How about them Lakers 3 och rädd för vargen

Så möttes NBA finalisterna Lakers och Celtics igen - Boston nu dessutom med Shaq som en gång var en Laker-legend före Kobe, eller tillsammans med Kobe tills dom blev osams, men som nu mest satt och såg på när hans Celtics besegrade Lakers easy easy... med 109-96 (Shaq hade noll poäng fem fouls och två turnovers).

Men han var inte den enda som var bättre förr. Lakers såg verkligen ut som ett segt gammalt gäng i andra halvlek och Pau Gasol verkade inte veta vad han var, var han var eller vad han skulle göra.

Kobe Bryant körde soloraider igen men till hans försvar måste sägas att när alla andra mest gömmer sig så måste ju någon göra något. (Jag tror ingen annan ville ha bollen, sa Coach Jackson efter matchen) Och apropå försvar - hu vad bra Celtics var inte minst Ray Allen who got game. (Han var stjärna i en Spike Lee film med det namnet en gång..)

I anfall tävlade Kobe Bryant mest mot Paul Pierce som gjorde 32 poäng medan Bryant gjorde 41. Kevin Garnett fick en smäll i huvudet av Pau Gasol och började blöda och spelade med ett lustigt format plåster på sin kala skalle som såg ut som ett kryss att leta efter en skatt vid. Plåster är inte alltid hudfärgade. Lakers är regerande mästare men Phil Jackson har mycket att grubbla på framöver.

All Star Matchen i hockey slutade 11-10 till Lidströms lag och Loui Eriksson gjorde sista målet. Bettman fick mycket beröm för Shanahans idé att låta lagkaptenerna sätta ihop sina egna lag. Andra sporter funderar på att kopiera det upplägget.

Bettman uttryckte också en viss oro över att försäljningen av Phoenix Coyotes drar ut på tiden.

Och apropå Coyotes, jag var ute med min söta lilla hund Razzia i den stor vildmarksparken i fredags och tittade ut över fältet och såg ett hel hjord av hjortar, men vad konstigt dom rör sig tassande, lågt öh det där är inga hjortar .. Woops det var FYRA Coyotes ( prärievargar ) glatt spatserande mitt på dagen helt ovetande om att dom ska vara ensamma, skygga, bara ute på natten och rädda för människor.

Jag tittade ner på min lyckligt ovetande beagle och började raskt gå tillbaka men dom rörde sig mot oss och vi var helt ensamma och jag blev rejält rädd. Det har rapporterats mycket om attacker på husdjur på sistone. (Dessutom förra gången jag bodde här satt en tonårstjej husvakt åt mig och hon tog inte in min katt på natten och när jag kom hem fanns bara en svans kvar av min katt. Jag gillar INTE Coyotes, och på natten släpper jag aldrig ut hunden ensam.) Jag och M har sett enstaka Coyotes där i parken förr men inte FYRA och inte en människa fanns i närheten.

Till min stora lycka kom två medelålders män i spandexdräkter och hjälmar samt rejäla magar cyklande på cykelvägen och jag stoppade dom och pekade. Den ena kastade sig då iväg på cykeln vilt tjoande tills han fick dom att fly, medan han själv fick punktering , medan den andra mannen följde mig i riktning mot min bil och sa att det var inget farligt .. kasta sten på dom om dom kommer för nära föreslog han glatt. Och "Walk Tall " sa han också. Jodå, sa jag. Jag bröt inte ihop men min engelska var lite shaky.

Tänk vad roligt för dom att dom fick gripa in och rädda en "mamsell in distress" och vilken fin historia dom nu hade att berätta. Bara dom inte säger att jag var tyska. Vad som helst utom det...

Annika Greder Duncan
radiosporten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".