Prorysk demonstration i Riga 2014. Bild från filmen "The Master Plan".
1 av 4
Prorysk demonstration i Riga 2014. Bild från filmen "The Master Plan". Foto: Mistrus Media
Inga Springe och Sanita Jemberga från journalistgruppen Re:Baltica i Riga.
2 av 4
Inga Springe och Sanita Jemberga från journalistgruppen Re:Baltica i Riga. Foto: Thella Johnson/Sveriges Radio
Nils Ušakovs, borgmästare i Riga och partiledare för det stora oppositonspartiet Harmoni, intervjuas av Sveriges Radios korrespondent Thella Johnson.
3 av 4
Nils Ušakovs, borgmästare i Riga och partiledare för det stora oppositonspartiet Harmoni, intervjuas av Sveriges Radios korrespondent Thella Johnson. Foto: Sveriges Radio
Lena och Maksim studerar i Riga och tillhör Lettlands ryska minoritet.
4 av 4
Lena och Maksim studerar i Riga och tillhör Lettlands ryska minoritet. Foto: Arta Klusa

Ryskt informationskrig väcker debatt i Baltikum

"Vi började skämtsamt kalla dem ett resande cirkussällskap"
6:18 min

I Baltikum diskuteras återigen Rysslands inflytande och påtryckningar. En ny dokumentärfilm i Lettland med namnet The Master Plan har väckt debatt eftersom den visar hur ryska staten finansierar olika frivilligorganisationers påverkansarbete i de baltiska länderna. Reportage av Sveriges Radios korrespondent Thella Johnson, som har träffat journalisterna bakom filmen.

Sanita Jemberga och Inga Springe tar emot mig på ett café i en av Rigas äldre stadsdelar. De kallar stället för sitt inofficiella kontor och cafépersonalen behandlar dem som familjemedlemmar.

Tillsammans utgör de kärnan i Re:Baltica, ett baltiskt kollektiv av grävande journalister som har varit med och gjort en rad avslöjanden både i hemländerna och internationellt.

Till exempel var de med och grävde fram telekomskandalerna i Uzbekistan, de mutaffärer där bland andra svenska TeliaSonera var inblandat.

Nu har de just haft premiär för dokumentärfilmen The Master Plan där de visar hur ryska statens pengar finansierar en rad frivilligorganisationers verksamhet i Baltikum. Organisationer som har till uppgift att sprida Kremls världsbild i utlandet.

– Vi hade tillräckligt med bevis och tillräckligt med erfarenhet för att berätta den här historien. I andra europeiska länder är det först nu som människor har börjat gissa vad som pågår men vi har sett det under så lång tid och kan säga, jo, så här är det, säger Sanita Jemberga.

Här i Lettland är diskussionen om ett informationskrig eller så kallad hybridkrigföring från Ryssland ständigt pågående. Det vill säga försök att destabilisera länder i närområdet genom till exempel spridandet av propaganda. Det är sådant som ofta påstås men som är svårt att bevisa.

Men journalisterna på Re:Baltica har för första gången belagt hur ryska pengar går till olika verksamheter i de baltiska länderna, som gör helt andra saker än de påstår.

– De kan till exempel kalla sig ”Institutet för Europastudier”. Men det enda de gör är att förmedla rysk utrikespolitik, säger Sanita Jemberga.

Sanita, Inga och deras kollegor följde pengarna från de ryska fonderna och undersökte vad organisationerna som de gick till gjorde för något. Ofta visade sig samma personer stå bakom flera olika organisationer. De åkte runt i världen och representerade än den ena, än den andra verksamheten.

När Maidanprotesterna började växa i Ukraina, reste organisationerna till Kiev för att varna president Janukovytj för att fascismen höll på att breda ut sig i landet. När det hölls folkomröstning om Krims anslutning till Ryssland var samma personer på plats där, men nu agerandes internationella valobservatörer.

– Vi började skämtsamt kalla dem ett resande cirkussällskap. För det var samma personer från de baltiska länderna, och även andra länder, som hela tiden dök upp på de platser där det just då var angeläget för den ryska regeringen att visa upp en bred uppslutning bakom sin sak, säger Inga Springe.

Filmen The Master Plan har väckt debatt i Lettland och Sanita och Inga och deras kollegor hoppas på att den också ska få en internationell publik.

De baltiska länderna är allt oftare resmål för journalister från andra delar av världen som kommer för att ställa frågan om det är här det kommer att bränna till nästa gång.

Möjligheten att det skulle ske en rysk framryckning och någon inhemsk grupp vilja bryta sig loss från nationen diskuteras och analyseras. Få tror att Ryssland militärt skulle ge sig in i de baltiska länderna som är medlemmar i både EU och Nato.

Snarare är det den allmänna känslan av ovisshet och osäkerhet som är själva målet från Rysslands sida, enligt de experter som uttalar sig i filmen.

Men hur ser de som brukar kallas själva målgruppen för de proryska kampanjerna på den här diskussionen? Lettlands ryska minoritet utgör en dryg fjärdedel av landets befolkning och är en lika brokig samhällsgrupp som letterna. Här finns både välutbildade med framgångsrika karriärer och långtidsarbetslösa, som inte haft en fast inkomst sedan Sovjettiden.

En som både har de flesta ryskspråkigas stöd och är omtyckt bland letter är Nils Ušakovs, borgmästare i Riga och partiledare för det stora oppositionspartiet Harmoni.

Det parti som de flesta ryskspråkiga röstar på. Jag träffar honom på Nationalbiblioteket i Riga, där han just har suttit med i panelen under BBC:s inspelning av sitt internationella frågeprogram där publiken får ställa makthavare i olika länder till svars.

Under debatten har han, liksom många gånger förr, pressats på sin verkliga åsikt om Rysslands agerande på Krimhalvön.

– Var du för eller emot det som pågick på Krim 2014, frågar programledaren och upprepar frågan flera gånger.

Som den moderata förespråkare av goda relationer med Ryssland som han ses som, väger Nils Ušakovs alltid sina ord noga.

– Vårt parti är för Ukrainas rätt till territoriellt självbestämmande. Det har vi alltid varit, säger han.

När jag får en intervju med honom efter paneldebatten och ställer frågan igen upprepar han sitt svar, men lägger till:

– Det här är ett fritt land. Folk tycker olika om detta, det tror jag du förstår.

Det är kring just de känsliga utrikespolitiska frågorna som spänningar finns mellan lettländarna. Bilden av omvärlden väcker motsättningar, snarare än bilden av det egna landet. Men så finns det också de som inte bryr sig särskilt mycket.

– Vem är egentligen president nu? Jag har ingen koll på några nyheter alls.

Nittonåriga Maksim har lunchdejt med sin flickvän Lena i gallerian vid Rigas centralstation. Personen som tolkar vår intervju berättar för honom att presidenten i Lettland heter Vejonis och den nya premiärministern Kucinskis.

– Aha, ok, skrattar Maksim.

Han läser till ingenjör, och flickvännen Lena ska börja plugga rysk litteratur. Hon är från en blandfamilj med lettisk mamma och rysk pappa, han från ett helt ryskspråkigt hem. De har det bra här i sitt hemland Lettland säger de, och har inget intresse av att kanalisera något missnöje i en prorysk rörelse som talar om diskriminering av de ryskspråkiga.

– Jag har inget lettiskt medborgarskap. Men jag lever gott här ändå, säger Maksim.

Lena är lite mer orolig för framtiden. I hennes lettisk-ryska släkt är de politiska spänningarna ständigt närvarande.

– Vi är som en vulkan som någon gång snart kan få ett utbrott, säger hon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".