Blommande pimpernöt. Foto: Tomas Lagerström.

Pimpernöt, Staphylea pinnata L.

Pimpernöt är tillsammans med bondsyren, doftschersmin och körsbärskornell en av de äldsta införda buskararterna i svenska trädgårdar. Nuförtiden är den sällsynt och därför är det en av de buskar som man söker efter i POM:s träd- och buskupprop. Pimpernöten omnämns av Linné i hans skånska resa från år 1749.

I Skåne blir pimpernöten en stor buske. Ett exemplar på Hovdala slott nära Hässleholm var år 2005 så stor som sju meter högt och tio meter brett. Det anses att den kan vara planterad i mitten på 1700-talet. I Uppsala botaniska trädgård och i vår egen trädgård utanför Uppsala är buskarna  tre till fyra meter höga.

Buskens stammar är vackert vitstrimmiga, påminnande om en strimlönn. Bladen är 5–10 cm långa och består av  5–7 småblad . De är friskt gröna och jag har aldrig sett bladen angripas av någon organism. Busken blommar i maj–juni. De vita blommorna sitter samlade i buketter på hängande klasar, som blir upp till 15 cm långa. Efter en trevlig höstfärgning och lövfällning ser man tydligt de egendomliga frökapslarna, som ser uppblåsta ut. De hänger kvar länge på hösten. Fröna är stenhårda och inte ätliga.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".