Tina Sandquist i väntrummet.

The vibe: L’hôpital algerién

Vår stackars reskamrat Tina vaknade en morgon med en mystisk böld i armhålan. Bölden växte och växte och blev ömmare och ömmare, och till slut blev hon så illa tvungen att gå till den lokala vårdcentralen, nära vårt hotell utanför Alger. Eftersom Tina inte pratar franska, och vi är några stycken som i alla fall förstår ett eller annat ord, följde vi med henne dit.

Väl framme på kliniken började vi vanemässigt fotografera varandra, för att få miljöbilder från väntrummet. Det skulle vi inte ha gjort. Kalabalik utbröt.

Snart var vi omringade av sjukhuspersonal, alla mer eller mindre upprörda. De förklarade i bestämda ordalag att fotografering var absolut förbjudet, och att det krävdes tillstånd eftersom kliniken var statlig. Vi visade dem våra bilder i kamerorna och bad tusen gånger om ursäkt och kände oss som riktigt dumma turister.

– Ella a un furoncle, elle a un furoncle, lyckades vi till slut haspla ur oss på knagglig franska, varpå Tina fick träffa en läkare och bli undersökt. Snabbt och smärtfritt och utan vare sig blodspillan eller sprutande var.

Men så lätt skulle vi inte slippa undan. Några kvinnliga läkare och sjuksköterskor släpade in oss på barnmorskeavdelningen. Yvonne, vår lärare, blev placerad i en gynekologstol med benen i vädret, och vi andra runt henne. Sjukhuspersonalen tog bilder med våra kameror. Situationen var helt absurd, och både vi och de vrålade av skratt. Men de lärde oss i alla fall en läxa.

Tina mår bra nu. Hon knaprar piller dag och natt och bölden verkar i alla fall ha gått tillbaka.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista