1 av 4
2 av 4
Någon timme innan avspark, dyngsur efter ösregnet utanför.
3 av 4
4 av 4

Häftig premiär

Det här med invigningsmatcher alltså. Jag hade förmånen att vara på plats vid Sydafrikas första match i VM för två år sedan och går var det alltså Polens tur att ställa till med premiärfest.

Otroligt mäktigt. Jag har dessutom en blödig ådra som efter att ha läst 700 sidor om ett lands tuffa historia ser en EM-premiär i ett större (kanske överdrivet) perspektiv.

Men när ett land som slaktats, svikits, förstörts och förtryckts de senaste hundra åren får glädja sig åt att arrangera en fotbollsfest för hela kontinenten... Det berör mig.

Nationalstadion var en imponerande arena. Ungefär lika stor som den stadion som byggs ute i Solna, och man kan inte låta bli att längta efter en nationalarena av högsta klass. Svensk fotboll förtjänar det.

När vi anlände till arenaområdet möttes vi av ett enormt ösregn, vilket blötte ner mig men inte Christian, som uppenbarligen har sådan stjärnstatus hos UEFA att en av funktionärerna frivilligt eskorterade honom med ett paraply till ingången.

Innan kick off var det som vanligt invigning, som ju alltid är ett spektakel man bara vill få övrstökat, även om det fanns höjdpunkter. Snyggt tifo med alla deltagande lags respektive flaggor.

Och så allsång till Polens officiella EM-låt, "Koko Koko Euro spoko", som man så klart inte tycker är ett muskialiskt mästerverk.

Men. Sätt dig på ett kokande Nationalstadion i Warszawa där 50 000 övertända polacker sjunger med för full hals. Då älskar du det.

Jag har nynnat refrängen i huvudet sedan dess...

Matchen då. Min analys tillsammans med Christian hittar du här:

Polen började strålande och de första tjugo minuterna var man helt överlägsna ett Grekland som jag inte tror var tagna av stundens allvar, men blev för passiva i sin taktik att kväva Polens initiala inspiration.

Efter Lewandowskis snygga 1-0-mål var det som att grekerna bestämde sig för att ta tag i matchen, och då var man det bättre laget.

Att man sedan får en spelare utvisad - helt felaktigt! - spelade ingen roll. man gick ut i den andra halvleken med en offensiv uppställning och förbundskapten Santos ska ha beröm för hur han coachade sitt lag.

Katsouranis var matchens gigant när han klev ner som mittback (vilka passningar!), Salpingidis gjorde mål och fixade straff. Jag imponerades också av inhopparen Fortounis, som med sin första touch spelade fram Salpingidis till straffsituationen.

Polens Francisek Smuda däremot, förvånande att han inte gjorde tidigare förändringar i sitt lag - han får också hård kritik idag av polska media för bristen på handlingskraft.

1-1 kändes till slut rättvist, och eftersom Ryssland senare på kvällen slog Tjeckien klart tror jag att båda lagen känner att man har möjlighet att ta sig vidare fån den här gruppen som tvåa.

Nu har Polen klarat av den ovissa första matchen, i nästa omgång mot Ryssland har man plötsligt allt att vinna och kan slå ur underläge.

Och Grekland kan ta med sig den sköna känslan av att ha plockat poäng i en match där det mesta gick emot dem. En skön självförtroende-boost i början av ett mästerskap.

(9 jun)
Richard Henriksson
richard.henriksson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista