Kungen och statsministern i riksdagen 1975. "E. Åsbrink" skrivet vid en nejröst i riksdagen. Foto: Janerik Henriksson/TT samt Bengt Hansell/Sveriges Radio.
Den historiska nej-rösten av Eva Åsbrink 1975 gick mot både partiet och kungens vilja. Foto: Janerik Henriksson/TT & Bengt Hansell/Sveriges Radio.
P1-MORGON FREDAG 12 JUNI

Så blev Carl Philip av med kronan

7:18 min

Morgondagens bröllop i Slottskyrkan hade kunna vara ett kronprinsbröllop. Prins Carl Philip föddes nämligen som kronprins, men 1975 lyckade de borgerliga partierna driva igenom en könsneutral tronföljd. Omröstningen gick mot Socialdemokraternas vilja eftersom två socialdemokratiska ledamöter röstade mot sitt eget parti. Hur ska vi idag förstå att Socialdemokraterna inte ville ha en kvinna på tronen? Ekots Bengt Hansell reder ut hur det gick till.

Chatt: Ekots Bengt Hansell chattar inför bröllopet

Läs mer: Ingvar Carlsson minns omröstningen om tronföljden

I morgon gifter sig prins Carl Philip och fröken Sofia Hellqvist.

Men monarkin och det svenska kungahuset hade kunnat se helt annorlunda ut idag om inte två socialdemokrater tyckt att jämställdhet var viktigare än republik vid en dramatisk omröstning i riksdagen 1975.

Hade de två röstat med sitt eget parti, hade Carl-Philip varit kronprins idag men förlorat rätten till tronen, när han gift sig med Sofia Hellqvist, precis som kungens farbröder Sigvard och Carl-Johan Bernadotte gjorde.

I riksdagen, för 40 år sedan hölls den gamla vanliga, årliga debatten, där centerpartisten Karl Boo, är en av flera borgerliga ledamöter som vill att även kvinnor ska kunna ärva den svenska tronen.

– Inte kan man väl anse att en kvinna saknar förmåga att fylla de funktioner av representativ och ceremoniell art som statschefen har idag. Jämlikhet, herr talman, bör gälla alla, sa Karl Boo (C).

Vid den här tiden hade kungen ännu inte gift sig med Silvia Sommerlath, det fanns ännu inga barn. Socialdemokraterna och de tre borgerliga partier, hade några år tidigare slutit den så kallade Torekovskompromissen, om att Sverige skulle ha en kung utan formell makt.

Moderaten Anders Björck ansåg att socialdemokraternas nej till kvinnlig tronföljd berodde på att en sådan skulle stärka monarkin med flera tronarvingar och att partiets motstånd byggde på en förhoppning om att kungahuset skulle dö ut i brist på manliga tronföljare, så att Sverige skulle kunna omvandlas till republik.

Socialdemokraterna vågade inte stå för sitt partiprogram av rädsla för att förlora nästa val, pinsamt, tyckte han.

– Man vågar inte av rädsla för folkopinionen, avskaffa kungen. Man idkar istället krypskytte mot monarkin. Man vågar inte införa kvinnlig tronföljd i Sverige, trots att detta skulle vara ett naturligt steg med den utveckling vi har fått i samhällslivet, sa Anders Björck (M).

Det här året, 1975, är det internationella kvinnoåret. Socialdemokraterna ansåg att bättre förhållanden för kvinnor inom arbetslivet och rätten till daghemsplatser var viktigare för jämställdheten. Socialdemokraten Hilding Johansson använde uttrycket olikställdhet, om kvinnlig tronföljd.

– För mig innebär kvinnlig tronföljd att man bevarar den olikställdhet som en ärftlig tronföljd innebär, sa Hilding Johansson.

Socialdemokraten Gunbjörg Thunvall gav Anders Björck svar på tal.

– Pinsamheten som Anders Björck talade om borde stå för de borgerliga, eftersom de aldrig har önskat ändra nuvarande Successionsordning när det till exempel fanns hemmavarande prinsessor äldre än konungen. Jag erkänner, Anders Björck efterlyste ställningstagande, att jag är för republik och alltså principiellt inte för att utöka möjligheterna för familjen Bernadotte, sa Gunbjörg Thunvall i riksdagens talarstol.

Vänsterblocket brukade vinna de här omröstningarna eftersom några borgerliga politiker brukade byta sida för att stödja kraven på republik.

Det var 150 politiker från varje sida närvarande. Eftersom Socialdemokraterna regerade skulle nej i omröstningen betyda att borgerlig seger och utredning av kvinnlig tronföljd.

Ledamöterna röstar genom att resa sig på olika kommandon. Men talmannen kan inte se vilken sida som vunnit.

– Då utgången synes oviss får rösträkning företas. Omröstningen har utfallit med 148 ja och 151 nej, en ledamot avstod. Kammaren har beslutet bifalla reservation nummer 2 av herr Boo med flera, sa talmannen.

Så slog han klubban i bordet, ett klubbslag som innebar ett överraskande beslut om tillkännagivande om utredning av kvinnlig tronföljd.

De borgerliga vann bland annat därför att Socialdemokraten Eva Åsbrink, som kämpade för jämställdhet och kvinnors rätt, hade hoppat över och röstat borgerligt. Och därför att socialdemokraten Berhard Sundelin från Gävleborgs län avstod från att rösta.

Eva Åsbrink utsågs till syndabock och fick hård kritik i den socialdemokratiska pressen. enligt Dala-Demokraten var hon en "beklagansvärd socialdemokrat" och hon fick brev om att hon var en skam för socialdemokratin.

I sina memoarer tyckte hon att socialdemokratin bedrev ett cyniskt dubbelspel, många var fega som inte vågade stå för sin övertygelse om republik. Hon skrev

"Jag märkte så tydligt hur många i partiet hoppades på den Bernadottska ättens utslocknande, det skulle ju vara rena önskedrömmen: att inte behövt inför ett rojalistiskt folk demonstrera sin avoghet mot monarkin och ändå få se den drömda republikanska morgonen gry".

Riksdagsbeslutet blev inledningen för en historisk och avgörande förändring av den grundlag som reglerar arvsrätten till den svenska tronen.

När det sedan röstas om lagförslaget 1978 och 1979 lägger de flesta socialdemokraterna ned sina röster och den borgerliga majoriteten driver igenom könsneutral tronföljd, den först födde ställs först i kön att ärva statschefsämbetet.

Kungen ville inte det, han ville att Carl-Philip, som var född till kronprins, skulle bli kung och att Sverige, liksom till exempel Danmark, skulle ha kognatisk tronföljd. Det betyder att manlig arvinge ärver tronen oavsett vilket barn i ordningen han är. Bara om det inte finns en manlig arvinge, ärvs tronen av en kvinna.

Några dagar efter prins Carl-Philips födelse sa han till några journalister på gräsmattan utanför Engelsbergs gård, att han också trodde att svenska folket ville se en kung på tronen.

Prins Carl-Philip var kronprins fram till årsskiftet 1980 då prinsessan Victoria blev kronprinsessa.

I början av Kungssången lyder texten:

"Ur svenska hjärtans djup en gång, en samfälld och en enkel sång, som går till kungen fram."

– Hur ska det nu med Kungssången, ska man ändra texten, ska den heta drottningsången, undrade Ekots tidningskrönikör, efter det slutliga riksdagsbeslutet.

Statsminister Olof Palme förklarade socialdemokratins hållning gentemot kravet på republik i partiprogrammet på partikongressen samma år, 1975.

I ljudupptagningar från arbetarrörelsens arkiv hörs Olof Palme säga att han får 4000 brev om året och bara en känd republikansk avsändare kräver republik.

– Annars handlar det om människornas vardagliga bekymmer, där de kräver att partiet ska agera och regeringen ska agera. För de vill ha dem lösta! Men inte blir de lyckligare i sina vardagsproblem och vi säger att "Vi har inte tid, för vi är ute och fightas för ett republikanskt styrelseskick!"

Palme säger att partiet skulle driva republikfrågan om medlemmarna tyckte att den var viktig.

– Ja, då skulle vi satsa på den trots alla risker det skulle innebära valpolitiskt. Det är inte så vi ska resonera. Men jag upplever inte att det är en så väsentlig fråga att den är värd att sätta en stor del av partiets krafter på att försöka föra i hamn, sade Olof Palme i sitt tal på partikongressen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista