50 år efter mordförsöket på studentledaren Rudi Dutschke, skildrar hans fru Gretchen Dutschke de stora samhällsförändringar i Tyskland som blev resultatet av studentrörelsen.
1 av 2
50 år efter mordförsöket på studentledaren Rudi Dutschke, skildrar hans fru Gretchen Dutschke de stora samhällsförändringar i Tyskland som blev resultatet av studentrörelsen. Foto: Lune Dutschke.
Kvinna tittar på två fotografier.
2 av 2
En av de sista bilderna på Rudi Dutschke och med sin dotter innan han avled till följd av de skottskadorna 11 år efter mordförsöket 1968. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.

50 år efter studentrevolten i Tyskland 1968

8:42 min
  • Rudi Dutschke blev rörelsens viktigaste ansikte och röst utåt. Mordförsöket på honom för drygt 50 år sedan blev en av de avgörande händelserna som åter blivit högaktuella detta jubileumsår.
  • Vår Tysklandkorrespondent har träffat hans änka Gretchen Dutschke, aktuell med en bok om vad -68-generationen kan vara stolt över.

En radioreporter berättar om den fruktansvärda synen som mötte honom, Rudi Dutschkes skor ligger kvar på gatan, blodfläckarna noggrant omringade med kritstreck.

En stund innan var Dutschke på väg till apoteket för att hämta ut medicin till 3 månader gamla sonen när en man kom fram och frågade efter hans namn. När det var klart att det var den kände studentledaren sköt han. Två skott träffade huvudet och ett i bröstet.

Nyheten spred sig som en löpeld över Berlin och Tyskland. Tusentals upprörda människor samlades till spontana demonstrationer och för demonstranterna var det klart vem som var den egentlige anstiftaren till mordförsöket.

Springer mördare! ljöd ropen mot det avskydda Springer-förlaget vars konservativa tidningar dominerade tidningsutbudet.

Rudi Dutschkes fru, från USA med det tyskklingande namnet Gretchen, berättar om den starkt polariserade stämningen i Tyskland vid tiden för attentatet.

– Stödet för vår rörelse växte snabbt och det stärkte Rudi. Men samtidigt blev motståndarna allt mer våldsamma, aktivt påhejade av just Axel Springers förlag med boulevardtidningen Bild-Zeitung i fronten.

– De uppmanade människor att skada oss. Med rubriker som Rudi Dutschke - folkets fiende nr 1 eller Ta saken i egna händer! Vi fick många brev med budskapet: Synd att ni inte är döda, minns Gretchen Dutschke.

Till slut var det en unga nazist som gick från ord till handling den 11 april 1968.

Rudi Dutschke överlevde men med allvarliga skador som ledde till hans för tidiga elva år senare.

Efter attentatet kunde familjen inte bo kvar i Tyskland på grund av hot och trakasserier. Men sedan några år är 76-åriga Gretchen Dutschke tillbaka i Berlin där vi möts i hennes lägenhet. Hon har just återvänt från en resa till Irland med flera framträdanden. Att det skulle bli sån uppmärksamhet 50 år efter 1968 kunde hon aldrig föreställa sig.

Den då 22-åriga filosofistudenten kom till det delade Tyskland 1964 för att lära sig tyska. Av en slump hamnade hon bredvid den ännu okände Rudi Dutschke, på ett café i Väst-Berlin. Det var betydligt fattigare än hemma i Illinois, berättar hon om sina första intryck. Spåren efter kriget var väl synliga. Själv bodde hon i ett hus där översta våningen var sönderbombad.

Studenternas protester riktades ursprungligen mot de ingrodda maktstrukturerna i universitetsvärlden, där professorerna var enväldiga och studenterna inte hade någon talan. Frustrationen kom snart att gälla hela samhället där så mycket av gamla hierarkier levde vidare.

– Mycket var intakt efter naziregimen. Personer på ledande poster var kvar, inom rättsväsendet, politiken, medierna, och det är klart att de tänkte likadant som då, säger Gretchen Dutschke om den hätska attityden mot studenterna.

– Ett rejält kok stryk borde man ge honom för att ta igen det hans pappa uppenbarligen missade. Såna borde man elda upp! Det var inga ovanliga kommentarer 20 år efter Auschwitz.

Den persiske shahens besök i Väst-Berlin 1967 blev en tändande gnista för den tyska studentrevolten. Protesterna mot shahens våldsregim möttes med hårt polisvåld. Studenten Benno Ohnesorg sköts ihjäl av en polis.

 – Ursinniga protester fortsatte långt in på natten. Skotten som dödade studenten träffade hela landet, beskriver en av de många dokumentärer som gjorts inför detta jubileumsår.

Vid det laget hade Rudi Dutschke, med övertygande engagemang och ivriga tal blivit en självklar ledare för studentrörelsen.

Aktivisterna betonade särskilt sin antiauktoritära hållning. Men Gretchen Dutschke upplevde samtidigt att många av ledarna själva upprätthöll delar av den auktoritära ordningen i det konservativa och mansdominerade tyska samhället.

– För det mest sa kvinnorna ingenting och om de tog till orda blev de utskrattade. För henne var det chockerande men hon påminner om att vid den tiden behövde gifta kvinnor i Västtyskland tillåtelse av sin man för att förvärvsarbeta och det hade just blivit möjligt för dem att öppna bankkonto och förfoga över sina egna pengar.

Efter attentatet mot Rudi Dutschke splittrades rörelsen, delvis i sektliknande våldsbejakande rörelser. Mest känd blev terrorgruppen Röda Arméfraktionen som gick under jorden. Men också miljörörelsen, så småningom utmynnade i partiet De Gröna, och kvinnorörelsen har sina rötter i 68-upproren.

Idag sitter dåvarande aktivister i ledande positioner och möts själva av starka protester, nu från högerkanten. Där hetsar Alternativ för Tyskland mot vad de kallar den självföraktande 68-generationen som inte älskar sitt eget land. Angela Merkels mest konservativa kristdemokratiska partikamrater dammar av revolutionsretoriken och efterlyser en konservativ kontrarevolution.

För Gretchen Dutschke är den främsta framgången efter 1968 att demokratin blivit djupt förankrad i Tyskland. Åren efter kriget var en stark ledare vad flertalet föredrog framför en demokratisk ordning som tyskarna knappt kände till då.

Hon menar också att det är tack vare den grundliga bearbetningen av nazi-väldet, pådriven av 68-generationen, som Tyskland idag skiljer sig från andra länder där studentrevolterna också spelade en viktig roll, genom att inte ha lika starka populistiska krafter, som USA där en av dem sitter i Vita Huset eller Frankrike där Front National är betydligt större än den tyska motsvarigheten Alternativ för Tyskland.

– Men ändå har tyskar särskilt svårt att vara stolta över det, konstaterar hon. Hennes förlag var inte alls med på att hon ville ge sin nyutkomna bok titeln: 1968, vad vi kan vara stolta över.

– Men att diskutera vad som hände, att vara medveten om vad som hände och sen göra allt för att undvika att det ska hända igen, naturligtvis är det något att vara stolt över tycker Gretchen Dutschke, som idag gärna lever i Berlin, där gatan utanför Springer-förlaget har döpts om till Rudi Dutschke-Strasse.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista