För Lilly blev kriget mellan Georgien och Ryssland extra plågsam, sen dess kan hon inte ta sig till släkten i Tsinvali.
1 av 10
För Lilly blev kriget mellan Georgien och Ryssland extra plågsam, sen dess kan hon inte ta sig till släkten i Tsinvali. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Fembarnsmamma, mormor och ossetiska, Lilly 68 år, längtar till sin hemstad, så nära, men så omöjlig att nå.
2 av 10
Fembarnsmamma, mormor och ossetiska, Lilly 68 år, längtar till sin hemstad, så nära, men så omöjlig att nå. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Den internationellt icke erkända gränsen mellan Georgien och utbrytarrepubliken Sydossetien, några betongblock och två flaggstänger är allt som syns från den georgiska sidan.
3 av 10
Den internationellt icke erkända gränsen mellan Georgien och utbrytarrepubliken Sydossetien, några betongblock och två flaggstänger är allt som syns från den georgiska sidan. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Från den georgiska militärposteringen syns de röda taken på lägenhetshusen i Tsinvali, huvudort i Sydossetien.
4 av 10
Från den georgiska militärposteringen syns de röda taken på lägenhetshusen i Tsinvali, huvudort i Sydossetien. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
68 åriga Lilly är ossetiska född i närmsta stad Tsinvali, men sen kriget har hon inte varit där.
5 av 10
68 åriga Lilly är ossetiska född i närmsta stad Tsinvali, men sen kriget har hon inte varit där. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
På stolpar och övergivna hus syns ryska övervakningskameror på den sydossetiska sidan.
6 av 10
På stolpar och övergivna hus syns ryska övervakningskameror på den sydossetiska sidan. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Ägarna till det här huset fick ingen kompensation för krigskadorna på huset och har flyttat från Ergeneti.
7 av 10
Ägarna till det här huset fick ingen kompensation för krigskadorna på huset och har flyttat från Ergeneti. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Solrosor, som ska skördas i varje trädgård.
8 av 10
Solrosor, som ska skördas i varje trädgård. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
Lillys vän i byn Manana odlar äpplen och aprikoser, men skörden räcker inte och de har det knapert.
9 av 10
Lillys vän i byn Manana odlar äpplen och aprikoser, men skörden räcker inte och de har det knapert. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio
- Vi stannar, vi kan inte annat, säger Mana som bor i byn Ergeneti.
10 av 10
- Vi stannar, vi kan inte annat, säger Mana som bor i byn Ergeneti. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio

Striden om Georgiens gräns

6:47 min

En femtedel av Georgien är i dag ockuperad mark. Två utbrytarområden Abchasien och Sydossetien har utropat sig som självständiga stater, men fungerar inte utan ryskt stöd. Ett stöd som ökat efter det korta rysk-georgiska kriget om Sydossetien 2008. Sen kriget har den inofficiella gränsen mellan Sydossetien och Georgien sakta flyttats längre in i Georgien. Gränsflytten och nattliga ryska skjutövningar inne i Sydossetien oroar georgier. Vår korrespondent Maria Persson Löfgren har besökt en by i gränsområdet.

I byn Ergeneti har hälften av befolkningen lämnat. Vi hoppar över byns inofficiella soptipp och nu står vi mitt i soptippen det är det närmsta vi kan komma den gräns som inte finns längre. Vi följer med Lilly, som är från Tsinvali.

Och det här var vägen, frågar jag Lilly om en bred asfalterad väg, som plötsligt bara tar slut mitt i soptippen. 68 åriga Lilly berättar att jo, det skulle bli huvudvägen till Tsinvali, hennes födelsestad, som vi ser ligga några hundra meter bort, bara några hundra meter, men för Lilly är det som ljusår. Hon har inte varit där sedan det korta georgisk ryska kriget 2008. Hon hoppar vigt över tuvor och stenar, luften är fylld av doften av druvor. Längs vägen växer björnbär och längs vägkanten ligger drivor med valnötter. I alla trädgårdar prunkar stora solrosor, nån annanstans vore detta en rik idyll.

– Jag föddes och uppfostrades i Tsinvali och jag älskar staden mycket, men jag vågar inte åka dit längre, säger Lilly där vi ser ut över staden. Många från min släkt bor där, men vi har ingen kontakt alls, inte ens när min bror begravdes kunde jag vara med, berättar Lilly.

I Tsinvali bor mer än hälften av invånarna i det som de kallar det oberoende Sydossetien, ett land erkänt bara av Ryssland, Nicaragua, Venezuela och Nauru. En av många frysta konflikter i det forna sovjetriket, som underhålls av Ryssland. Lilly föddes i en ossetisk familj, men gifte sig med en georgier och fick fem barn. Då på den sovjetiska tiden fanns ingen taggtråd och inga utbrytare. Då var det lugnt, enligt Lilly, men allt var inte bra, säger hon, fast det är politik det vill jag inte prata om, då mår jag bara dåligt. Rädslan hon känner och som fått henne att bryta all kontakt med familjen på andra sidan beror på det som hände under krigsdagarna:

– Vi hade en svår situation och under kriget kom ossetier, som talade ryska och slog mig och frågade hur jag som ossetier kunde vara gift med en georgier. Min man blev också misshandlad, berättar Lilly. Han tvingades också se på hur de torterade unga georgiska pojkar.

För ett halvår sedan dog Lillys 74 årige make, nu bor hon med sin son och några av de elva barnbarnen. De flesta av hennes vuxna barn har flyttat från byn.

– De unga lämnar det här stället, bara sådana som jag har blivit kvar, berättar hon. Efter kriget fick nästan alla familjer i byn kompensation från staten för sina förstörda hus. Men många använde pengarna för att flytta till Tbilisi och kommer bara ibland till sina hus i byn.

Bortskrämda av kriget, av närheten till den ryska militären som finns närvarande i Sydossetien och av att den inofficiella gränsen flera gånger flyttats in i Georgien.

En bit från byn har georgisk militärpolis en bas, sedan kriget. Några hundar kommer springande när vi närmar oss.

– Det är bättre att det är lite långtråkigt än att det är krig, säger en av militärerna. De har inte rätt att tala med media, så vi får varken veta deras namn eller ta foton. Men de tar oss så nära det går, vi ser två flaggor en rysk och en sydossetisk gulröd vid några betongblock, men inga ryska soldater.

– Vi kan visa er deras övervakningskameror, ser ni där på byggnaderna pekar han. Om något händer så registrerar kameran och då reagerar de, berättar den georgiske officeren. Han säger att vi inte kan stanna där länge för att inte väcka den ryska militärens nyfikenhet. En man som följt med oss pekar ut över några övergivna hus i det som nu är Sydossetien, men var Georgien före kriget. Så klart det gör oss nervösa att se våra hus där borta, dit vi inte kan ta oss längre och det är ju vår mark, vår by. Nio byar i området förstördes helt, berättar mannen.

– Om någon försöker korsa gränsen för att träffa släkt eller vänner inne i Sydossetien grips de av ryska militären och sen skickas de tillbaka till oss. Inte ens när vi hade ryska turister, som fastnat på vår sida, av dåligt väder, tillät ryssarna att de åkte över till Sydossetien, berättar en av de georgiska militärerna.

Senast i juni i år klagade Georgien på att Sydossetien flyttat taggtråd och tagit över mer mark inne i Georgien. Människor som bott i området har somnat på ena sidan taggtråden och vaknat på den andra. På ett ställe löper taggtråden bara 100 meter från den stora motorvägen från Georgiens huvudstad Tbilisi till Batumi vid Svarta havskusten. Något som ses som ett tydligt ryskt hot i Georgien.

I Ergeneti är nervositeten också stor över vad som händer på andra sidan. Lilly berättar att hennes barnbarn har svårt att sova på nätterna:

– Ryssarna har militärövningar och vi hör skottlossning på nätterna, säger hon. Vi känner oss otrygga och skrämda, ingen vet vad som kan hända.

Under tiden utarmas byarna, staten har försökt att med bidrag få människor att stanna kvar i området. Bybor har erbjudits lägre pris på gas och el och en ung familj har fått stöd för att starta ett riktigt stort jordbruk, som ska ge mer än självförsörjning.

Inne på en gård sorterar Manana Tsereteli äpplen i stora trälådor. Men inkomsten från äpplen och aprikoser är försumbar, den räcker inte till mer än makens hjärtmediciner. Och att flytta har de inte alls råd med:

– Vi stannar vi kan inte annat, för en låda äpplen får jag bara två lari, det motsvarar ungefär sju kronor, och just i år var skörden dålig, det regnade bort. Men vi har inget annat alternativ än att stanna här, var skulle vi bo och hur skulle vi klara oss, säger Manana.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista