ANALYS & KOMMENTAR

Ramberg: Är Bolund rätt man för dagens MP?

2:23 min

Först en svår förlust i riksdagsvalet, och nu ser Miljöpartiet ut att förlora var tredje väljare i EU-valet. De miljöpartister som samlas till kongress i Örebro i helgen har stora bekymmer men är också ganska lättade, säger Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.

Miljöpartisterna har skaffat sig låga anspråk, de är glada att fortfarande finnas efter de senaste årens kriser. Dessutom får partiet fortsätta regera. Även om det inte i första hand är Miljöpartiets egen förtjänst, de halkade med på köpet när Socialdemokraterna gjorde upp med Centern och Liberalerna. 

Miljöpartiet gjorde ett i alla avseenden uselt riksdagsval. De tappade var tredje väljare. De blev helt utan mandat i 7 landsting och 91 kommuner. De försvagades kraftigt utanför storstäderna, har inga riksdagsmandat norr om Uppsala och gjorde sitt sämsta val sen 1991 - då de åkte ur riksdagen.

Det finns fler dystra siffror. Enligt partiets egna mätningar anser bara var 1 procent av väljarna att Miljöpartiet förstår hur vanligt folk har det. Inte ens de väljare som fortfarande röstar på MP tror att partiet förstår vanligt folk, enligt samma mätning. Den typiska miljöpartiväljaren är en välutbildad storstadsbo.

Det är mot den här bakgrunden man ska se kongressens diskussioner. Partiet brottas med bilden att miljöfrågor är en lyx för priviligierade storstadsbor. Där låginkomsttagare och landsbygdsbor får betala priset genom miljöskatter, resehinder och högre kostnader för jobb och företag.

Diskussionen om att klimatförsämring och miljöpolitik ser olika ut för olika inkomstgrupper har funnits länge i den politiska vänsterdebatten. De rika bär större ansvar för klimatförsämringen medan låginkomsttagare får betala priset, har det hetat.

Därför, menar vänsterns debattörer, måste klimatpolitikens tyngsta bördor läggas på de högre skikten, annars går det aldrig att få folkligt stöd för att rädda planeten - se bara på de gula västarna!

Nu har den debatten nått Miljöpartiet. Valresultatet och misstron mot partiets känsla för vanligt folk har skakat om de gröna.

Det syns även i personvalen. Kongressens mediala huvudnummer blir när ombuden på lördag ska välja ett nytt språkrör efter Gustav Fridolin.

Sannolikt vinner finansmarknadsminister Per Bolund, men i debatten vänds det mot honom att han är en liberal stockholmare som sitter i regeringen när partiet i stället skulle behöva ökad trovärdighet utanför storstädernas etablissemang.

Motkandidaten Magnus Wåhlin från Kronoberg passar bättre in på en folklig sökprofil. Wåhlin erbjuder ett vänsteralternativ till Bolund.

Bolund har länge stått i kö för att bli språkrör. Nu verkar stunden ha kommit men tajmingen kunde varit bättre. Bolund är mera en kunnig tekniker än den folkliga företrädare partiet tycks sakna idag.

Mera ovisst blir valet till partisekreterare. Också här framhålls utmanaren Märta Stenevis förankring utanför Stockholm som ett plus framför valberedningens Emma Nohrén. Nohrén har visserligen inte heller en stockholmsbakgrund men framstår som etablissemang genom att ha suttit i riksdagen.

Det finns alltså en oro för att dra för långt åt höger, även om miljöpartister helst undviker att tala i höger-vänster-termer.

Samtidigt har miljöpartisterna skäl att se optimistiskt på den kommande mandatperioden. Samarbetet med Centern och Liberalerna är trots allt inte lika riskabelt för Miljöpartiet som för Socialdemokraterna.

Medan Socialdemokraternas kärnfrågor - som fördelningspolitik, löntagarnas villkor, inga vinster i skolan - står i direkt konflikt med samarbetspartierna, kan Miljöpartiet oftare hitta stöd både för klimatpolitik och flyktingpolitik.

Miljöpartiet maldes ner av att regera den förra mandatperioden, nu är det i stället Socialdemokraternas tur att löpa den risken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista