Hesham Aqtash och hans familj väntar på att få komma in i ett av Ungerns låsta transitläger – en av få vägar att lagligt ta sig vidare upp i Europa.
1 av 3
Hesham Aqtash och hans familj väntar på att få komma in i ett av Ungerns låsta transitläger, en av få vägar att lagligt ta sig vidare upp i Europa. Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio
En länga övergivna baracker i Belgrad var under några vintermånader tillflyktsort för flyktingar och migranter fast i Serbien.
2 av 3
En länga övergivna baracker i Belgrad var under några vintermånader tillflyktsort för flyktingar och migranter fast i Serbien. Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio
Stängslet vid den ungerska gränsen. För flyktingar och migranter som sitter fast i Serbien har det blivit allt svårare att ta sig vidare.
3 av 3
Stängslet vid den ungerska gränsen. För flyktingar och migranter som sitter fast i Serbien har det blivit allt svårare att ta sig vidare. Foto: Johanna Melén/Sveriges Radio

Tusentals flyktingar ännu fast i Serbien

5:59 min

Över 4 000 migranter och flyktingar är fortfarande kvar i landet sedan hårdare gränsbevakning infördes i Europa i flyktingkrisens spår. Det finns få möjligheter att på laglig väg ta sig därifrån. Hör reportage av vår Östeuropakorrespondent Johanna Melén, som har pratat med Abdul Saboor som var nära att förfrysa i Belgrad. Efter över 20 försök har han nu tagit sig vidare till Frankrike.

I slutet av november blev en 5-årig flicka från Afghanistan påkörd av ett tåg, och dog, när hon och hennes familj motades tillbaka från Kroatien in i Serbien.

– Jag försökte över 20 gånger, via Ungern och Kroatien, säger Abdul Saboor, 25 år, från Afghanistan.

Men varje gång upptäcktes han av polis och skickades tillbaka.

– Många gånger blev vi slagna och polisen tog våra mobiler, våra pengar.

Han minns särskilt januarinatten när kroatisk polis motade tillbaka honom  efter att först ha brutit hans näsa.

Dagen efter ringde Abduls mamma hemifrån Afghanistan och sade hur glad hon var för sonens skull, att han inte var kvar i Afghanistan längre.

– Hon berättade att en av våra grannar just blivit dödad av en taliban.

Abduls mamma vet inte att hennes son för det mesta bara har en sovsäck att sova i, att han vaknar varje dag med värk i hela kroppen, att han i vintras höll på att förfrysa i Belgrad, om alla gånger han blivit misshandlad av polis. Och hon vet inte om att hans hår håller på att vitna.

– När jag pratar med dem försöker jag dölja mitt hår, säger Abdul Saboor.

I oktober lyckades han, efter ett år i Serbien, ta sig in i Kroatien och vidare till Frankrike. Han är i Paris när jag når honom på telefon. Han har sökt asyl i Frankrike, har tagit sin första franskalektion, men han har ingenstans att bo.

Området bakom tågstationen i Serbiens huvudstad Belgrad är en stor rivningstomt. Här låg tidigare de övergivna barackerna dit flyktingar och migranter som blivit fast i Serbien tog sin tillflykt. Bilderna från i vintras, på unga män, en del bara barn, som höll på att frysa ihjäl i Europa fick stor medial uppmärksamhet och nu har barackerna rivits. En del av de som levde där bor i serbiska flyktingläger nu men många, som Abdul har ägnat all sin kraft åt att ta sig härifrån. Men vilken väg de än tar: Via Kroatien, Ungern eller Rumänien möts de av gränspolis som ofta mycket omilt skickar tillbaka dem in i Serbien igen. Det var efter ett sådant tillfälle som den lilla flickan från Afghanistan dog, den 21 november i år. Påkörd av ett tåg. Nu tas hennes mamma och fem syskon om hand i Serbien.

Den som vill ta sig vidare norrut i Europa på laglig väg har egentligen bara en möjlighet: Via de två transitzoner som finns i södra Ungern och där tio asylsökande om dagen släpps in.

I Belgrad väntar Hesham Aqtash, hans mamma, pappa och tre syskon med någon slags skräckblandad förtjusning.

– Vi frågar hela tiden våra vänner om Ungern, hur är det där? De säger att det är ok. Det är ju ett stängt läger, så vad kan man vänta sig?

För Heshams familj innebär det ändå en rörelse framåt, efter snart ett år i Belgrad, efter en mycket strapatsrik resa från Afghanistan via Iran, Turkiet och Bulgarien. De flesta som står på väntelistan för att komma in i transitzonen i Ungern är  barnfamiljer. Därinne hålls de inlåsta. Den senaste statistiken säger att 27 procent av afghanerna, 35 procent av syrierna får skyddsstatus i Ungern. Men väl inne i landet lämnas de åt sitt eget öde, alla integrationsinsatser har tagits bort. Och därför lämnar de flesta Ungern bara några dagar efter att de släppts in. De som nekas skydd måste vända åter till Serbien.

Hesham Aqtash vill helst inte tänka tanken på vad som händer om de nekas skydd i Ungern.

– Vi intalar oss själva att vi kommer att klara oss, säger han.

Hesham, 22 år, är ett under av optimism. Han ser flykten från Afghanistan som ett äventyr fyllt av nya spännande erfarenheter. Han arbetar som tolk åt en serbisk hjälporganisation, men han får inte betalt.

– Men jag lär mig massor! Vilken chans! Säger Hesham Aqtash.

Han har viss förståelse för den hårda gränsbevakningen i Europa.

– När jag ser de här hemskheterna, terrordåden, i Paris, i Tyskland, i Berlin så tycker jag synd om människorna där. De är inte vana vid sådant. Jag, från Afghanistan, är van vid det men de blir ju rädda. Jag förstår att de vill skilja ut de verkliga asylsökande från de andra.

På telefon från Paris säger Abdul Saboor att det var lite av en chock för honom att läget inte är mycket bättre i Frankrike, än i Serbien. Många flyktingar och migranter sover utomhus, under broar. Han har själv gett bort sin enda sovsäck till en av dem. Han vill ingenting hellre än att komma igång med livet, studera, få någonstans att bo. Men omständigheterna gör det svårt.

– Två år har jag varit på väg nu utan att göra någonting, säger Abdul Saboor.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista