Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Sotji dag sex

Igår bröts den allra mest heliga av sportens principer här på OS, den att vi tävlar för att få veta vem som är bäst just idag, i den här grenen.

För damerna gällde det att med skidor ta sig nedför ett berg innanför ett utmärkt område. Störtlopp. Av många ansett som den finaste av utförsåkningens discipliner, vi som kommer från Stenmarkland är mer tveksamma vi vill gärna slå ett slag för lite fler svängar.

Nåväl damerna susade nedför backen en efter en och det verkade som om den annars så skadebenägna och otursförföljda schweiziskan Dominique Gisin skulle vinna mot alla odds. En knapp timme fick hon stå nere i målet och räkna in motståndarna en efter en, nähä du var långsammare och du med hon gömde ansiktet i händerna så kom Tina Maze slovenskan som förra året vann allt hon tog i men som i år haft enorma problem inte skulle väl hon…

Jo alla hennes mellantider tydde på att just hon skulle sno Gisins guld men istället: Gisin gapade, Maze skrek. De hamnade på samma hundradel och det är här som vän av ordning måste släppa lite på garden för frågan: vem vann?

Den har naturligtvis ett svar, men det svaret är om inte hemligt så i alla fall outforskat. Självklart kan man mäta tusendelar men nu har man bestämt att det ska inte göras.

Efter störtloppet som jag såg på tv nere här vid havet kände jag en obetvinglig lust att se lite vanligt liv, det finns inte här kring mediebyn, mediecentret eller olympiska parken.

Jag tog tåget två stationer bort till Adler, orten öster om Sotji som även olympiabyn hör till. Jag klev av, blev full i skratt när jag utanför såg det gamla stationshuset från förmodligen slutet av 1800-talet. En liten vacker byggnad upputsad i gult och vitt och kanske en femtiondel i storlek av det nya enorma glas och stålkomplex som tornade upp sig bredvid.

Den nya tidens triumf och så ett virrvarr av motorvägar utanför, en buss förde mig in mot vad som skulle vara centrum. Jo, här luktade inte nytt, här fanns affärer, vanliga människor, gamla bilar blandade med sponsoråken. Nere vid havet en strandpromenad, någon badade, på en tvärgata var det ett litet hål i väggen där två killar grillade spett. Jag åt en sorts wrap med oxkött, syrade morötter och en sås. Gott.

Så stressade jag hem igen till det splitternya radiokontoret i den absurt stora mediebyggnaden där det tar tio minuter att gå från ena änden till den andra och där maten är den samma os igenom serverat på samma dystra plasttallrikar . Och apropå må bäste man eller kvinna vinna, gårdagens stora begivenhet ursäkta tre kronor var paråkningen och där spelens mest subjektiva bedömningar, där ju domaren ska sätta betyg på sin konstnärliga upplevelse, numera är reglerna om vilka domare som strykas och vilka som räknas så komplicerade så vi lämnar det, men det ska omöjliggöra taktikröstande. Det blev rysk seger det var det viktiga här men bilden jag tar med mig från gårdagen det är de två guldmedaljörerna Maze och Gisin som kramas, skrattar och gråter och - faktisk utstrålar: delad glädje är dubbel glädje.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".