Omstridd läsmetod får kritik från forskare

7:38 min
  • Meningarna går isär om att använda pennan eller läsplattan.
  • Många pedagoger anser att metoden är revolutionerande för elevers förmåga att lära sig läsa och skriva.
  • Hör reportage av Åsa Karlsson.

På Årstaskolan i Stockholm tränar eleverna idag på bokstaven P. Sedan fem år tillbaka använder man metoden ASL, att skriva sig till läsning. Metoden går ut på att barn istället för att lära sig att läsa genom att skriva bokstäver med penna på papper, använder läsplatta som är kopplat till ett talsyntesprogram så att de hör hur bokstäverna de skriver låter. På det här sättet menar metodens förespråkare att barn som ska knäcka läskoden, snabbare kan skriva texter och därigenom lära sig att läsa. Eva Dennerby är lärare i förskoleklass på Årstaskolan och anser efter sina 40 år som svensklärare, att läsplattorna har lyft läs- och skrivkunnigheten hos barn till nya höjder. 
 
 – De kan ändra färg på texten, de kan få det estetiskt snyggt istället för att traggla med en penna som inte lyder dem. För de är inte riktigt motoriskt färdiga att forma bokstäver. All energi går åt till att skriva pingvin, det kan ta 40 minuter, och de suddar och knöglar papper och är inte nöjda. Här får de bara till det och blir jättenöjda. Det tycker ja är det stora pluset.
 
Men på Årstaskolan använder man även penna i vissa delar av undervisningen och man tillämpar alltså inte ASL i sin ursprungliga form då penna inte fick användas förrän i andra klass.

ASL utformades av den norske pedagogen Arne Trageton i början på 2000-talet då han följde 14 klasser i Norge, Danmark, Finland och Estland och kom fram till att klasserna som skrev på dator skrev bättre och längre texter än de som skrev för hand. Metoden började anammas av svenska lärare och pedagoger åren efter och i takt med att digitala arbetsmetoder och digital kompetens har fått större utrymme i läroplaner så är det en metod i tiden. Ulrika Jonsson är legitimerad lärare och specialpedagog och har som konsult lett och samordnat ett ASL-projekt i en kommun.

– Man får fram mer kunskaper från eleverna när de får skriva på ett tangentbord och att de inte ensamma utan att de skriver tillsammans. En skriver och en säger. Så att komma till innehållet i en text mycket snabbare och att det går snabbare att utveckla texter. jag har sett elever som har skrivit meningar med ett eller två ord till att på ett år utveckla långa texter för att de har skrivit på ett tangentbord istället för att skriva för hand för det var så knöligt.   
 
Men kritiken mot ASL har vuxit sig stark både för att barn med svårigheter att lära sig läsa och skriva inte får en ordentlig läs- och skrivkunskap, och för att metoden inte är vetenskapligt belagd. Barbro Westlund är lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet, undervisar på lärarprogrammet, har skrivit flera böcker om läs och skrivinlärning och har innan dess arbetat som lågstadielärare i över 25 år.

– Det finns väldigt mycket forskning som tyder på att det är viktigt för små barn att befästa rörelsen av en bokstav i handen, det sätter spår i handen så att bokstäverna fastnar. Och när man då trycker på knappar i den första skrivinlärningen då får man inte det rörelsemönstret.
 
Barbro Westlund liksom många andra kritiker av ASL saknar också bland annat kontrollgrupper i forskningen och menar att den goda effekten som metoden kan ha bygger på lärarnas entusiasm snarare än att själva metoden är bra.
 
 – Det stämmer ju inte vetenskapligt. Det här bygger på Hawetorneffekten. Och det betyder att om man tror väldigt mycket på en metod så får den effekter. Så en lärare som då tycker att en metod där man inte använder penna är spännande då kan läraren bara genom sitt sätt att tro på metoden få eleverna att skriva bättre. 
 
Alla lärare är fria att använda de metoder de själva tycker är bäst, men enligt skollagen ska dessa metoder bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Barbro Westlund har forskat på svenska barns läsförståelse i jämförelse med kanadensiska barns, och har studerat hur man jobbar med läs och skrivinlärning i både Finland och Kanada, och hon menar att det som skiljer dessa båda länder från Sverige är att lärarna inte har ett behov av att visa att man är med i utvecklingen, utan vågar gå långsamt fram när man väljer väg i undervisningen.
 
 – Statusen för lärare i både Finland och Kanada är ungefär på samma nivå som en läkare eller en jurist. Och det jag har fått fram är att lärarutbildningarna i Finland och Kanada bygger på hög vetenskaplighet. Där är de lite tröga, de byter inte ut metoder hur som helst. Och jag skulle önska att vi i Sverige hade lite av den trögheten.  
 
En lärare som testat Att skriva sig till läsning och är kritisk till att enbart använda sig av den metoden är Lisa som jobbar som lärare i en lågstadieskola i Stockholm. 
 
 – Om man enbart jobbar med ASL så tror jag att det kan vara svårt för de som har svårt för att läsa och skriva. Jag tror att det hjälper dem i den mån att de kan höra hur bokstäverna ser ut men jag har också sett att de leker mycket med paddan och använder den till andra saker än de ska. Jag har haft andra årskurser och jag känner att de som har jobbat med ASL halkar lite efter i motoriken och de eleverna har svårare att känna igen bokstäverna och forma dem gentemot om man har tränat det redan från årskurs 1.
 
På Årstaskolan får de elever som är klara med sina meningar spela olika pedagogiska spel i appar som är specialutvalda. Meningarna har de via ett program läst in högt, så att de både ska få ihop meningar och förstå vad de har skrivit. Och eleven Leon stoppar nöjt texten och ljudet han skapat i sin digitala skrivbok. 
 
– Jag skriver, jag ser en pirat som håller i sitt svärd.

– Vad är svårast då, läsa eller skriva?

– Faktiskt... läsa, säger Leon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista