"Irakinvasionen förändrade våra liv"

Iraksoldater, reportage av Inger Arenander
6:02 min

Mer än 1,5 miljoner amerikaner deltog i kriget i Irak. 4 500 av dem dödades och fler än 30 000 kom hem skadade. Inger Arenander, Sveriges Radios korrespondent i Washington, har träffat Mike Breen och Manan Trivedi, som skickades till Irak i början av USA:s invasion 2003.

Det är så långt från Irak man kan komma. En kontorsrum i Washington på Center for National Policy, en organisation för forskning och debatt om säkerhetsfrågor bland annat, där Mike Breen arbetar i ledningen.

För tio år sedan var han bland de första amerikanska militärer som beordrades till Bagdad.

Han var 22 år gammal och löjtnant i armén. Han var utbildad, säger han, men inte förberedd på det som väntade. Han skulle fungera likt en borgmästare i en förort till Bagdad med flera hundra tusen invånare.

– Hur väl förberedd kan en 22-åring vara för en så viktig uppgift, eller för krig för den delen. Jag talade fel språk och jag hade ingen erfarenhet av Irak. Vi försökte bara klara av det så gott vi kunde, säger Mike Breen.

Dag för dag, minut för minut fattade han nya beslut och försökte hitta rätta personer bland de irakier han skulle samarbeta med. I början handlade det om att bygga upp sjukhus och skolor, men ganska snart urartade det, säger han.

--Det fattades nya beslut, högre upp, som med tiden omintetgjorde allt vi försökte åstadkomma. Sedan började folk spränga sönder allt vi hade byggt upp.

Mike Breen ser plågad ut. Han tyckte det var fel att invadera Irak, men lydde order.

Den andre veteranen i rummet Manan Trivedi har en läkarpraktik i Philadelphia och politiska ambitioner. Han hade ingen militär bakgrund och gick med i flottan mest för att få sin läkarutbildning betald.

Han stödde inte heller invasionen, men ingick i den första bataljonen som gick över gränsen till Irak 2003.

Där fanns också den förste amerikanske soldat som dödades i kriget, en ung löjtnant.

Läkaren, vars uppgift var att vårda, inte döda, resonerar på doktorers vis om intressanta medicinska erfarenheter. Han skrattar till lite över frågan hur mamma reagerade när han beordrades till Irak.

--Mammor, ja ni vet, hon försökte stoppa mig. Hon ringde till och med till en reporter på CNN och bad upprört om hjälp och hon var mycket rörd och lycklig när jag kom hem igen.

Manan Trivedi säger att den konkreta insikten om vad en krigsmakt kan göra, förstärker tvekan att använda makten.

Han är kritisk till att det inte fanns någon plan för vad invasionen av Irak skulle leda till.

Det fanns ett "gyllene tillfälle" där irakierna accepterade invasionen. Det tillfället missade USA som fortfarande inte vet hur de ska hjälpa till att återuppbygga landet efter att ha störtat dess diktator.

--Krigsveteranerna känner båda stor respekt för krigsmakten, för fotfolk och beslutsfattare och de är mycket påtagligt lojala. De är inte pacifister utan tycker att det finns hot och faror där vapenmakt är den enda lösningen. En lärdom, också från kriget i Irak, säger Manan Trivedi, är att alla skador inte syns för blotta ögat.

Bland aktiva militärer är det fler som begår självmord än som dödas i strid. Det är inte ovanligt att de som kommer hem drabbas av posttraumatisk stress.

– Krigets kostnader tar inte slut för att trupperna kommer hem, säger Manan Trivedi.

Trots att det är länge sedan han kom hem, kan han snabbt flyttas tillbaka till Irak, det är ofta en doft som utlöser det. Mike Breen drömmer fortfarande om krigsåren och det finns händelser han varit med om, som han inte vill tala om.

– Det är djupt personligt. Jag deltog i markstrider under två år och jag tror att det förändrar varje människa som är med om något sådant i grunden.

Skulle han vara beredd att strida igen?

--Det skulle behövas riktigt starka skäl för det i så fall, svarar Mike Breen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".