra, säger Hernán.

Han kontrollerar också att koka-odlare har kvitton som visar att de sålt kokabladen till den officiella marknaden, och inte till narkotikahandlare.

Bolivia är idag världens tredje, och minsta, kokaproducent. Colombia producerar mest, runt 150.000 hektar, och Peru ligger tvåa med 43.000. Båda länderna använder militären för att bekämpa kokainindustrin, utan särskilt goda resultat.

– Men på senare tid har de visat alltmer intresse för vår modell, säger Bolivias viceminister för koka, Froilán Luna.

– Vi har bjudits in till flera konferenser i Peru och Colombia för att berätta om våra erfarenheter, men jag poängterar alltid att de måste arbeta nerifrån, tillsammans med bönderna, säger Froilán Luna, när vi ses på kokaministeriet i huvudstaden La Paz.

Jag frågar om han ens tror att det går att applicera den bolivianska modellen i grannländerna, som ju inte alls har samma traditionella användning av kokabladen.

– Ingenting är omöjligt, det finns många användningsområden för kokablad, säger Froilán Luna, och visar ett glasskåp på andra sidan kontoret, fyllt med téer, läsk, tvålar och en stor sockerkaka med kokasmak.

Jag frågar ministern om den senaste, ett år gamla FN-rapporten, som visar att kokaodlingarna ökat något, och att illegala odlingar sprider sig i nationalparkerna. I rapporten varnas också för att en del av kokan i just Chapare-regionen försvinner iväg till narkotikahandel.

– Förr i tiden, under högerregeringarna, var det amerikanska Drug Enforcement Agency som ansvarade för kampen mot narkotikahandeln i Bolivia. På den tiden hade vi mer än dubbelt så mycket koka som nu, så vi gör framsteg, säger Froilán Luna.

Han tror att väl den nya lagen implementeras kommer den andel koka som blir kokain minska ytterligare, eftersom den interna koka-blads-konsumtionen ökar.

– För varje år som går börjar fler bolivianer att tugga, säger koka-ministern Froilán Luna.

– På skylten ser du priserna, säger Efijenia Zurco. Hon har kommit till koka-marknaden för att köpa två säckar kokablad, som hon sen säljer vidare från sin plats på trottoaren utanför ett hotell i norra La Paz.

– Ibland kommer det colombianska turister och frågar vad jag säljer. Jag brukar svara: Hur kan du inte veta det? I ditt land produceras det ju mycket mer koka än här, säger Efijenia. Försäljningen går bra. Det blir allt vanligare att tugga kokablad i Bolivia, konsumtionen ökar i alla samhällsklasser. Fast fortfarande finns de som skäms.

 – Ofta kommer det affärsmän i kostym och säger att de ska köpa kokablad till sina hantverkare eller trädgårdsmästare. Men det syns på deras tänder att det är dom som tuggar, skrattar Efijenia.

Hon väljer två säckar med normalstora blad, inte den allra finaste sorten.

– Om de är lite brunfläckiga och skrumpna så brukar jag kyssa kokabladen och prata med dom, säga: ”snälla gör era fina, se till att bli omtyckta!” Jag tror de lyssnar. För rätt vad det är har jag sålt hela säcken, säger Efijenia Zurco.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista