Hanna Sahlberg, Peking

Sällsynt goda gruvnyheter


PEKING, TISDAG Det är verkligen inte ofta man får anledning att rapportera några glada gruvnyheter i Kina.
I vanliga fall går det till så här: jag får ett kinesiskt nyhets-sms eller ser på nyhetsbyåernas flöde: gruvolycka. Kollar hur många som är döda och saknade. Sex personer, knappt ett telegram. Fyrtio? Telegram eller inte beror på hur många nyheter som trängs i Ekot den dagen. Uppåt ett hundra döda kinesiska gruvarbetare? Kanske får jag göra en och en halv minuts rapport, beroende på om det så kallade nyhetsläget tillåter förstås.

I vanliga fall behandlar jag kinesiska gruvolyckor cyniskt. Den kinesiska kolgruveindustrin är den ökänt dödligaste i världen. Förra året dog i genomsnitt sju gruvarbetare om dagen, och då är det ändå efter några års stadig minskning.
Trots de förfärliga siffrorna rapporterar vi knappast alls om kolgruveolyckorna i Kina. En anledning till det är att de är så vanliga, de tillhör normaltillståndet och slår sig inte in bland brinnande färjor eller flygplanskrascher.

En annan anledning är att precis som gruvorna själva är livsfarliga, så är det också ett farligt område att gräva för djupt i som reporter.
För tre år sedan blev Lan2 Cheng2zhang3 ihjälslagen av inhyrda gangstrar när han skulle rapportera om en olaglig gruva för en handelstidning i Shanxi.

En stor andel av de farliga gruvorna är små och drivs av privata gruvbaroner som dominerar trakten och har personliga relationer med lokala myndighetspersoner. Trots att myndigheterna försökt att stänga farliga gruvor är det vanligt att de öppnar igen och fortsätter att strunta i säkerhetsreglerna.

Men en stor statligt ägd gruva är heller ingen garanti för arbetarnas säkerhet. Den stora gruvan i Wangjialing i Shanxiprovinsen hade inte ens hunnit öppna innan det började läcka in vatten. Läckorna rapporterades, men trots det skickades arbetarna ner igen, och när gruvan plötsligt översvämmades förra måndagen blev 153 arbetare kvar under jord.
Jag suckade och skrev mekaniskt en rapport för Ekot, och la till en sur rad om att räddningsarbetet gick sämre än väntat, rös och önskade arbetarna en snabb död.
Men historien om gruvan i Wangjialing fick en fortsättning. Efter en vecka kom ett nyhets-sms om att nio personer dragits upp levande.
Nu ska 115 överlevande gruvarbetare ha hittats, och det finns gott hopp om att få upp de kvarvarande. Gruvarbetarna klarade sig genom att äta barken på trästöttorna som höll uppe den halvt vattenfyllda gruvgången och dricka av det smutsiga vattnet, medan de band fast sig med livremmar för att inte trilla i medan de sov.
Samtidigt borrade räddningsarbetarna ett hål ner i schaktet och pumpade in syre, innan de kunde pressa sig in på gummiflottar i gruvgångarna.

För en gångs skull svämmar kinesiska medier över av gruvrapporter, och chefen för Kinas arbetsmiljöverk uttryckte sig entusiastiskt när han beskrev historien om gruvan i Wangjialing som två mirakel. Det första miraklet: att männen överlevde åtta dagar och åtta nätter i den vattenfyllda gruvan, det andra miraklet : att man klarat att få till en lyckad räddningsinsats.

Hanna Sahlberg, Peking

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista