Österrike tar över ordförandeskapet i EU

8:54 min

På söndag, 1 juli, tar Österrike över ordförandeskapet i EU. Det sker när den europeiska unionen genomgår flera svåra kriser och det väntar särskilt stora utmaningar att jämka ihop motstridiga viljor de kommande sex månaderna.

Den österrikiska regeringen framhåller sig gärna som brobyggare men bedömare i Österrike ifrågasätter det, särskilt i asylpolitiken, när förbundskansler Kurz samtidigt tar tydlig ställning mot sin tyska kollega Angela Merkel och strävandena efter en gemensam asylpolitik.

På Schwedenplatz är det ständig rörelse. Här strålar flera av Wiens tunnelbane- och spårvagnslinjer samman. Men det är inte lätt att hitta någon som förväntar sig nåt särskilt eller tycker nåt om det förestående ordförandeskapet.

– Jag vet att det ska hända men jag vet ärligt talat inte vad jag kan förvänta mig av det, säger en kvinna som hastar förbi. Och en man ber om ursäkt, han har inget att säga om saken.

Bland professionella iakttagare sysselsätter man sig desto mer med vad de kommande månaderna kan betyda, inte bara för Österrike utan hela EU.

Gerda Falkner leder Institutet för Europeisk integrationsforskning vid Wien universitet och konstaterar att den europeiska integrationen befinner sig i en väldigt svår fas med flera parallella kriser, som det österrikiska ordförandeskapet måste hantera. Det är Brexitförhandlingarna och den kommande budgeten, som också kompliceras av britternas utträde, och inte minst migrationspolitiken.


Mot bakgrund av att den österrikiska regeringen har positionerat sig så tydligt tillsammans med motståndare till en gemensam asyl- och migrationspolitik, som Ungern och den nya regeringen i Italien - ser Gerda Falkner en påtaglig fara för ökad polarisering inom EU.

– Risken är stor att de existerande klyftorna som blir ännu djupare. Det ger förstås också möjlighet att verka för ett framgångsrikt ordförandeskap om regeringen skulle anstränga sig att söka kompromisser. Men tyvärr ser jag inget som tyder på det, säger Gerda Falkner. Istället är faran uppenbar att det europeiska enandets fördelar, som rörelsefriheten inom unionen, kan gå förlorade.

– På senare år har det som skiljer länderna åt fått allt större utrymme på bekostnad av det som förenar. Gerda Falkner ser det som en effekt av nationella populistiska partiers frammarsch. De sätter sina egna intressen främst för att på kort sikt vinna väljarstöd men på lång sikt kan mycket gå sönder i Europa.

I den österrikiska regeringen finns också inbyggda spänningar i förhållanden till EU. Det mindre av koalitionspartierna, FPÖ, Österrikes Frihetliga Parti, har i det förgångna varit uttalad EU-motståndare och en del företrädare uttalar sig fortfarande väldigt EU-kritiskt. I samband med koalitionsöverenskommelsen med konservativa och EU-vänligare ÖVP, som leds av förbundskansler Sebastian Kurz, avstod FPÖ från krav på att Österrike ska lämna EU, men det återstår att se hur välvilliga de i praktiken är, enligt Gerda Falkner.

Österrike hör till länderna med lägst stöd för EU. Inför ordförandeskapet har det hållits en hel del möten och samtal för att involvera medborgarna. I ett väldigt lokalt initiativ i Wien-stadsdelen Wieden har stadsdelsordföranden bjudit in till Europa-café. Lokala företagare, forskare på universitetet och kulturarbetare berättar vad EU betyder för dem. Men intresset är väldigt svalt, möjligtvis på grund av värmen ute, runt 30 grader. 15 personer sitter utspridda i en stor sal och åtminstone hälften hänger ihop med arrangören.

Brigitte Rambossek är mångårig EU-reporter och modererar tålmodigt samtalet. Hon är själv kritisk mot regeringens politik men ser att den får gehör hos stora delar av befolkningen.

– Precis som i flera andra länder är också många österrikare för en avgränsningspolitik, stängda yttre gränser och uppsamlingsläger för migranter utanför EU.

I det politiska landskapet är det en person som sticker ut med sin flammande EU-entusiasm.

– Europa behöver en själ, ropar Matthias Strolz ivrigt i parlamentsdebatten om Österrikes ordförandeskap. Partiledaren för det liberala partiet Neos vände sig mot vad han ser som förbundskansler Sebastian Kurz själlösa politik när han talar om en axel av villiga. Redan uttrycket väcker skarp kritik för de oundvikliga associationerna till andra världskrigets axelmakter, i förbund med Tyskland. Om det var aningslöst eller avsiktligt från den rekordunge förbundskanslerns sida är oklart. Kritiken gäller också konstellation av nära partners, Ungerns Victor Orban och Italiens Salvini. I den tyske inrikesministern Horst Seehofer, som just nu utkämpar en bitter strid om migrationspolitiken med Angela Merkel, som riskerar att spräcka den tyska regeringen, har Sebastian Kurz en särskilt nära allierad.

– Att vi har gränskontroller mellan Bayern och Österrike beror inte på såna som jag, som är emot de öppna yttre gränserna, upprepar Sebastian Kurz gärna och pekar ut Angela Merkel som den uppenbart skyldiga, utan att behöva nämna hennes namn och utan att verkligen förklara hur hela EUs yttre gräns, till lands och till havs ska skyddas, trots att mottot för det österrikiska ordförandeskapet lyder just, Ett Europa som skyddar.

– Ambitionerna är alldeles för låga, tycker Mattias Strolz som i dagarna lämnar ledningen för Neos, partiet han grundade för 6 år sedan och som har rört om i det länge ingrodda partilandskapet.

– Det handlar mer om Sebastian Kurz affärsmodell. Det har fungerat bra på hemmaplan att mobilisera känslor med ett och samma tema, flyktingpolitiken, och nu vill han höja upp det på europeisk nivå, hävdar Matthias Strolz och säger att det plågar honom som europé.

Det brukar han också säga till Sebastian Kurz som han känner sedan han som 15-åring deltog i kommunikationsträning hos Strolz. Han var redan då en stor talang, enligt Strolz som brukar påminna honom om att varje gåva också bär en uppgift.

– Han borde använda sin talang till mer än att stärka sin egen makt, i synnerhet när Europa står inför så stora avgöranden.

Hans tidigare adept håller säkert inte med om att bara den egna makten driver honom. För intervjuer är han inte tillgänglig trots upprepade förfrågningar. Själv framställer han sig gärna som brobyggare. Också det är ett motsägelsefullt påstående, hävdar en annan Europaforskare. 

– För Österrike finns det egentligen goda förutsättningar, såväl geografiska som politiska, för att stärka banden mellan öst och väst, mellan nya och äldre EU-stater, säger Sylvia Kritzinger, professor i statsvetenskap vid Wiens universitet. Men samtidigt antar den nya regeringen i Österrike lagar som drabbar just de nya medlemmarna, till exempel sänkta barnbidrag till EU-migranter.

Västerut bildar man nya allianser med Italien och hotar samtidigt att stänga Brennerpasset, livsnerven som förbinder södra och norra Europa via Italien. Man river broar men hävdar motsatsen. Hur man lyckas hantera spagaten mellan inrikespolitik och gemensamma EU-intressen blir enligt Sylvia Kritzinger avgörande för förmågan att bygga broar när Österrike leder EU-arbetet det kommande halvåret.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista