1 av 11
Underbart med Kamelia! skriver Lililan, som skickat denna bild.
2 av 11
Per Larssons fläckiga potatis
3 av 11
En stilig och trångbodd amaryllis hos Lars Sköld
4 av 11
Märkligt smultron på Ylvas balkong
5 av 11
Ullas vackra trädgårdshortensior.
6 av 11
Här har äpplevecklaren härjat!
7 av 11
Jard Ögrens araliavin, med latinskt namn Ampelopsis megalophylla
8 av 11
En snygg 60-åring i helfigur...
9 av 11
...och i närbild!
10 av 11
Grön gräsring gödd av svamp!
11 av 11
Ett mycket vanligt angrepp på rododendron - av öronviveln som gnager små hål i bladen.

Lyssnarnas odling

Här är du välkommen att visa det du odlar. Det kan vara vackert eller misslyckat, varna eller inspirera!


 

Hej, och tack för ett bra och trevligt program - jag lyssnar så ofta jag kan på er, skriver Ulla Norstedt i Knivsta.
” Vi har en liten trädgård här, som jag tycker att det är som balsam för själen att få vara ute och arbeta i. Jag vill bara dela med mig av de fantastiska trädgådshortensior vi har i år. I bakgrunden har vi ett känguruäpple som också trivs bra som har växt sig stort”.

Maria Kjellsson skickar en bild på sin rododendron och frågar : Är det små sniglar som gjort detta? Och vad ska JAG göra?
Svaret är: Det är inte sniglar som skapat dessa hål. Det är öronvivel - en skalbagge som formligen älskar rododendron!
Larverna lever nere vid rötterna, och bekämpas bäst med nematoder som vattnas ut runt busken. Sådana nematoder finns att köpa i trädgårdsbutiker - eller via nätet. Men nu börjar det bli väl sent att använda denna biologiska bekämpning. Den fungerar nämligen inte om det är under 14 grader varmt i jorden. Så får vi ingen plötslig värmebölja, 
blir det till att vänta med behandlingen till i vår!

Hej Odla med P1!
Detta mysterium hoppas jag ni kan lösa åt mig! Hur kan det komma sig att vi har fått dessa ringar av lite kraftigare gräsväxt i vår gräsmatta? Det frågar Björn Cobdal i Delsbo. 
Svaret från Maj-Lis Pettersson är: Detta är inget mysterium, utan så kallade häxringar, orsakade av svamp!
Under marken finns ett svampmycel, som sprider sig ringformigt. Ibland syns svampens fruktkroppar ovan jord, men i det här fallet finns mycelet bara under gräset där det  bryter ned växtmaterial, som fungerar som extra gödning. Det är därför gräset är grönare och frodigare i ”ringen”. Man kan prova att bekämpa häxringar (synliga, eller underjordiska) med samma sorts anti-mögelmedel som används vid till exempel syltning och saftning. Det blandas ut med vatten - koncentrationen kan variera mellan två matskedar per vattenkanna  - till tre flaskor! (Bäst är kanske att lägga sig någonstans mitt emellan.) Sen vattnar man utmed ringen ett par gånger under växtsäsongen.
OBS! Detta är inte vetenskapligt testat - men många har provat, och tyckt att det fungerar.

Så här ser den ut  - Björns häxring:

Hans Börjessons äpplen ruttnar redan på trädet! Vad kan det bero på?,  frågade han Maj-Lis Pettersson i vårt senaste telefonväkteri. Svaret blev att det är äpplevecklaren som varit framme.
Den har förstört mycket frukt i år - bland annat då de James Grieve-äpplen som Hans har i sin trädgård i Värmland. Nu finns inte mycket att göra, annat än att plocka upp alla skadade äpplen och helst transportera bort dem till återvinningen. (På egna komposten kan de orsaka att skadegöraren övervintrar till nästa år). Behandling ska göras i början av sommaren, när karten är valnötsstora. Då kan man prova biologisk bekämpning med ”Bacillus thurginiensis” - en bakterie som kan använas mot många olika typer av fjärilslarver.  

Hur gammmal kan en hibiskus bli? Det undrade Kristina Kristensson, i vårt frågeprogram den första september. Hennes egen, som hon fått av sin mamma, är ca 40 år.  Maj-Lis Pettersson trodde att den maximala livslängden kanske ligger runt 50 år. (I Medelhavsländerna däremot, där hibiskusen växer som träd, kan den bli flera hundra år!)
Detta hörde Berit Båryd i Sollentuna, som skriver såhär till Odla med P1:

Med anledning av programmet idag vill jag visa några foton på min troligen 60-åriga hibiskus. Jag fick den, också av min mamma, 1967 och den var då ungefär lika hög som idag, men inte alls så grov.
Den är alltid ute sommartid och då lever den upp, fast den brukar ändå blomma så gott som hela vintern.
Den frös en gång på 70-talet och vi sågade då ner hela kronan,  och sen tog den sig snabbt igen.
Den är ca 150 cm hög och jag beskär den kraftigt då och då. Eftersom blommorna bara står en dag är det sällan mer än 5-6 blommor samtidigt.

Här kan du se Berits veteran-hibiskus!

Jard Ögren i Helsingborg skriver och berättar om sin fina klätterväxt. Han köpte den för några år sen på Sofieros Stora Trädgårdsfest.  

”Enligt plantskolan som sålde, skulle växten heta ”vinaralia.” Den har ett sirligt växtsätt, relativt snabbväxande och får blåa bär nu i augusti. De ser ut nästan som blåbär och är mycket dekorativ i lite glesa klasar. Har förgäves försökt hitta växten på nätet. Kan ni klara ut vilken aralia detta kan vara?
Och visst kunde Maj-Lis Pettersson klura ut vad Jard köpt!
Här kommer hennes svar:

Den heter inte vinaralia utan araliavin på svenska. Latinska namnet är Ampelopsis megalophylla. Den tillhör familjen Vitaceae och är alltså släkt med t.ex. vildvin, klättervildvin och rådhusvin. Har alltså inget med släktet Aralia att göra.

Och så här ser den ut!

 

Vad är det för fel på min potatis?” undrade Per Larsson, i vårt telefonväkteri den 4 augusti. 
Ännu en gång hade hans lilla skörd drabbats av runda bruna fläckar på potatisarnas skal. En helt okänd skada för vår växtdoktor Maj-Lis Pettersson! Inte heller hennes potatiskunniga kollega Paula Persson på Sveriges Lantbruksuniversitet kunde identifiera sjukdomen utifrån den bild som Per skickat oss. Men nu ska han sända prover till SLU för analys - och så småningom kan vi kanske berätta vad det är som härjar i Pers potatisland. Under tiden kan du här se hur potatisarna ser ut (av sorten Minerva.) Om du känner igen skadan så har du också drabbats av något mycket ovanligt!

Nu har Pers potatis analyserats vid SLU! Såhär lyder expertens svar: 

Jag har nu studerat symptomen på knölarna noggrant. Symptomen tyder på att det är mer än en sjukdomsalstrare som angripit knölarna. Skadan går inte på djupet utan är ytlig. Det nätformade, ytliga ljusbruna strukturerna som ibland är runda och ibland i en oregelbunden form som  orsakar missformning, är angrepp av svampen Rhizoctonia solani. De runda (5-6 mm stora) mörkbruna något insjunkna fläckarna orsakas av svampen Cylindrocarpon destructans. Dessa svagt fördjupade gropar kallas gropröta, vars röta bara går någon millimeter ner i potatisvävnaden. 
Båda svamparna överlever i jorden. Odlas potatis år efter år på samma ställe uppförökas de kraftigt och kommer att orsaka mer och mer problem. Den enda lösningen är att inte odla potatis i denna jord under några år. Just potatis är mycket beroende av växelbruk med andra grödor, och helst bör man undvika att odla potatis på samma plats oftare än vart fjärde-femte år.

Så skriver Paula Persson, forskningsledare vid Institutionen för växtproduktionsekologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Pampig amaryllis hos Lars Sköld

”Vid 15-års ålder blev krukan mig trång...så skaldar kanske denna amaryllis....? Men jag frågar mig när ska jag bäst dela den och plantera om?” Så skriver Lars Sköld - som också skickat en bild på den praktfullt blommande växten.
 
Svaret på hans frågor är att amaryllisen ska stå kvar i sin kruka efter blomning och samla på sig energi och näring. Under den perioden ska den vattnas och gödas. Sen får amaryllisen gå in en viloperiod utan vattning, och först frampå vårkanten när en ny knopp kan skönjas, är det lämpligt att antingen dela den - eller bara plantera om i en större kruka.

Smultron eller jordgubbe eller...

”Hej, har denna planta i en kruka på terrassen, trodde det var jordgubbar eller smultron, men den blommar med knallgula blommor! Frukten ser inte riktigt ut som smultron. De små sk nötterna är lite plastlika och helt röda, inte skiftande som på jordgubbar och smultron. Vad är det, hittar ingenting i någon av alla de trädgårdsböcker eller floror som vi har hemma. Prydnadssmultron har väl vita blommor?” Det skriver Ylva Bondesson  - och svaret är att hennes gulblommande växt är en Duchesnea indica, på svenska kallas den ”Skensmultron”. Den fungerar utmärkt som marktäckare - men trivs tydligen också i kruka!


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".