Tourmalet en axelryckning i år

12 juli

I dag ska Tourmalet klättras. Ännu en klassiker inom Tour de France-sammanhang. Däremot har arrangörerna fått denna storhet att tappa i betydelse. Det känns egentligen inget vidare.

Det är femte gången som Touren passerar Tourmalet bara på 2000-talet. Fler gången än Mont Ventoux, lika många som l’Alpe d’Huez. Tourmalet kan totalt sett vara den allra tuffaste stigningen på hela Tour de France de senaste åren.

Den får bara stryk i snittlutning av l’Alpe d’Huez (7.4% mot 8,7%) men är å andra sidan betydligt längre (13 km mot 21.1 km. Och i längd mäter sig Col du Tourmalet inte med Mont Ventoux (18 km mot 21.1 km) men är å andra sidan något brantare (7.8% mot 7.63%).

Ändå behandlas den inte med respekt i året Tour de France, och det har jag en del förståelse för. ASO (Tour de France—Arrangörerna) startade touren i Monte Carlo och satsade allt på rött genom att lägga den nästsista etappen på Mont Ventoux.

Det kommer att bli en spektakulär avslutning, men priset som betalas är att allt annat kommer i skuggan av denna slutfinal.

Dessutom har arrangörerna valt att lägga topparna ganska långt ifrån mållinjen. När cyklisterna i dag når toppen av Tourmalet så har de ytterligare sex mil att köra.

Det här gör att stigningen kommer att spela en liten roll i totalen, det finns så mycket slätåkning att komma tillbaka på efter det att toppen besegrats. Tourmalet känns i år som en axelryckling, en match mot turneringens bästa lag redan i gruppspelet och där båda lagen dessutom är klara för avancemang.

Hjältar brukar födas på dessa stigningar. Men så blir det inte i år. Och kanske är det helt okej. Kanske behöver vi inte alltid se de tuffaste stigningarna bli avgörande. Kanske är det viktigt för sporten att ge cyklisterna utrymme att ta det lite lugnt under de tre veckorna. Kanske är det ett steg i renare riktning.