Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Här hör du de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Karelens natur har blivit invånarnas räddning

Publicerat torsdag 5 oktober 2017 kl 05.00
"Allt vi äter kommer från sjön och från köksträdgården"
(5:51 min)
  65 årige Vladimir Gusev får mest småfisk i näten på höstkanten.
1 av 7
65-årige Vladimir Gusev får mest småfisk i näten på höstkanten. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.
Vladimir Gusev är fiskare vid sjön Monosera i ryska Karelen.
2 av 7
Vladimir Gusev är fiskare vid sjön Monosera i ryska Karelen. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.
Fiskaren Vladimir har byggt ut sitt hus med egna händer och sköter en hel del av trädgården också.
3 av 7
Fiskaren Vladimir har byggt ut sitt hus med egna händer och sköter en hel del av trädgården också. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.
Trädgården vittnar om att Vladimir och Lena Gusevs hårda arbete
4 av 7
Trädgården vittnar om att Vladimir och Lena Gusevs hårda arbete Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.
Ute på sjön Monosera tar Vladimir Gusev upp näten inom synhåll från hustrun i trädgården.
5 av 7
Ute på sjön Monosera tar Vladimir Gusev upp näten inom synhåll från hustrun i trädgården. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.
Lena Gusev sköter all matlagning och är den som bestämmer enligt maken.
6 av 7
Lena Gusev sköter all matlagning och är den som bestämmer enligt maken. Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.
Volodja var tills nyligen bychef, men är nu helt inriktad på jakt och fisketurister
7 av 7
Volodja var tills nyligen bychef, men är nu helt inriktad på jakt och fisketurister Foto: Maria Persson Löfgren/Sveriges Radio.

Självhushållning ett sätt att möta ekonomiska motgångar. Karelen är en av de fattigare regionerna i Ryssland, men samtidigt ett naturrikt område. Och för många har just naturen blivit både levebröd och räddningsplanka. Vår korrespondent Maria Persson Löfgren följde med ut på fiske i norra Karelen.

Volodjas kraftiga årtag får stöd av sången om den dödligt sårade kossacken, som varken kommer sakna sin fru eller vänner, men sörjer sin förlorade frihet, sin gamla mamma och sin gamla häst. Knappast en sång för fiskelycka, snarare en effektiv fiskskrämma.

Årorna i furu är nya och köpta i Finland. I plastekan ror vi ut på sjön Monozera för att ta upp nät. Volodja är snart 60 år och var tills nyligen byns boss. Då passade han på att bygga jaktstugor och en bysauna. Med dessa tillgångar lockar han turister och tjänar pengar på storstadsbor, som vill jaga och fiska. En bit bort drar just Vladimir upp sina nät i en likadan plastbåt. Han och hustrun Lena bor precis vid sjön med en utsikt som kan få dem att bli sittandes stirrande stumma i köket hela dagen tills Lena bestämt sjasar ut Vladimir för att lägga nya nät. Inte en dag får gå utan att han fiskar, om hustrun får bestämma och det är hon som bestämmer avslöjar han lite smått skrockande.

– Sådana här småfiskar får vi hela tiden, säger Vladimir medan han frigör några fiskar ur nätet. Varje morgon vittjar han sina nät. Just denna morgon i småstrilande regn vid sextiden är det bara några få fiskar, men han har redan varit ute en gång tidigare och fått en spann full med fisk. Om jag istället vill fixa något kring huset skickar hustrun ut mig för att fiska igen, skojar han.

 Men det är bara för självhushåll, betonar han, ingen fisk säljs, fast en del ger de så klart bort. Frysboxen är ju full.

Inne i köket håller Lena just på att fräsa på fisk i en gigantisk stekpanna för att ge smakprov. Men först tas delikatessen fram; löjrom från löjor i sjön. Rommen är mörkare än svensk löjrom, men lika god. I det nyrenoverade köket med röda och vita blanka luckor doftar det smörstekt svamp, friterad fisk nykokt nyupptagen potatis och dill. Allt vi äter kommer från sjön och från den gigantiska köksträdgården mellan huset och strandkanten.

– Vi lämnade lägenheten i stan till sonen, i Kondopoga och byggde oss vårt hem här, berättar Vladimir Gusev. Ursprungshuset tillhörde Lenas mamma så hon har rötter i byn. För Vladimir och Lena var det självklart att inte stanna i stan, de började planera 25 år före pensionen, en pension som för både inföll i 50-årsåldern.

– Att bo i stan kan vi inte, vi var trötta på det och vi har gjort allt här med våra händer, fortsätter Vladimir som idag är 65 år. Att det är ett händigt par syns tydligt i de prunkande blomsterrabatterna, väl ansade gräsmattor, konstfulla utsmyckningar här och var förutom potatislanden, vinbärsbuskar och de handbollsstora vitkålshuvudena. De klarar sig på sina pensioner tack vare att de är nästan helt självförsörjande på mat.

– Jag har maximal pension 25 000 rubel, Lena har 15 000 och mormor som bor med oss har 26 000 rubel och det har räckt för oss att bygga till lite och renovera, säger Vladimir.

Deras gemensamma inkomst motsvarar ungefär 10 000 kronor i månaden och det räcker. Enligt Vladimir har fler i deras ålder valt att flytta till byn. Det är en liten trend nu, vilket förbättrat för dem också. Det minskar risken för att allmänna kommunikationer dras in, till exempel, så som skett i många andra nästan helt övergivna byar i Karelen.

Att det naturen ger också ger inkomster är märkbart i alla som står längs vägarna och inne i städerna för att sälja svamp, bär och fisk, oftast torkad. Det är en viktig extrainkomst, men hur stor roll den och självhushållningen spelar i rysk ekonomi är svårt att hitta exakt statistik på.

Och det kanske inte heller är så konstigt om man ska tro byns exboss Volodja. Jag tror inte på statistik alls säger han och berättar sen hur det gick till när han fick samtal från "central ort" med frågan: Hur många höns har ni i byn? 6 000 svarade han tvärsäkert utan att ens ha försökt räkna.

Senare såg jag i statistiken att vår lilla by, med några hundra invånare, visade sig ha mer än en tredjedel av hela Karelens hönsbestånd, skrattar han. Men berätta det inte för nån, säger han sedan...

 

Maria Persson Löfgren vid sjön Monozera, Karelen
maria.persson_lofgren@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".