1 av 2
2 av 2

Ett långsamt fall ned i klarhet

Om ingenting extraordinärt händer kommer dem amerikanska befolkningen på tisdag välja en afro-amerikansk man till sin president. Jag vill tro att det är en brytpunkt, början på en ny epok.

Finanskrisen kom över oss som en stor flodvåg. Det förvånar mig alltid att människor – ekonomer och andra – blir överraskade. Efter murens fall sades nyliberalismen ha segrat, nu föreläser man återigen om Marx och talar om staten som kapitalets räddare. Jag tillhör inget av husen. Vill inte förknippa mig med någon av sidorna. Men det förvånar mig aldrig att de återvänder.

Tidens lärdom är att vi måste gå igenom perioder av regression för att omvärdera våra preferenser. Vi står på randen till detta gap, kanske vinglar lite, lägger oss på kanten och kikar ner. Men det kommer, vare sig vi vill det eller inte; oljan tar slut inom 50 år, vi kommer inom ett par decennier behöva två jordar för att uppehålla vår livsstil så som den ser ut nu.

Är det idealistiskt att föreställa sig ett samhälle byggt på tolerans, är det till och med naivt? Är det naivt att vilja sprida välfärden över den amerikanska befolkningen, istället för att låta den växa på hög? Är det rättrådigt, ens påläst, att påstå att vi kan lösa konflikter med diplomati, att terrorism kan bekämpas med kommunikation? Att vi kan lära oss att tolerera varandras olikheter och ta till oss av varandras kulturer? Är det troligt, begåvat, allvarligt menat, att fråga oss själva om vi är beredda att ge upp självklara delar av våra liv för att överkomma de problem vi åsamkat oss själva? Är idealismen allt detta, och i förlängningen, är det idealism för att vi inte kan nå det, eller kan vi inte nå det för att vi kallar det idealism?

Men i slutändan kan man stirra sig blind på allt det här, och ändå inte bli ett dugg klokare. Jag tänker på det där med valar och träd och utrotningshotade tigrar och tänker – det är ok. De finns kvar där, vi arbetar på det och det är ok. Jag drivs av en harmoni i ögonblicket, och det låter sentimentalt och förvirrat, men jag kan inte hjälpa det, och kan inte skyllas. Finanskriser och börskrascher och tio timmars regn och löv ute på gräsmattan och valar i havet och en ny varm vinter. Man funderar, och nickar litegrann, och säger: okej.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".