Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
friidrott

Olsson kämpar mot "plankskräcken"

12 min

Christian Olsson är på väg tillbaka till friidrottens finrum efter att ha varit skadedrabbad under flera år. Men känslan vi avstampet från plankan är det stora problemet för tillfället.

Radiosportens Bengt Skött träffade Christian Olsson vid träningslägret i italienska Formia och avstampet inför säsongen 2011.

– Det har varit bra. Det har funkat allt det jag har velat göra. Jag försöker ånga vidare, försöker hitta tillbaka till gamla takter. Även om jag tagit mig igenom mycket och jag känner att jag rest mig efter skador. Så känner jag att jag inte tagit steget tillbaka till den gamla Christian, då jag hoppade 17,5 meter relativt ansträngningslöst, säger Christian Olsson.

Hur kommer det sig? Beror det på det fysiska?

– Jag har inte så bra självförtroende och det känner jag ju av. Det finns tveksamheter och så. Bra självförtroende kommer från bra prestationer och jag har inte radat upp dom direkt den senaste tiden. Jag tror för att stärka självförtroendet handlar det om att ta sig tillbaka till en bra nivå på tävlingar. Där jag känner att jag är konkurrenskraftig och kan ställa till med lite problem för dom som hoppat riktigt långt, så att dom känner att det inte bara är att ställa ut skorna på banan.

Betygsätt din inomhussäsong såsom den blev resultatmässigt.

Jag måste nog ge den ganska lågt, 4 av 10. För att målsättningen var att hoppa bättre än förra året inomhus när jag egentligen bara kom tillbaka för att köra. Då hoppade jag 17,32 i Birmingham och nu gjorde jag 17,20 som längst inomhus, även om jag gjorde det ett par gånger. Jag hade velat ha lite längre resultat och bättre framskjuten placering i EM.

18-metergränsen har funnits och vinkat, flaggat och gäckat dig. Hur ofta tänker du numera på 18-metersmöjligheten för din del?

– Det får bli i ett längre perspektiv mot London 2012. 18 meter i sommar känns högst osannolikt. I sommar är det mer 17-17,5 meter som jag vill ha helst flera hopp över och kan känna att jag kan läga ut dom med jämna mellan rum över 17,5 meter.

Vad är den känsliga punkten i ansats och hopp just nu för din del?

– Jag har haft lite problem med plankan hela tiden. Så fort jag ska ladda på lite, så har jag gärna sökt efter plankan, istället för att egentligen för att veta att den finns där. Jag måste fästa blicken ovanför plankan och springa över den istället. Jag känner också att mitt andra steg inte är var det har varit och kan vara. Jag måste börja plantera det ordentligt, ge det tid och göra det på rätt sätt. Det är de två stora saker som jag fokuserar på.

Kan man säga så att det var så i din upplevelsevärld när du vann VM-guld och OS-guld, att plankan knappt existerade?

– Så var det nog ungefär. Allting bara skedde av sig själv på något sätt. Man ansträngde sig inte. Men det är ju så när man har tränat allt på ett rätt sätt, så sker saker med automatik. Den nivån kom jag på mellan 2001 och 2004, även 2006 hittade jag en bra nivå. Jag tror också där är en form av självförtroende, att liksom våga tro på sin träning och inte ha för mycket tankar vid just tävlingsmomentet. Att egentligen gå in och göra det ryggmärgsmässigt.

Bengt Skött
Johan Wallberg
radiosporten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista