Anna Grüner.
Anna Grüner, en av de 7000 danska judar som räddades till Sverige för 75 år sedan. Foto: David Rasmusson/Sveriges Radio.

Anna räddades över Öresund

9:09 min
  • I Danmark högtidlighålls idag att det är 75 år sedan närmare 7000 danska judar kunde räddas undan nazisterna genom att fly till Sverige.
  • En av dem som flydde över Öresund en oktobernatt 1943 var Anna Grüner.
  • Hör reportage av vår Danmarkskorrespondent David Rasmusson.

Hör även Isak Reichel, generalsekreterare på Judiska Centralrådet.

Hon var 13 år den 9 april 1940 när tyskarna ockuperade Danmark, idag är Anna Grüner 91 och tar emot i sin lägenhet på Köpenhamnsvägen i Malmö. När tyskarna kom till Danmark bodde hon med sina föräldrar och syskon på andra sidan sundet i Köpenhamn.

– En morgon vaknade vi och hörde ett konstigt ljud. Det var fullt av tyska flygmaskiner som kastade ner lappar där det stod att om inte danskarna ville samarbeta så skulle de bomba hela Köpenhamn. Jag var livrädd, säger Anna Grüner.

De första åren under ockupationen blev svåra för familjen. Hennes far som arbetade som skräddare kunde inte längre få tag på tyger och blev dessutom sjuk

Min bror och jag fick sluta skolan och jag fick jobba på en fabrik som tillverkade chokladaskar. Varenda krona gav vi till mamma, för pappa åkte in och ut på sjukhus.

Den danska regeringen samarbetade med ockupationsmakten under de första åren, men i samband med det så kallade augustiupproret 1943 så upphörde den danska samarbetspolitiken. Regeringen upplöstes och tyskarna införde militärt undantagstillstånd.

– Nu var det fritt fram för dem att skicka oss till läger.

Natten mellan den 1 och den 2 oktober 1943 inleddes en aktion med syfte att tillfångata alla danska judar för att deportera dem till koncentrationslägret Theresienstadt. Men tyskarna hade läckt sin egen plan. Werner Best som var riksbefullmäktigad över Danmark berättade om planen för sin rådgivare som i sin tur informerade ledande danska politiker. Varför Werner Best valde att sabotera planen har länge debatterats. Troligtvis ville han bibehålla bra tysk-danska relationer.

Men bollen hade satts i rullning och en stor räddningsaktion startades. Beskedet om tyskarnas planer spreds vidare till rabbinen som varnade alla judar som var i synagogan. Men Annas familj var inte där den dagen. Hon hade nyss fått syskon, tvillingar, och familjen missade varningen. Men turligt nog hamnade hennes lillebror på sjukhus.

– Då såg läkaren att pojken var omskuren, att det var ett judiskt barn. Han sade att vi måste fly omedelbart och han skulle sätta oss i kontakt med människor som kunde ta oss till Sverige, berättar Anna Grüner.

Läkaren tog hand om de tre yngsta syskonen som gömdes i danska familjer under resten av kriget. Annas mor hade svensk släkt och kunde få ett svensk pass, och kunde därmed ta sig till Sverige på laglig väg. Men Annas far var ursprungligen från Litauen och därför kunde varken han, Anna eller resten av syskonskaran få samma skydd.  De var tvungna att fly och fick hjälp av läkaren.

– Vi hade inga pengar så han lade upp tusenlapp på tusenlapp och gav mig ett nummer jag skulle ringa.

Natten innan flykten vågade Anna och hennes far inte vara kvar i lägenheten utan gömde sig på vinden. Men dagen efter så begav de sig till Annas mormors lägenhet där hennes mor och resten av släkten hade samlats.

– Far sade att han vill säga adjö till mor, för vi visste ju inte om vi skulle ses igen. Vi sade adjö och det var svårt.

Men de sa adjö och turligt nog i rätt tid.

– När vi gick från mormors lägenhet så såg vi en lastbil med tyskar. Min mor berättade senare att de 15 minuter efter vi gått hade varit upp i lägenheten och velat ta med dem. Men tack vare de svenska passen så kunde de inte röras. Men hade min far och jag varit kvar hade jag kanske inte suttit här idag, berättar Anna Grüner.

De tog sig till den avtalade mötesplatsen där danska motståndsmän väntade.

– Det kom två taxibilar och i varje bil satt en beväpnad motståndsman. Vid ett tillfälle fick vi order om att hoppa ut ur bilarna och gömma oss bakom några träd och vi kom inte tillbaka förrän de ropade. Vi fick aldrig reda på vad som hänt.

Men färden gick vidare mot hamnen

– Vi väntade tills det blev natt och sedan sade fiskaren till oss en och en när vi kunde springa ombord på båten. Det var en kuslig stämning, ingen sade något. Jag minns det som om det var igår. Men så småningom tog vi oss över till svenska sidan.

Anna och resten av passagerarna klev av båten på ön Ven i Öresund

– Där fick jag min livs chock. Soldaten som tog emot oss hade samma färg på uniformen som tyskarna, men så sade han, välkommen till Sverige!

Första natten fick de sova på golvet på öns biograf och sedan väntade en båt på att ta dem till Landskrona.

– När vi klev i båten stod svenskar på kajen och grät och kastade frukt och godis till oss och de sade att vi snart kulle komma hem igen.

I Landskrona återförenades Anna med sin mamma och familjen fördes sedan till ett flyktingläger i Göteborg och efter ett tag så fick Anna börja i på Wendelsbergs folkhögskola.

– Det var bland den bästa tiden i mitt liv, rektorn där var inte av denna värld, säger Anna Grüner.

Sammanlagt räddades 7000 danska judar till Sverige, vilket var ungefär 95 procent av den judiska befolkningen i landet. Ungefär 500 fördes till Theresienstadt där 52 av dem dog.

Att räddningsaktionen blev så pass lyckad tillskrivs många faktorer. Att tyskarna delvis såg mellan fingrarna, ett bra samarbete med svenska myndigheter och självuppoffring från den danska befolkningen.

De som körde båtarna över sundet tog dock bra betalt för de risker de tog. I oktober 1943 var taxan för en person 1300- 1500 kronor, en ansenlig summa då en arbetares månadslön låg på cirka 400 kronor. Men räddningsaktionen fick stor betydelse för Danmarks rykte efter krigsslutet och insatsen har hyllats runtom i världen. På Denmark Square i Jerusalem finns minnesplaketter på både danska och svenska och en skulptur av en av fiskebåtarna.

Anna trivdes bra på folkhögskolan i Sverige. Men kriget började närma sig sitt slut och den 4 maj 1945 blev Danmark befriat.

– Så skulle vi så småningom hem igen, och det var svårt.

Familjen fick inte tillbaka den lägenhet de haft innan kriget och Annas far var fortsatt sjuk.

– Först fick hela familjen bo i ett rum i ett hus som kommunen hade. Men så småningom fick vi en egen lägenhet, men den var mycket mindre än vår gamla, så vi var trångbodda.

Men någon tid senare skulle Anna göra ytterligare en resa över Öresund

– När min mormor dog tyckte min far att jag skulle resa till min moster som var kvar i Sverige och där träffade jag min man, berättar Anna Grüner.

Anna Grüner blev kvar i Malmö, fick barn, barnbarn och bara häromveckan kom det tolfte barnbarnsbarnet. Hon har genom åren ofta föreläst om flykten över sundet.

– Jag avslutar alltid med att säga, tack Danmark, tack Sverige för allt ni gjorde för oss under kriget.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".