Ett lyckligt slut på en av de längsta dagarna av mitt liv

När den danska publiken vid 21.45-tiden på söndagskvällen klämde i med Vi er röde, vi er hvide, var det klart: Danmark hade besegrat Argentina, om än inte utan besvär, och därmed var både Danmark och Sverige klara för VM-semifinal.

Sverige i VM-semifinal! Jag måste erkänna att jag före mästerskapet tyckte att det var rent nonsens att ens nämna semi som ett rimligt svenskt mål. Så sent som när jag steg upp i morse, trodde jag att en seger mot Kroatien nog bara kunde ske i en dröm.

Och den drömmen fick jag för övrigt aldrig chansen att drömma, för klockan 4.05 väcktes jag av mindre hänsynsfulla grannar som kom hem från lördagsnöjet så att det hördes i hela trappuppgången. Sedan kunde jag aldrig somna om. Och eftersom jag hade bokat det tidigaste tvättstugepasset och handbollslandslaget hade förmiddagsträning, var det lika bra att gå upp.

Det blev en av mitt livs längsta dagar. Men aldrig gick tiden så långsamt som under andra halvlek av Kroatienmatchen, när Sveriges femmålsledning krympte och krympte. När blågult åkte på sin andra dubbelutvisning – den för en spelare för mycket på banan – är jag dessutom helt säker på att matchklockan gick baklänges...

Men allt slutade ju lyckligt till sist. Nu när klockan snart är midnatt och jag sitter vid det värmande skenet av en datorskärm, är det bara att konstatera att underbart kan vara lååååååååångt ibland.

Sverige i VM-semifinal. Och festen har bara börjat, nu vet vi att den håller på till på söndag!

Paul Zyra
paul.zyra@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".