Emil fick aldrig hjälp

P3 Nyheter har berättat att killar som mår dåligt har färre ställen att vända sig till än tjejer. Och kanske är psykvården för dåliga på att uppfatta signaler från killar som är självmordsbenägna. Det tror iallafall 24-åriga Josefin. Hennes bästa kompis Emil fick vänta så länge på hjälp att det tillslut var för sent.

Läs också:


– Han var väldigt sprallig, livlig och intelligent och social på många sätt.

Josefin var 13 när hon träffade Emil. Han var 16 och hade kläder och en stil som stack ut i det lilla samhället där de bodde.

– Skulle han bli det han skulle bli så kunde kan inte se ut sådär. "Det förstår du väl, om du ska bli VD". Han kände att han hade mycket krav att prestera.

Till slut blev Emils depression för svår att hantera, och han gick till vårdcentralen för att få hjälp.

– De frågade om han hade funderat på att ta livet av dig. Han svarade ja, för det hade han gjort. De frågade om han hade försökt, eller om han hade skadat sig själv fysiskt. Då svarade han nej. Läkaren frågade: "Om du har funderat på att ta livet av dig, varför har du inte försökt?". Och då svarade han som den vetenskapliga man han var: "Jag skulle aldrig försöka, jag skulle göra det".

Men läkaren tyckte inte att Emils problem var akuta och han skickades hem med ett recept på antidepressiv medicin. Han hamnade i kö till en psykolog, men när det äntligen fanns en tid var Emil utomlands och han hamnade längst bak i kön igen.

– Han undrade "ska jag börja skära mig i armen och låtsas ta livet av mig, då kanske jag får hjälp".

Emil hade väntat nästan ett år i kö till psykvården, han var på väg att ta examen från universitetet, och kände hur pressen ökade.

– Det var motgångar i kärlek och i karriären. Den helgen hade han varit ute och fått glåpord kastade efter sig.

Emil gjorde ett sista försök att ta kontakt med vården.

– Han hade varit uppe på vårdcentralen och bett om hjälp. Han fick svaret att han kunde få träffa en läkare och prata om medicinerna, men det ville han inte. Sedan hade han varit uppe på en psykavdelning och sagt samma sak, men blivit hemskickad.

– Vi bestämde att vi skulle träffas och gå tillsammans till psyk. Jag sa att jag tänker inte ge mig förrän du får hjälp, jag tänkter stå där och skrika i korridoren. Men när jag ringde en timme senare hade han redan somnat in. Han tog en överdos av tabletter och alkohol och dog.

Fick han nånsin komma och prata med någon?

– Nej, inte alls. Ingen kurator. Ingenting.

Emil och Josefin heter egentligen någonting annat.

Jesper Engström
jesper.engstrom@sr.se

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".