Fokuseringen på hot och faror i klimatdebatten gör det svårt att få människor att ändra beteende och leva mer miljövänligt, hävdar miljöpsykologen Isabella Uhl vid universitetet i Salzburg.
Fokuseringen på hot och faror i klimatdebatten gör det svårt att få människor att ändra beteende och leva mer miljövänligt, hävdar miljöpsykologen Isabella Uhl vid universitetet i Salzburg. Foto: Daniela Marquardt/Sveriges Radio.

Klimatpsykolog vet hur vi behåller hoppet om världen

"Skulle vi diskutera klimatfrågan ur ett hälsoperspektiv skulle vi förmodligen övertyga många fler"
5:24 min

Om en vecka inleds nästa omgång av FN:s årliga klimatmöte. Det äger rum i tyska Bonn men värd för mötet är den lilla ö-nationen Fiji, där stigande havsnivåer är ett existentiellt hot. Även om konsekvenserna av klimatförändringarna inte är lika drastiska överallt, råder bred enighet om att den globala uppvärmningen är ett allvarligt hot mot livet på jorden. Men just fokuseringen på farorna gör det svårt att förmå människor att förändra beteende och livsstil. Det hävdar en miljöpsykolog som vår korrespondent Daniela Marquardt har träffat vid universitetet i Salzburg.

Fiji laddar upp för årets klimatmöte, det 23e i ordningen, för länderna som skrivit under FNs klimatkonvention. Budskapet är välbekant. Det är ett gemensamt ansvar, alla måste dela bördan. Framtiden för kommande generationer står på spel.

Isabella Uhl vid universitetet i Salzburg är en av Österrikes två miljöpsykologer. Hon forskar om hur människor reagerar på information om klimatförändringar och vilken effekt olika typer av information har. Hotbilderna fungerar inte konstaterar hon, och det räcker inte heller att förmedla etablerad kunskap och förvänta sig att människor ska handla klokt därefter. Att skaka om och skrämma upp riskerar att bli kontraproduktivt.

– När vi utsätts för hot upplever vi att vi tappar kontrollen, säger Isabella Uhl. En vanlig reaktion på kontrollförlust är att vända sig inåt, fokusera på egna värden, sin egen världsbild. Att betona den egna gruppens betydelse blir ett sätt att stärka känslan av kontroll. Att vända sig mot andra, ökad intolerans är också konsekvenser av ett upplevt hotet.

När Isabella Uhl har kartlagt hur människor reagerar på information om klimatförändringar har hon sett en ökad etnocentrism, en benägenhet att se den egna kulturen som mer värdefull och överlägsen andra. Det uttrycks i påståenden om att det inte är bra att blanda kulturer, de andra uppskattar inte vår natur, de värdesätter inte miljön, det vore bättre att inte släppa in dem i vårt land.

– Och vad gäller benägenheten att förändra sitt beteende i mer miljövänlig riktning leder hotbilder och larmrapporter ofta till motsatsen, hävdar den österrikiska miljöpsykologen. Särskilt hos dem som ifrågasätter att problemet överhuvudtaget existerar eller är så allvarligt, utlöser det snarare motstånd och trotsreaktioner.

Under den gångna hösten har flera dramatiska oväder visat vilka konsekvenser vår påverkan på miljö och klimat kan få. Ändå är hotet så stort och abstrakt att det också är en naturlig reaktion att sticka huvudet i sanden, en mänsklig skyddsmekanism eftersom vi inte ständigt kan vara beredda på alla potentiella faror.

– När man rapporterar om klimathotet är det viktigt att man också ger förslag på lösningar, säger Isabella Uhl, som forskar om miljökommunikation.

Budskapet måste lyda: så här är läget och vi kan göra något åt det, för att sedan ge konkreta exempel på vad var och en kan göra, i små hanterbara aktiviteter.

– Viktigt är också att man talar till kollektivet, inte lägger allt ansvar på individen, då känner människor vanmakt, säger Isabella Uhl. Parallellt med sin forskning arbetar hon också konkret med miljökommunikation i delstaten Salzburg, där turismen är en viktig inkomstkälla, särskilt vinterturismen i alperna. En av utmaningarna är att peka på fördelar i andra hållbara alternativ och inte nöja sig med att fler snökanoner ska lösa problemet med mindre snö under vintern.

Överhuvudtaget gäller det att undvika att tala om förbud och begränsningar och lyfta fram möjligheter enligt Isabella Uhl. Klimatkommunikation skulle bli mycket mer effektiv om den inte handlade så mycket om klimatförändring.

– Det är bättre är att plocka ut enskilda aspekter, exempelvis transporter eller köttkonsumtion, och då inte bara uppmana till att sluta äta kött utan peka på andra sätt, hur man kan äta mindre kött och kött som producerats med större miljöhänsyn, för att det är godare och nyttigare.

– Skulle vi diskutera klimatfrågan ur ett hälsoperspektiv skulle vi förmodligen övertyga många fler, tror Isabella Uhl. Det är ett problem att aktivisterna främst når de redan frälsta med argument som tilltalar de själva. Med andra, mer positiva perspektiv som lyfter fram nytta, nöje och möjligheter till ekonomiska vinster i klimatvänligt agerande skulle man få många fler att tänka om.

För att ändå själv avsluta med en hotbild, påpekar Isabella Uhl att vi inte kan fortsätta att kommunicera som hittills.

– Då blir det svårt att nå klimatmålen i Paris-överenskommelsen, säger klimatpsykologen vid universitetet i Salzburg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".