INFÖR PRESIDENTVALET I UKRAINA

"Om valet sköts utan fusk är det en seger i sig"

10 min
  • Det finns stora förhoppningar i Ukraina att demokratin ska leda till någonting, till utveckling, frihet och välstånd
  • Men det finns också en skriande brist på tillit till det politiska etablissemanget.
  • Vår korrespondent Jesper Lindau hamnade på en rullskridskobana i ett köpcentrum utanför huvudstaden Kiev.

– Jag vet inte, om valet är att se som fakta eller om det bara är som en saga, eller om allt bara är påhittat, det är som en stor gåta och jag vet inte vem jag kan lita på, säger Zhenja.

Zhenja är i tjugoårsåldern och satsar på att jobba med sin passion rullskridskor. Han åker runt på den färgglada banan med ett hundratal barn: De yr runt som galningar och har kul medans pappa och mamma handlar i köpcentret Karavan i Kiev.

Zhenja ska rösta i presidentvalet för första gången, men han är osäker.

– Jag litar inte på vårt system, förutom skuggsystemet då. Allt det som de visar upp offentligt, det går inte att lita på, säger han.

Skuggsystemet, det ordet får jag höra då och då, system av personer och relationer som har den verkliga makten i Ukraina.

Det är en blandning av oligarker, politiker och affärsmän. Oligarkerna, och det är mest män, blev rika efter Sovjetunionens fall när de tog för sig av fabriker och naturresurser. Inte sällan är de både politiker och oligarker. Som Petro Porosjenko – president och chokladkung.

Skuggsystemet frodas i den korruption som är ett stort problem i Ukraina, därav hans osäkerhet.

– I huvudsak tror jag inte att mitt deltagande i valet, eller mina kollegors, vänners eller andra ungas röster, kan påverka, tror Zhenja, men han ska kanske ändå rösta.

Ukraina är en mycket ung demokrati, ett land som under århundraden varit en del av olika auktoritära samhällssystem. Så läget sedan Sovjetunionens fall, efter många, många år som en del av en totalitär stat, det får ju ändå historiskt ses som en sorts demokratisk fest.

Även om situationen här och nu är svår så kanske kan det vara så att de här viktiga osäkra decennierna som rullar just nu, är byggandet av en till slut fungerande demokrati. Eller inte.

Ute vid löparbanan utanför skola nummer 159, en skola med engelska-specialisering i Kiev, samlas mammor från hyreshusen runt omkring.

– Det är viktigt att rösta. Folk i Ukraina har svårt att lita på systemet, säger Olga som har sin dotter Anna i famnen. Hon med, men hon ska rösta. Det är viktigt att om och om igen erövra själva vallokalen.

– Folk här, alla tror att framtiden ska vara ljus, men de tar inte eget ansvar, folk tror att pengar och makt, det kan lösa allt, men inte deras egna insatser, säger Olga.

För henne är det viktigt att bygga, rättvisa och starka institutioner, det börjar inte i toppen, det börjar hos var och en.

Just nu verkar presidentvalet stå emellan tre kandidater.

Den sittande presidenten Petro Porosjenko, den före detta premiärministern Julia Tymosjenko och den kända TV-komikern Volodimir Zelenskij.

Denne komiker är valets överraskning, han spelar president i en TV-serie, är en mycket känd skådespelare. Men som politiker är han oprövad. Zelenskij är också kopplad till en av oligarkerna Igor Kolomojski eftersom hans TV-serie sänds i Kolomojskis kanal.

Mamma Tanjas ögon flackar hit och dit. Hennes dotter är en bra bit bort på gräsmattan och testar gränserna för hur långt man kan rymma från mamma.

För Tanja är det viktigt att det blir ett nytt ansikte, kanske komikern Zelenskij.

– Jag hoppas på nya människor och vi kommer att behöva deras kraft till att utveckla landet, i stället för att bara bry sig om sina egna intressen, säger Tanja.

Det är inte en ovanlig åsikt i Ukraina, att den ganska förklarliga bristen på tillit till den gamla politiska eliten, skulle kunna botas genom att det "nya ansiktet" träder in, det som genom bara att vara okänd, kanske utlovar något fräscht och nytt.

– De gamla är fläckat av korruption. Jag tror att en ny människa, tar en kvast, sopar bort och gör det bättre, säger Tanja och springer iväg bort för att hämta tillbaka sin dotter.

Det är mest mammor som hänger på skolgården vid löparbanan.
Men så kommer Maxim gående. Han vill gärna prata, men vi måste röra på oss hela tiden. Den lilla tvååringen i vagnen är på väg att somna, så att stå stilla är att utmana ödet.

Bland de 44 kandidaterna i valet finns det som kallas "falska kandidater". En del som jag pratar med tror att de ställer upp enbart för att stjäla röster, möjligen på uppdrag av någon oligark.  Alla får ju några röster. Så ponera att 28 av dem snor åt sig 10 procent av rösterna, att just sno denna demokratiska energi, det kan vara det enda skälet till att de överhuvudtaget ställde upp.

– Jag tycker de här människorna är omoraliska, säger Maxim, som själv ska rösta men som ser den stora drösen av kandidater som marionett-dockor.

– Vi har inte ett riktigt politiskt liv i vårt land, som det kan vara i utvecklade länder, där finns kanske konservativa eller liberala partier, säger Maxim.

Bakom presidenten borde det finnas ett riktigt parti, det saknar Maxim, ett parti som har en ideologi, som man kan lita på är det som påverkar vad presidenten kommer att göra, istället för individer som berikar sig själva.

Tilliten till valet i sig självt är ett problem. Det är inte självklart för någon jag pratat med att alla de miljoner som går och röstar den sista mars kan lita på att dom ens kommer att räknas rätt. Folk är oroliga över köpta röster eller att få en order på jobbet om vem man bör rösta på, speciellt på statliga arbetsplatser. 

Vid biltvätten Kristal i Kiev håller Aleksander på att tvätta sin svarta bil. Han är ingenjör i botten, i femtio-årsåldern, men kör taxi. Han vill rensa ut hela skiten, valet. Det är inte som ett lotteri, men…

– Allt är programmerat. Jag menar att folk kommer att puttas fram mot något val man egentligen inte vill göra, säger Aleksander.

Som många andra tycker han att kriget som pågår i östra Ukraina är det allra viktigaste, men i sin vardag är det korruptionen, som är rent för jäklig.

Hans bror fick nyligen ett hjärtfel och Aleksander hjälpte honom till en specialist.

– Kirurgen kom till mig och sa att han riskerar att dö, ge mig 16 000 kronor, säger Aleksander. Sedan ville han ha 4 000 till för mediciner och annat och detta på ett statligt sjukhus.
Blir det inga pengar, så sa doktorn att då kommer brorsan att dö.

Så Aleksander tänker rösta på Ihor Smeshko, före detta chef för den ukrainska säkerhetstjänsten.

– Jag tror inte han kommer att vinna, skrattar Aleksander, men han kan städa upp, han har hållhakar på alla de andra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista