I väntan på... vadå?

Nu går vi i väntans tider i Sao Paulo. Spelar Sverige sin sista VM-match i kväll, eller är åttondelsfinalen den första i en serie av fyra slutspelsmatcher? För även det lag som förlorar i kvartsfinal spelar två viktiga placeringsmatcher till.

Väntan har vi i och för sig vant oss vid i Brasilien. I São Bernardo do Campo var det den eviga väntan på taxi som tog mest tid och energi. Det problemet är dock mindre här i Sao Paulo. Taxibilar finns det gott om, och de kan tänka sig att köra oss också.

Dock kan taxi fortfarande orsaka frustration. Mats och jag åkte taxi till ett ställe idag och resan dit kostade ungefär en 50-lapp i svenska pengar. Men redan efter några meters körning på hemresan började vi bli misstänksamma.

Föraren svängde inte av på en tvärgata åt vårt hotell till, utan satte av söderut mot Sao Bernardo. Efter dryga halvmilen körde han av trafikleden, körde under densamma och körde upp på samma led nu åt andra hållet.

Men inte heller nu svängde han av ungefär där vi tyckte att vägen till vårt hotell borde ligga. Nu gick färden mot Sao Paulos centrum i en slalomliknande färd på en fyrfilig autostrada. Eftersom det var söndag kväll, var trafiken med helgåtervändare maffig och stockningarna var legio.

För att göra historien kortare än själva färden, hittade han till slut till hotellet. Taxametern stod nu på ca 200 kronor, hemresan var alltså fyra gånger dyrare än ditresan. För att landslagstjejerna skulle få ett gott exempel inför Frankrikematchen, satte vi hårt mot hårt och citerade Dario Fo: Vi betalar inte, vi betalar inte!!

Vi fick hjälp av receptionisterna, både med språket och med argumenteringen. Till sist gav taxiföraren med sig och dröp av med 50 kronor i brasilianska reais. Vi skiljdes inte som vänner.

I eftermiddag är det så ödesmatch. Naturligtvis tar vi minibuss till arenan. Hellre skrockfärd än skräckfärd.

 Paul Zyra
paul.zyra@sr.se