Raed i byn Zaafarana där kristna jagades bort anklagade för att bygga olaglig kyrka. Raed säger: vi är som syskon kristna o muslimer, vi äter o dricker tillsammans. Men Raed var en av dem som ropade slagord mot den provisoriska kyrkan.
Raed i byn Zaafarana där kristna jagades bort anklagade för att bygga olaglig kyrka. Raed säger: vi är som syskon kristna o muslimer, vi äter o dricker tillsammans. Men Raed var en av dem som ropade slagord mot den provisoriska kyrkan. Foto: Cecilia Uddén/Sveriges Radio.

Kopter attackeras i Egypten

7:57 min
  • Nyligen invigde Egyptens president Sisi Mellanösterns största katedral. Den ligger utanför Kairo och Sisi får beröm av USAs utrikesmininster Mike Pompeo som besökte katedralen.
  • Samtidigt som katedralen invigs, har kristna församlingar i byar i Egypten fortfarande stora svårigheter med att få tillstånd till att bygga en liten kyrka. Det händer också att muslimer protesterar och med jagar bort kristna som samlas i någons hem för att be.
  • Hör reportage av Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén.

En skrämmande vidrig scen i byn Zaafarana i södra Egyptens Minyaprovins; En folksamling har omringat byns provisoriska gudstjänstlokal som de påstår att byns kristna olovligen försöker förvandla till kyrka. De ropar IRHAL - som betyder försvinn. Samma slagord som användes mot Mubarakregimen på Tahrirtorget för åtta år sedan.

Försvinn ropar de här till den kristne prästen som befinner sig därinne. Videoklippet är från den 11 januari och när jag besöker Minyaprovinsen där byn Zaafarana ligger, blir jag avrådd från att åka dit. De kristna ber mig att avstå, för de vill inte vispa upp nya motsättningar och framförallt inte bli anklagade av muslimerna för att ha sökt hjälp utifrån, från Europa.
                

Jag åker ändå till byn Zaafarana. En vacker idyll med palmträd, lerhus, tegelmurar, gröna fält av vete vitkål och sockerrör. Det var på den här landsbygden den svenska konstnären Ivan Aguéli bodde och målade för 120 år sedan. För att undvika folksamlingar, stannar jag i utkanten av byn där jag träffar Raed, som var en av de som ropade försvinn för tre veckor sedan, han visar mig sina vetefält och vattenbufflar försäkrar:
                

– Vi är inte alls emot de kristna. Men de kan ju inte komma o bygga kyrkor utan tillstånd. Men vi är som syskon, vi muslimer och kristna, vi äter och dricker tillsammans.
                

– Det var bara prästen som var här - han kom utifrån, inte ens de kristna här ville att han skulle öppna en olaglig kyrka. säger Raed och nämner att många av de kristna i Zaafarana är protestanter men att prästen som kom var koptisk ortodox.
                

I flera år har jag hört den uttjatade meningen: vi äter och dricker tillsammans när jag talar med muslimer om sekteristiskt våld i Egypten. Alla försöker bortförklara det faktum att de kristna i södra Egypten utsatts för övergrepp, att de fördrivits från sina byar och i vissa fall valt att gå i exil, söka asyl i Kanada. En av de få jag möter som faktiskt öppet visar sin avsky, är Umm Mahmoud.
                

– Det står i koranen att kyrkor är synd, haram, och att man inte får byga en kyrka mellan två moskéminareter, påstår Umm Mahmoud.
                

Så står det naturligtvis inte i Koranen och Umm Mahmoud blir tillrättavisad av en ung muslimsk man från byn, men han förklarar att problemet är att kristna flickor som går till kyrkan bararmade med utsläppt hår utan sjal, kan ha negativ inverkan på unga muslimska män på väg till moskén.
                

– Just det, säger Umm Mahmoud. Flickorna går ut nakna.
                

– Nakna? undrar jag.

– Ja nakna, säger hon. Och det hon menar är att de har kortärmade t-shirts och att de inte täcker håret.
                

Umm Mahmouds extrema åsikter beskrivs ofta av bedömare som en direkt effekt av att så många arbetslösa egyptier från landsbygden tillbringat flera år som gästarbetare i Saudiarabien, där de påverkats av rigida reaktionära tolkningar av islam. I Saudiarabien är kyrkor bannlysta, trots att det finns två miljoner kristna gästarbetare i landet.

I by efter by i Minyaprovinsen beklagar de kristna att den inte får bygga kyrkor, eller öppna de kyrkor som har byggts. Efter att den förre presidenten Mohammed Mursi som tillhörde det muslimska brödraskapet, avsattes 2013, trodde många kristna i Egypten att de skulle få det bättre.

En ny lag antogs, som skulle göra det lättare att få tillstånd att bygga kyrkor och att göra redan existerande olagliga kyrkor lagliga. Den koptiska kyrkan har lämnat in 3700 ansökningar, om att få kyrkor lagligförklarade men bara 625 har beviljats. De argument som oftast används för avslag kommer från säkerhetstjänsten som alltid har sista ordet och som ofta hävdar att en kyrka i just den byn skulle leda till sekteristiska spänningar med muslimerna vilket skule utgöra en säkerhetsrisk. 

Det är därför de kristna i byn Semeida i Minyaprovinsen tvingas färdas 7 kilometer till grannbyn Tayeba för att gå i högmässan på söndagar. Detta trots att det finns en liten kyrka i Semeida, den byggdes redan 2006, men står tom, plastöverdragen finns kvar på stolarna 13 år senare. 
                 

– Nu på vintern när det är kallt är det tufft att ta med alla barn från byn hit till Tayeba för att gå i kyrkan, säger trebarnsmamman Samira.

Hennes man gästarbetar i det oroliga Libyen och Samira tog ensam alla sina tre barn till kyrkan i den större byn Tayeba för att döpa den minste, Mina. Han har på sig en traditionell koptisk dopdräkt som gör att han ser ut som en liten påve - med guldhatt och en röd guldkantad liten sammetsmantel.
                

– Ibland har vi hållit begravningar och bröllop på gatan i Semeida eftersom vi saknar kyrka och alla inte kan ta sig till Tayeba, säger Samira.
                

– Jag förstår inte varför vi inte kan få öppna  kyrkan i vår by, säger Samira, varför ska vi behöva åka till kyrkan i pickuplastbilar som man använder för att transportera boskap till marknaden.

Hennes granne, läraren Kamal Assad Kamel fyller fyller i.

– Kristna har inga rättigheter i Egypten, om staten hade velat,  så hade de kunnat kontrollera muslimerna och låta oss öppna kyrkor där vi behöver dem.

Och läraren lägger till.
 

– Vi tackar president Sisi för att han öppnat Mellanöstern största katedral, men allvarligt talat, vad har jag, en fattig man på landsbygden, för nytta av en jättekatedral i öknen? Vi behöver kyrkor här, där vi bor.
                 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista