Våldsamma konflikter i Addis Abeba

7:15 min
  • Konflikter mellan Etiopiens många grupper blossar på många håll i landet.
  • Detta i skuggan av de historiska demokratiska reformer som nu samtidigt genomdrivs i rekordfart.
  • En minst sagt motsägelefull bild som många menar ändå har med varandra att göra.

– Familjen är ok, men allt jag äger är borta, huset är rivet så jag kommer inte kunna återvända, säger Busana Busa som fick fly för sitt liv förra veckan när mobbar beväpnade med machete, påkar och stenar spred död och kaos i hans stadsdel Burayo i utkanten av Addis Abeba. 
 
– Men samtidigt vill jag ju inte bo här, säger han, och pekar ut mot den skolgård som blivit hans hem. Packad med människor som liksom han fick fly våldet. Här bor 2000 personer, men totalt tvingades 11 000 människor fly, berättar det provisoriska flyktinglägrets koordinator Tsege Gebremariam
 
– Många Addis Abeba-bor känner solidaritet och har hjälpt till med förnödenheter, fortsätter Tsege Gebremariam.

Vid ingången till skolgården ligger enorma högar med skänkta kläder och skor, och små budbilar från olika företag kommer och lastar av kartonger med tvål, dambindor, blöjor och vatten. Skolan är liten och det är människor överallt, tvätt ligger på tork och barn springer omkring. 
 
– Den skräcken har jag aldrig upplevt tidigare, de dödade och slogs och gav sig till och med på barn, säger bagaren Aragasch Meharu, som är glad att hon ändå kunde få komma hit. 23 personer dödades den där dagen, och Aragasch Meharu berättar att hon chockad sökte skydd hos en grannfamilj.

Etiopien är mångkulturellt och Aragasch Meharu tillhör gruppen dorze. Andra som fick fly den där dagen tillhörde wolaita och gurage. Grannen som hjälpte Aragasch Meharu undan våldet var oromo, men det var förövarna också, berättar hon.

Runt om i Etiopen pågår liknande konflikter som det som hände i Addis Abeba nyligen. Hittills har 1,4 miljoner människor fördrivits på liknande sätt under 2018, vilket gör Etiopien till det land i världen där flest fördrivits i år. Ofta i konflikter som involverar just folkgruppen oromo, vilket gjort att spänningarna mellan olika grupper i Etiopien just nu är större än på länge.

Men Busana Busa tycker inte det är så enkelt som att skylla allt våld i Etiopien på oromos.
 
– Det kanske var oromos, men det finns många goda oromos också. Och kanske var det bara någon som ville att det skulle se ut som att det var oromo – jag vet inte, säger han. Men på den uppenbart känsliga följdfrågan om han alltså tror det ligger politik bakom, så slätar han över.
 
– Vi är bara vanliga arbetare, vi dorze ägnar oss åt att väva, vi vet inget om politik säger Busana Busa, som till skillnad från många andra dorze inte väver, utan kör buss.

Den plötsliga ökningen av våld längs etniska linjer i Etiopien kommer paradoxalt nog samtidigt som det auktoritära landet genomgår historiska och rekordsnabba demokratiska reformer under landets nye ledare sen i våras, Abiy Ahmed. Också han oromo.

Oromo är Etiopiens största etniska grupp, men har fram till nu aldrig haft motsvarande politiskt inflytande. Men med en ny premiärminister som är oromo och som dessutom avkriminaliserat tidigare terrorstämplade oromo-baserade oppositionspartier, så har gruppen vind i seglen just nu.

På väg ut till det provisoriska flyktinglägret var flera kilometer av gatans mittenrefug målad i oppositionella oromopartiet Oromo Liberation Front, OLF, färger rött och grönt. Ett tilltag som fram till nyligen sannolikt lett till åtal under Etiopiens stenhårda terrorlagstiftning. Det har gått snabbt - idag är politisk opposition i stort sett tolererad i Etiopien.

Och paradoxalt nog kan de båda utvecklingslinjerna ha med varandra att göra.

Dels kan det vara så enkelt att när en stenhård polisstat som Etiopien lättar på greppet, bubblar gamla motsättningar snabbt upp till ytan igen.

En annan teori till våldet är att alla framgångar gjort att självförtroendet hos vissa oromo-falanger stigit dem åt huvudet, och att den breda unga oromo-rörelse – kallad Queroo – vars protester bar fram Abiy Ahmed till makten, nu visar sig inte gå att kontrollera politiskt och istället löper amok i oromo-nationalismens namn. Pessimistiska bedömare går till och med så långt att Etiopien riskerar ett inbördeskrig längs etniska linjer om inte federala säkerhetsstyrkor sätter stopp för Queroo.

De ännu mer pessimistiska menar dessutom att Abiy Ahmed inte tänker tillåta hårdare tag, antingen för att han inte vill – för att han själv skulle bära oromonationalistiska ideal – eller för att han inte kan rent politiskt. Hårda tag mot ormo-grupper skulle kyla av det febriga stöd han har i den gruppen han skulle tappa oromoväljare till något av de oromo-baserade oppositionspartierna.

Men det finns såklart andra förklaringar också. Busschauffören Busana Busa var inne på att det handlade om politisk manipulation. Och det verkar vara den vanligaste uppfattningen på gatan i Addis Abeba, att förövarna skulle vara köpta våldsverkare som går någon annans ärende. 
 
– När freden kommer till ett land, som i Etiopien, så finns det alltid grupper och individer som förlorar på det, säger Trinia Tadese, som studerar freds- och konfliktkunskap vid universitetet i Addis Abeba. 
 
– Och tids nog får vi reda på vilka det är, tror han.

Groum Abate, som är chefredaktör på privata tidningen The Capital, håller med.
 
– Alla attackerades i våldet, även oromos. Så jag tror det är någon som försöker använda våld för att destabilisera den nuvarande ledningen av politiska skäl, säger Groum Abate.

Premiärminister Abiy Ahmed verkar inom ramen för samma regeringskoalition EPRDF som styrt Etiopien sedan 1991, men som alltid dominerats av andra grupper än oromo. Sen en tid tillbaka har koalitionen knakat i fogarna och vissa tror att den tidigare så stabila kolossen är på väg att spricka.

I början av oktober håller EPRDF kongress, och våldet skulle alltså också kunna vara del av ett cyniskt politiskt spel för koalitionens hökar att inför kongressen försvaga och manövrera ut Abiy Ahmed, för att sen rulla tillbaka senaste tidens liberalisering av politisk opposition, säger Groum Abate. 
 
– Det är ju våldsamt i alla delar av landet, de kommer tvingas att använda våld som i gamla tider, införa undantagstillstånd igen, och då är vi snart tillbaka i en diktatur, konstaterar Groum Abate.

Tillbaka i flyktinglägret i utkanten av Addis Abeba, är Etiopiens politik inte det stora samtalsämnet. För bagaren Aragasch Meharu handlar livet nu om att kunna återvända hem, men inte till vilket pris som helst.
 
– Jag flyttar inte tillbaka om myndigheterna kan börja garantera vår säkerhet, säger hon.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista