Bayan Nasih ser stora skillnader kring hur man talar om det kvinnliga könsorganet mellan Iran och Sverige.
Bayan Nasih ser stora skillnader kring hur man talar om det kvinnliga könsorganet mellan Iran och Sverige. Foto: Lotta Myhrén/Sveriges Radio.

Utbildning i sex- och samlevnad för nyanlända kvinnor

8:25 min

För att nå kvinnor som inte har svenska som modersmål och informera om bland annat sex, förlossning och graviditet har RFSU nu inlett ett projekt med utbildning av kvinnor som ska kunna föra kunskapen vidare på olika språk.

I ett nedsläckt rum framför en stor skärm står Magdalena Abrahamsson från RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, och talar. Hon är här för att utbilda doulor, alltså personer som fungerar som ett stöd för andra kvinnor i samband med graviditet och förlossning.
Mötet är ett samarbete mellan RFSU och Doula & kulturtolk i Stockholm.

I rummet sitter ett 20-tal kvinnor, från en rad olika länder, och som alla talar flera språk, bland andra Mical Heruy från Eritrea.

– Det vi ska lära oss är hur vi kan göra skillnad för föderskor som vi kommer i kontakt med. Det är mer att förmedla informationen, från barnmorskan framför allt, när vi är på plats. Att vara behjälpliga med informationsflödet, säger Mical Heruy.

Den här utbildningen är en del av RFSUs satsning att nå ut med information om kropp, hälsa och sexualitet främst till kvinnor som inte är födda i Sverige och som har sämre kunskap om de rättigheter man har här, till exempel tillgång till preventivmedel och möjlighet till abort. RFSU utbildar enskilda med stora nätverk, personer inom kommuner och vård och andra som på olika sätt kommer i kontakt med eller arbetar med kvinnor som är könsstympade eller som kommer från områden där det råder en annan syn på sex och samlevnad än i Sverige.

Efter utbildningarna är tanken att kunskapen ska föras vidare till andra kvinnor, som har frågor kring bland annat graviditet, förlossning och könsstympning, som kan få information på sitt eget modersmål.
Magdalena Abrahamsson är folkhälsovetare och projektledare:

– Det är väldigt viktigt att kunna ta till sig av den information som finns i dag om hälsa, sexualitet och kropp. Om man då inte har svenska som modersmål, kanske inte kan svenska så jättebra, så blir det ett problem, menar Magdalena Abrahamsson är folkhälsovetare och projektledare.
 
Vad kan det handla om för information?

– Det kan t ex handla om hur en graviditet ser ut eller hur en förlossning går till i Sverige. Det skiljer sig väldigt mycket åt hur en förlossning går till och många kan ha erfarenhet av att fött barn utanför sjukvården. Om man till exempel är könsstympad och ihopsydd så är det viktigt att få informationen att här i Sverige kan man få hjälp att öppna upp sig inför en förlossning, så att det inte sker i utdrivningsskedet att man akut måste klippa, det kan vara ett jättetrauma.

Bayan Nasih kommer från kurdiska Irak och har varit aktiv i frågan både där och här. Hon menar att skillnaden hur man talar om detta i olika länder är stor och att utbildningen behövs:

– Den stora skillnaden är att kvinnors sexualitet inte existerar. Det är ett tabu att alla om kvinnlig sexualitet. När man växer upp som barn nämns det inte, könsorganet har inget namn, eller man hittar på olika namn. Därför är det så viktigt att man talar om de här frågorna, säger Bayan Nasih.

I Sverige bor det omkring 40 000 kvinnor och flickor som är könsstympade, enligt den statistik som finns från Socialstyrelsen. Men det är bara baserat på hur många som kommit från ett antal afrikanska länder. Hur många drabbade som kommit från andra länder där könsstympning görs vet man inte.

På Södersjukhuset i Stockholm finns Amelmottagningen, Sveriges första och en av få specialistmottagningar för flickor och kvinnor som är utsatts för könsstympning. Bita Eshraghi är specialistläkare där, hon visar på olika lermodeller av vaginan olika typer av könsstympning.
 
– Det kan vara allt i från att man tar bort klitoristoppen och förhuden, till att man tar bort delar av de inre blygdläpparna. Eller till den mest grövsta formen, där man faktiskt tar bort delar av klitoris och syr ihop blygdläpparna och försnävar slidöppningen.
Den här lilla öppningen kan vara så stor att man precis för in en bomullstopps eller att man kan få in ett, eller möjligtvis två fingrar i slidan. Men vanligtvis, de patienter vi träffar har ofta en väldigt liten öppning.

 Vad kan det här leda till för problem för kvinnan?

– Det här gör ju att det framför allt är svårt att ha samlag, man kan inte ha någon typ av omslutande sex. Det blir svårigheter när man ska föda barn och kan leda till att det tar lång tid att kissa och mensvärk.

Könsstympning är en tradition som funnits länge och är enligt RFSU vanligt i omkring 30 länder i dag, främst i Asien och Afrika. I många länder, som i Sverige, är kvinnlig könsstympning förbjuden, men runt om i världen beräknas det att omkring 200 miljoner kvinnor är könsstympade, något som sker när flickorna är mellan 0-15.

Både när det gäller könsstympning och andra frågor kring sex är det mycket kulturellt säger Mical Heruy och
Mical Haile.

– Det kan vara mycket kulturellt, man kan ha fått höra att man inte ska göra på ett viss sätt. Då kan man förklara det. Här är det ju barnmorskan som förklarar. Det är mycket kulturellt man har i bagaget så det är mycket att vi kan vara behjälpliga där, säger Mical.

– Att bryta kulturen och det man lärt sig, att få mer kunskap kring vad som händer i verkligheten. Han man fått dåligt med information, att man inte för det vidare.

Men hur kan det kulturella påverka den informationen man får?

– Muntligt, kulturell information och tradition är stark. Mycket starkare än det vi läser i skolan.

RFSU har fått pengar från regeringen just för att öka kunskapen och göra information om kroppen och sex mer tillgänglig för den som inte har svenska som modersmål. Med satsningen är tanken att minska kunskapsglappet, eftersom det här är en grupp som vården har svårt att nå och en fråga som är svår att tala om, inte minst om språket är ett hinder. Bland annat har RFSU tagit fram filmer, som handlar om bland annat könsstympning, preventivmedel och det kvinnliga könet.

Filmerna finns i dag på 14 olika språk och som t ex vårdpersonal kan se tillsammans med patienten, eftersom de också har svensk text. Tanken är att filmerna ska göras på ytterligare språk.

Magdalena Abrahamsson, projektledare på RFSU, berättar hur projektet är i inledningen men att det pilotprojekt de gjort i Stockholm, Karlstad och Norrköping, där kvinnor utbildats och sedan lett kurser gått bra och att hon hoppas hela projektet ska leda till bättre hälsa.

– Vi hoppas ju att fler kvinnor i Sverige ska få en bättre tillgång till hälsa. Att de ska få mer kunskap om sin kropp och in sexualitet för att kunna må bättre, kunna fatta beslut baserade på fakta och kunna få information om preventivmedel. Så det handlar om att vi vill ge så många personer som möjligt att uppnå en bättre hälsa.

Bayan Nashi kom hit som 26-åring och som varit aktiv i frågan både i Irak och i Sverige. Bayan Nasih har själv gått utbildningen, som en del av pilotprojektet. Hon säger att utbildning leder till att tystnaden bryts:

– Det öppnar upp för massa frågor. Man börjar fundera över att man har en kropp och en sexualitet. Jag har rätt att få tala om orgasm, klitoris och andra viktiga frågor som man annars inte pratar om. Och framför allt bryta tystnaden, många av de här kvinnorna har aldrig talat om sexualitet, till exempel i grupp, så det här är en möjlighet att bryta tystnaden kring sexualitet. Och att man kan vara stolt över sin sexualitet som kvinna, oavsett vartifrån från man kommer, säger Bayan Nasih.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista