Sotji dag fyra

3:02 min

Det splitternya tåget som tar mig från den olympiska parken in till Sotji, gungar sömnigt fram utmed stranden. Svarta Havets horisont breder ut sig, enstaka lastfartyg syns långt ute till havs men annars är det rätt tomt på den enorma ljust grönblåa ytan.

Den krusas av småvågor som slött bryter med en liten skumkant mot den grusiga stranden. Var femtionde så där meter sticker en betongbrygga ut i vattnet, kilometer efter kilometer brygga, strand  brygga, strand och så plötsligt istället en fullkomlig kyrkogård av några mystiska betongkoner med tredelade fötter, nån meter höga och i hundratal utmed strandkanten. Kan det vara nån sorts fundament till något jag vrider på huvudet å så är de borta.

Det är förvisso vinter och Sotji är förvisso en semesterort inriktad på sommargäster, denna februarimåndag är det 12-13 grader varmt och solsken.

De udda huslängorna utmed kusten vittnar om varmare tider med sina luftkonditioneringar, likt små privata bikupor hänger de vid fönsterna.

Enstaka människor rör sig på stranden de flesta påklädda, men jag ser en, jo Putinlik äldre man i små badbyxor spänstigt stirra mot horisonten innan han börjar strosa utmed vattenbrynet. Så löper rälsen lite in mot landet, byggnader skymmer då och då min utsikt mot havet. Jag ser en gjuten strandpromenad där jag inte riktigt för mitt inre kan se Tjechovs dam med hund strosa med sitt parasoll, nej möjligen några pionjärer eller arbetare från något priviligierat fackförbund som haft den goda smaken att bygga sin semesteranläggning här. För de allmänna stränderna är få, precis som på den franska rivieran med sina privata hotellstränder.

Vi glider förbi Matsestastationen, den sista före Sotji, ett enormt skynke med påmålade byggnader hänger över en ställning. Teckningen antyder att här ska något slags nybyggnation i grekisk klassisk stil växa fram. Även de nybyggda hotellen, teatrarna och galleriorna uppe i bergen liknar ett kulissbygge från mitten av artonhundratalet där byggmästarna plockat dekorationer från arkitekturhistoriens samtliga rekvisitaförråd.

Framme i Sotji stad, som faktiskt ligger fyra mil bort från OS-arenorna blandas gammalt och nytt. På ett lunchställe pågår curling på en tv, det ojas och vojas i lokalen, Ryssland spelar mot Storbritannien och lagom till att mitt lammspett kommer in vinner ryssarna femte omgången, en grupp med några eleganta ryska damer klappar i händerna. Jag tuggar och tittar och innan jag går mot den olympiska kulturolympiaden som är mitt mål, hör jag ett besviket mummel från ryssarna när de Storbrittanniens  damer vinner nästa omgång med 4-0.

Jag går på några OS-stödda utställningar, vandrar ned till havet, ser på lyxbåtarna som ligger fast för ankar så här års. Överallt OS skyltar och OS information men i den gamla gallerian med ryska butiker är det tomt, det är rea precis som hemma men inga kunder.

Jag tar tåget hem. Riktning mot OS-arenorna gör att det är knökfullt. En medelålders kvinna med två ryska flaggor fastspäda i en ställning på huvudet skrattar förväntansfullt. Det skymmer, de ryska damerna förlorade sin curlingmatch, damen med flaggorna på huvudet är glad ändå, det är långt kvar både av OS och curlingturneringen.

Gunnar Bolins OS-krönikor

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista