1 av 2
Knutbypjäsen - Emil Almén spelar pastorn Helge Fossmo.
2 av 2

Priset för gemenskap

Knutbydramat ska bli teater på Uppsala Stadsteater skriver . Jag tycker onekligen att det låter intressant. Regissören Eva Dahlman är citerad på följande sätt i artikeln angående den gemenskap som fanns i församlingen i Knutby: ”Jag förstår varför man går med. Det är skönt att leva rätt, med fasta regler och att överlåta sig till något större. Det handlar inte om några idioter eller galningar utan om vanliga människor med hjärta.” Hon menar att det är något som finns i oss alla, att vilja vara en del av en gemenskap.

Jag förstår hur hon resonerar och jag tror att hon till stor del har analyserat det hela så som det faktiskt är. Samtidigt så gör det mig rädd. Hur vet man när priset för gemenskap blir för högt? Jag tror att många kompromissar med sig själva i många situationer i vardagen och vågar inte riktigt stå upp för sina egna åsikter och värderingar. Oftast är det ganska harmlöst, men hur ska man alltid kunna veta vart gränserna går? Varför kände inte fler tyskar att ”gemenskapen” i Tyskland under Hitlers tid gick över styr? Människor är ganska lätta att manipulera många gånger.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".