Protester och medicinbrist i Iran

19 min
  • Som vi kunnat höra i Ekot idag så har de amerikanska sanktionerna mot Iran gjort det svårt för patienter att få tag på importerade läkemedel och bland annat har barn med en ärftlig hudsjukdom dött i brist på livräddande bandage från ett svenskt bolag som inte kan leverera sedan ett år till Iran.
  • Iran har också skakats av protester mot höjda bensinpriser som slagits ned hårt av regimen, det ryktas om att hundratals människor dödats och internet stängdes ned under fler dagar. Nu finns planer på att bygga ut Irans eget intranät för att vid behov kunna göra sig helt oberoende av det globala nätet.
  • Samtidigt har de styrande mobiliserat manifestationer för regeringen och i stats-TV har det talats om att straffa de så kallade upprorsmakarna hårt. Sveriges Radios mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén och globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff är just nu i Iran för att rapportera om läget och ger oss den här bilden.


Sveriges radios mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén och globala hälsokorrespondenten Johan Bergendorff sänder från anrika café Naderi i Teheran öppnat 1927, med mörka träbord, marmorpaneler och djupröda draperier. På väggen hänger en stor samling kända kulturpersoner som druckit té här. Nu är det familjer som fikar.

Vi har varit här i fyra dagar nu utan att se några protester eller ens träffa någon som demonstrerat och känslan av normalitet nästan surrealistisk. Protesterna som ägde rum omfattade över 200 platser i landet, regimen säger att 200 000 människor deltog och säkerhetstjänstens brutalitet har chockerat världen. Amnesty International har verifierat videoklipp där demonstranter skjuts i ryggen, skjuts från helikopter, grips, och försvinner från sjukhusen.

Nu diskuteras också dödsdomar mot de inblandade, man säger sig ha gripit åtta CIA-agenter och i TV i förrgår förklarade en skriftlärd koranexpert Abofazl Bahrampour att uppviglarna inte bara borde avrättas, utan torteras till döds, korsfästas eller hängas på offentlig plats.

Det utspelet har fått mycket skarp kritik i Iran och vissa till och med avfärdade honom som en galning, men han hade trots allt bjudits in till statstelevisionen och inom rättsväsendet har dödsdomar mot de utländska agenterna förordats.

Regimen tycks ha blivit märkbart skakad av protesterna även om man skyller på USA, Israel och Saudiarabien. Inte minst den totala nedsläckningen av internet ses ju som ett tecken på det. 93 procent av internet stängdes av inom 24 timmar, endast regimtoppen hade tillgång till nätet och Ayatollah Khamenei kunde fortsätta twittra trots att Twitter är förbjudet i Iran.

Det var först i onsdags som 3G nätet återställdes och så givetvis med alla de begränsningar som fanns redan före protesterna, man kommer inte åt Facebook, Twitter och Telegram.

I norra Iran mötte Johan Bergendorff människor i en mindre stad som beskrev att när nyheten kom om en tredubbling av bensinpriserna så gick en del unga män ut på gatorna för att protestera. De var beväpnade med knivar, men polisen var snabbt på plats och sköt dem, tog dem till sjukhus och sedan till häkten och nu vågar ingen säga nått mer av rädsla för att torteras.

Allt annat hade redan blivit tre gånger så dyrt senaste året, det var bara bensinen kvar. Rädslan finns överallt och människor medger det. Men Cecilia Uddén blev förvånad över hur frispråkiga iranierna var som hon mötte på Valiasr torget i Teheran.

Att öppet visa sin avsky för regimen är förknippat med risker i Iran och här på Valiasr torget börjar jag med att försiktigt fråga en ung man i militärgrön jacka om han blir upprörd när han hör att demonstranter ropat Död åt Khamenei, den högste ledaren. Till min förvåning svarar han, inte alls, jag gläds åt protesterna, det som upprör mig är att demonstranterna skjutits ihjäl.

Han går på konsthögskolan och berättar att hans favoritmålare är Lucian Freud och David Hockney, han med simbassängerna, lägger han till. En äldre dam rör sig långsamt framåt intill fruktståndet med granatäpplen och inlagda körsbär.

– Jag går sällan ut, säger damen, så jag har inte sett några protester, nu ska jag bara till apoteket för att köpa min medicin.

– Men fortsätter hon, jag ska säga att dig, att säkerhetsstyrkorna skjuter mot demonstranter, jag känner en person i Karaj som blev ihjälskjuten och lämnade familj och barn efter sig.

Två kvinnor som båda jobbar på försäkringsbolag, säger att det är meningslöst att protestera i Iran eftersom chansen är så stor att bli dödad. Säkerhetsstyrkorna skjuter utan skam. De säger att de stödjer demonstranterna men aldrig själva skulle våga delta i några protester.

– Vi är som alla andra, vi håller tyst för att vi rädda, säger de, och statstelevisionen kallar alla demonstranter huliganer och uppviglare, det är inte sant.

De är 26 och 30 år gamla och när jag frågar om de tror att det stämmer det som vissa oppositionella säger att regimen och den islamiska republiken bara skulle få stöd av 30 procent av befolkningen om det hölls en folkomröstning Iran, svarar de:

- Nej, stödet skulle vara mycket mindre än 30 procent.
                            
Konsteleven, som gillar Lucian Freud, bara skakar på huvudet åt frågan och säger:

– Det kommer aldrig att hållas någon folkomröstning om den islamiska republiken i Iran.

Siffran om 30 procent eller mindre är omtvistad. Till och med reformvänner i Iran säger att minst 50 procent av befolkningen stödjer regimen, de vill se reformer.

Igår var Cecilia Uddén hemma hos den kände ekonomen Saeed Leylaz. Han är regimkritiker, men han stödjer reformer och stödjer den reformvänlige presidenten Rouhani. Saeed Leylaz som suttit i fängelse för sina åsikter, sa till Cecilia Uddén igår att han ligger vaken på nätter och oroar sig, gråter över Iran, över vad som skulle hända om hela strukturen störtade samman i form av anarki och våld. – Det skulle bli så oerhört mycket värre än Syrien, här är vi 80 miljoner människor, som han sa.

Reformvännerna vill se förändringar, men de regimtrogna ger sitt fulla stöd åt den högste ledaren Ayatollah Khamenei och i måndags mobiliserades de till en jättemanifestation med tiotusentals människor på Enghelab torget här i Tehran. Man firade segern över ”uppviglarna” och de påstådda agenterna från USA, Israel o Saudiarabien.

Död åt Amerika, död åt uppviglarna, död åt israel lyder talkörerna här på Revolutionstorget i Tehran där man firar segern mot fienden och ger sitt stöd åt den högste ledaren Khamenei. Alla här är övertygade om att demonstrationerna i förra veckan var iscensatta av USA, Israel och Saudiarabien. ---Nu är vi här för att försvara vårt land och våra martyrer och säga till USA att ni kan fortsätta att drömma om att kontrollera oss, det kommer aldrig att ske, säger den 42-åriga arkeologidoktoranden Shabnam Fathi.

Hon bär på ett porträtt av den högste ledaren Khamenei, och kontrasten mot videoklippen från protesterna i förra veckan kunde inte vara större där säkerhetsstyrkor jagade och slog demonstranter, döda människor på gatan, en mamma som sa att hon fått betala dyrt för att få hämta ut sin ihjälskjutne son från bårhuset,  demonstranter som förbannade Khamenei.

Inte ett spår av de protesterna här. I en klunga 18-åringar hittar jag Zahra som pratar engelska och säger att det har varit hemskt utan internet och 3G är ännu inte återställt. Inte heller alla genvägar som krävs för att nå Facebook t.ex, men hennes jämnåriga kamrater tillrättavisar henne och Zeinab förklarar för mig att när det gäller mänskliga rättigheter så finns det olika nivåer. Internet är inte den främsta, utan säkerhet har högsta prioritet och Irans säkerhet krävde att man släckte ner internet.

Många vittnar om att det varit ett helvete, en man sa till Cecilia Uddén att det var som att leva i Nordkorea.  Ekonomen Saeed Leylaz som hon träffade igår sa att Iran förlorat en miljard dollar på nedsläckningen av internet.

Internet ännu inte återställt. Först i förrgår kom 3G-nätet tillbaka i begränsad omfattning. Man behöver VPN eller proxyserver för att komma förbi de nationella censurspärrarna.

Nu planeras ett eget nationellt internet eller intranät där Iran skulle kunna koppla loss sig från det globala nätet antingen permanent eller så fort man hamnar i en kris, utan att det skulle behöva drabba landets ekonomi i så hög grad.

– Iran är svagt och deras ekonomi körd i botten. Det iranska folket är väldigt frustrerade 40 år efter revolutionen är situationen mycket sämre. Vi är övertygade att detta kommer leda till att folket gör uppror och tvingar regimen att ändra sitt beteende, säger USAs utrikesminister Mike Pompeo i ett uttalande sig i februari 2019 till CBS.

Men här i Iran är det inte många som tror att regimen går att störta. Utan att de som blir mest lidande av sanktionerna är civilbefolkningen som kläms mellan inhemsk repression och utländska sanktioner.

De nya amerikanska sanktionerna mot Iran har gjort det svårt för sjuka att få tag på importerad medicin eftersom internationella läkemedelsbolag slutat leverera och banker att ta emot betalningar.

Det är svårt att få en överblick hur många det handlar om, Iran är rätt självförsörjande på mediciner, men 30 procent av ingredienserna måste importeras och till exempel en del cancersjuka, blödarsjuka och personer med epilepsi behöver importerad medicin som de nu inte kan få tag på.

Det är nästan outhärdligt att se filmen som den iranska patientorganisationen EB home institute visar. Den ärftliga hudsjukdomen Epidermolysis bullosa innebär att det bildas blåsor i huden vilket ger sår som gör fruktansvärt ont. Minst 700 personer i Iran är drabbade, men sannolikt betydligt fler.

Vissa av barnen på filmen saknar hud på stora delar av kroppen, och för att läka och skyddas mot infektioner måste de ha specialförband från det svenska bolaget Mölnlycke health care. Men sen mer än ett år av nya amerikanska sanktioner mot Iran, så har bolaget inte ansett att man kan leverera de livräddande bandagen utan att bryta mot amerikanska regler och riskera enorma böter.

– Efter åtta månader utan bandage dog Masoumeh 9 år gammal berättar hennes pappa Kazem Inanlou.

Hon är en av 15 unga iranier med Epidermolysis bullosa som avlidit under senaste åren enligt iranska patientorganisationen EB home institute. Nästan tre gånger fler än snittet senaste åren.

Grundaren av patientorganisationen Mulla Seyyed Hamid Reza Hashemi Golpayegani i turban fotlånga kaftan och grått skägg har en 19-årig dotter som har sjukdomen. Han har vädjat till Mölnlycke health care att de ska hitta vägar att skicka de livräddande förbanden och fick till svar.

”Även om vi skulle hitta sätt att kringå sanktionerna, hur ska ni kunna betala oss, när inga banker längre vågar verka i Iran?” Men Seyyed Hamid Reza Hashemi Golpayegani är inte arg på företaget, han anser att de också är sanktionsoffer, och tillägger att han är oerhört tacksam mot de svenska forskare som tagit fram de unika bandagen.

– Bandagen gör att jag slipper ha så ont berättar 5-åriga Fatemeh.

– Jag är extremt orolig hur det ska gå för min dotter när de få bandage som når Iran via turister tar slut, säger mamman Saideh Ahmadi.

Den här patientgruppen är inte den enda som drabbats, det gäller även cancersjuka konstaterar Abbas Kebriaeezadeh professor i farmakologi vid Teherans universitet.

Johan Bergendorff möter också blödarsjuka iranier som inte längre kan få tag på importerad medicin och riskerar svåra ledskador eller att blöda ihjäl.

Organisationen Human rights watch nämner även personer med epilepsi i en ny rapport, och enligt talespersonen Tara Sepehri Far är hälsokonsekvenser av de här breda sanktionerna ett brott mänskliga rättigheter.

Amerikanska finansdepartementet ställer inte upp på intervju men svarar skriftligt att de infört undantagsregler för humanitär handel. Human rights watchs undersökning visar att de nya amerikanska reglerna anses för krångliga och riskerna för stora för att läkemedelsbolag och banker ska våga chansa.

Jan Egeland, generalsekreterare i Norska Flyktingrådet som är den största utländska hjälporganisationen i Iran med bland annat svenska biståndspengar, säger att de amerikanska sanktionerna stoppat och försenat humanitär hjälp i Iran till tre miljoner afganska flyktingar och offer för översvämningar och jordbävningar. Jan Egeland är tidigare undergeneralsekreterare i FN och anser att de amerikanska sanktionerna strider mot FN-regler.

– Det finns en resolution från FN:s säkerhetsråd som säger att alla sanktioner ska ha undantag från allt humanitärt arbete, det är det icke här, konstaterar Jan Egeland.
 
Flera hjälporganisationer har tvingats stoppa projekt i Iran efter sanktionerna enligt Egeland. Men efter ett års arbete av advokater och konsulter till stora kostnader har Norska flyktinghjälpen nu lyckats få amerikanskt godkännande att föra in pengar i Iran till sitt humanitära arbete, åtminstone tills vidare.

– Det kan bryta samman när som helst, avslutar Jan Egeland.

Som vanligt kommer vanliga människor i kläm i storpolitiken, men det finns många som också säger att i slutändan är det Irans ansvar att se till att den egna befolkningen inte far illa. Bland demonstranterna i förra veckan, hördes också talkörer som riktade sig mot Irans expansiva utrikespolitik, att man betalar för miliser i Irak, Syrien, Libanon och Jemen istället för att hjälpa t.ex. sjuka barn.

En kvinnlig demonstrant skrek ut sin förtvivlan mot den iranska regimen och anklagade Ayatollah Khamenei för att sakna all heder. Bisharraf som det heter. Hon slet också av sig sjalen och folk runt omkring henne ropade Shirzan - du är en lejoninna.