Begravningsgudstjänst för Fadime Sahindal i Uppsala domkyrka i Uppsala. Foto: Mark Earthy/SCANPIX
1 av 2
Begravningsgudstjänst för Fadime Sahindal i Uppsala domkyrka i Uppsala. Foto: Mark Earthy/SCANPIX

15 år sedan mordet på Fadime

6:44 min

På lördag är det femton år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa i Uppsala. Mordet hade hedersmotiv, men då, vintern 2002, var innebörden av begrepp som hedersvåld och hederskultur fortfarande ganska okända för många i Sverige.  I dag är situationen en annan och kunskapen, beredskapen och uppmärksamheten kring frågan är mycket större. Hör ett reportage av Shaho Mwany och Anders Ljungberg.

– Jag har tyckt och har alltid tyckt att den som har gjort störst skillnad är Fadime Sahindal. Hon var väldigt modig och hon gick ut och berättade. Jag känner idag personer, unga kvinnor, som varit med om det som Fadime då hade varit med om. Men som bestämt sig för att det är för svårt att berätta om sina erfarenheter.

– Alla ska ju tycka och tänka lika, och så fort någon avviker, så utesluts man. Och det är vad jag har fått gå igenom, att bli utesluten och utfrusen och det har inte räckt med det. De har verkligen haft hetsjakt på mig.

Sist här Fadime Sahindal i en intervju i Sveriges Radio från 1998, över tre år innan hon mördades. Men strax efter att hon vittnat mot sin bror i en misshandelsrättegång.

Mordet på Fadime var inte det första hedersmordet som begicks i Sverige, men det var det som gjorde att frågan började diskuteras på allvar. Fadime hade tidigt gått ut och berättat om sin och många andra unga kvinnors situation. Om kontrollerande släktingar, om risken att giftas bort mot sin vilja, om våldet och hoten som riktas mot dem som bryter mot de här reglerna. Och om oförstående myndigheter.

Två månader innan hon sköts till döds av sin egen far talade hon i riksdagen.

Vid den här tiden hade docent Astrid Schlytter redan börjat forska om heder, och hon minns hur lite kunskap som fanns då.

– Då inser jag att samhället förstår inte, socialtjänsten förstår inte, och min bedömning då var också att det här är de mest utsatta personerna i det svenska samhället. Föräldrarna kom hit för att få skydd, men de har med sig värderingar som innebär att deras egna barn är extremt utsatta. Och vi förstår inte den där utsattheten.

Läget är annorlunda nu, säger Astrid Schlytter. Kunskapen har ökat i samhället, det forskas mycket mer, många fler organisationer stöder utsatta unga, och i en del kommuner finns idag handlingsplaner mot hedersrelaterat våld och förtryck. Även lagen har ändrats. 2014 skärptes reglerna kring tvångs- och barnäktenskap, och det har också blivit lättare att omhänderta på grund av hedersvåld och förtryck.

Men mycket återstår också, tycker Astrid Schlytter. Lagen skulle kunna skärpas ännu mer, och kunskapen om heder skiljer sig mycket mellan socialtjänsterna runtom i landet. De senaste årens ökade invandring till Sverige, till stor del från länder där hedersförtryck är vanligt, gör också frågan mer aktuell än någonsin, säger hon.

– Å ena sidan har vi gått fram kunskapsmässigt, å andra sidan har vi genom flyktingströmmarna, och migrationsmönstren de senaste två åren fem åren, fått så många fler. Och det kräver åtgärder. Det går inte att blunda för det här längre.

"Glöm aldrig Pela och Fadime" är en av de organisationer som hårdast driver kampanj mot hedersförtryck- och våld i Sverige.

Pela hette Atroshi i efternamn och gick på gymnasiet i Stockholmsförorten Farsta när hon 19 år gammal mördades i irakiska Kurdistan, för att hon ansågs ha fläckat ned familjens heder. Senare dömdes hennes två farbröder för mordet till livstids fängelse.

Sara Mohammad grundade "Glöm aldrig Pela och Fadime" och även hon ser att mycket har förändrats och förbättrats under de femton år som gått sedan Fadime Sahindal mördades.

– Vi känner av att det är väldigt många fler som hör av sig till oss och som polisanmäler. Som är mer medvetna om sina mänskliga rättigheter. Det har verkligen påverkat attityden hos deras familjer. De begränsar inte flickors frihet på samma sätt som de har gjort tidigare. Det gäller de som bott längre i Sverige, inte de som nyligen kommit hit.

Många fler utomstående engagerar sig också, säger Sara Mohammad. När hon startade föreningen 2001 så var det kanske en handfull organisationer som engagerade sig mot hedersvåld- och förtryck. När man i år arrangerar Fadimedagarna gör man det tillsammans med ett 100-tal stödorganisationer.

Hon är kritisk mot att många politiker fortfarande har svårt att ta i den här frågan, och att så få hedersrelaterade brott leder till åtal. Men hon är hoppfull om att fler ska kräva sin rätt, precis som hon gjort:

– En hel del av mina släktingar såg mig som en jävla nolla som bara var en skam för familjen, för släkten. Nu sträcker de på sig när de ser mig på tv eller hör mig på radio. "hon är min kusin, hon är min syssling". Jag menar att ju mer du kämpar för dina rättigheter, ju mer du är beslutsam att du ska bestämma över din kropp, din sexualitet, din vardag, din framtid, då kommer du också att tvinga omgivningen att acceptera dig som du är.

Ingen vet hur många det faktiskt är som utsätts för hedersrelaterat våld och förstryck i Sverige idag. 2014 räknade en statlig utredning fram att det kan röra sig om över 100 000 unga i Sverige upp till 25 år.

En av dem, en 17-årig flicka, bor idag på ett skyddat boende. Vi kallar henne Leila, och för att skydda hennes identitet har vi också låtit någon annan läsa in hennes svar. Hon blev ihop med en kille i skolan, och för det hotades både pojkvännen och hon till livet. Hemma låste hon dörren om sig på nätterna, i rädsla för att någon skulle skada henne när hon sov. Till slut fick hon hjälp av Socialtjänsten att flytta. Leila har påverkats starkt av det här, och bland annat fått diagnosen posttraumatisk stressyndrom, men tycker ändå att hon gjorde det enda rätta.

 – För mig var det viktigt att sätta en gräns, att säga att nu bor vi i Sverige, jag är uppvuxen här. Jag ville göra det för att de ska förstå, när det kommer till mina syskon. För hade jag gjort allt det som de säger, så hade de kunnat använda det mot mins syskon. Men med tanke på att jag inte har lyssnat, och valt min egen väg, så tror inte jag att det finns lika stor risk att de kommer att använda sig av samma metoder mot mina syskon.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista