Emanuel Karlsten. Foto: Martin Ridne

Emanuel Karlsten: Att fira facebook är som att fira telefonen

"Facebook är som ett föräldrahem där vi hänger"
3:21 min

Det har gått 10 år sedan den första statusuppdatering landade på Facebook och i dag firar hela internetvärlden. Men Emanuel Karlsten bakar ingen födelsedagstårta.

Facebook fyller tio år och nu så ska det hyllas, dissas och undersökas om Facebook egentligen är bra. Och jag har lite svårt för det här. Jag har överhuvudtaget svårt att känna födelsedagspirr för Facebook. För vad finns egentligen att rapportera?

Att fira Facebook är som att ställa till med kalas för telefonen där någon hurrar över ”den fantastiska telefonen som gör att jag kan prata med mina vänner” medan någon annan är emot och snarare känner att ”nej, telefonen är bara irriterande”. Visst kan det uppstå någon typ av tomhet i den typen av frågor?

Samtidigt är det såklart som så att Facebook har haft betydelse. Och kanske kan vi bara sammanfatta det, så här på tioårsdagen. För det är fascinerande hur Facebook har fått och får oss att bete oss annorlunda. Vilken avgörande roll den spelat för den person och den identitet vi har idag. Ser man tillbaka på vårt sociala internetliv så började det på 90-talet med chattar på Spray eller Aftonbladet. Här loggade vi in med konstiga namn som "lojstagrisen", "ball kille 83" eller andra namn vi tyckte var häftiga. Och så chattade vi anonymt med varandra. Sedan kom Lunarstorm. Och visst minns ni Lunarstorm? Dåtidens svenska Facebook. Där var vi förvisso fortfarande anonyma men byggde samtidigt upp en hel karaktär kring våra konstiga användarnamn. Vi blev som separata personer - på nätet.

Men så kom då Facebook och förbjöd det anonyma, gjorde en poäng av att vi skulle stå för de vi är. Vi fick veta att om vi kopplade samman vår person utanför nätet med den på nätet fanns det oändliga fördelar för vårt sociala liv. Och plötsligt tog vi några första stapplande steg ut på nätet som oss själva.

Det blev unikt, banbrytande och plötsligt också förståeligt för vuxenvärlden. Och om min och din generation befolkade Facebook 2007 kom våra föräldrar snubblande in 2010. Helt överlyckliga över alla möjligheter spelar de nu Farmville och överpostar dagarna i ända. Och den senaste tiden är den mest växande ålderskategorin pensionärer. Nu finns min farmor där och lajkar varje status jag skriver bara sekunder efter jag postat dem.

Och man kan väl sammanfatta Facebooks tio år som ett slags föräldrahem för oss. Som fostrat oss att stå för vår identitet på nätet. En identitet som vi älskar men som också börjar kännas lite trång. Det är kul att hänga med familjen en stund men ganska snart längtar vi bort till en annan värld. Det är nog också så vi ska se på Facebooks kommande tio år.

Vi kommer fortsätta ha en relation till Facebook som föräldrahemmet där vi hänger. Men allt oftare också hänga på nya sajter som vi tycker är härligare, enklare och som framför allt inte bygger på att en massa familj och gamla klasskompisar ska kunna bevaka allt du gör.

Och allt det där ska väl kanske uppmärksammas, hurras för och ätas tårta om. Men egentligen är det väl ganska odramatiskt.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".