Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Sotji dag 13

Publicerat fredag 21 februari 2014 kl 10.56
Gunnar Bolins OS-krönika nr 13
(2:56 min)

Han tyckte att det räckte med att jag kallade honom Alexander, den ukrainske journalistkollegan jag mötte i den internationella radio - och tv byggnaden här i Sotji.

Det hade kommit uppgifter om att flera Ukrainska idrottare hade åkt hem i förtid, några i protest mot regeringen i Kiev andra förmodligen av fullt begriplig oro. Jag erkänner att jag tog ett djupt andetag innan jag ringde Alexander jag ville förstås ha en kommentar av en Ukrainare om det faktum att många nu lämnar Sotji.

Vi stämde möte och redan när jag såg honom på håll märkte jag att här står en djupt deprimerad man. Blicken diffust i fjärran, inget litet leende när vi tog i hand. Han hade förmodligen inte sovit mycket de senaste dagarna och han var säkert kluven mellan kravet att leverera sportrapporter och viljan att bara resa hem. Det var svårt att kommunicera på en bräcklig engelska.

Han var full av respekt för dem som åkt hem men han ville inte se det som politiska beslut, det här är en nationell sorgedag för alla parter sa Alexander.

Jag fick mina meningar sa något platt om att jag hoppades att oroligheterna snart skulle ta slit han la sin hand på hjärtat bockade lite och gick.

Samtidigt förlorade Sverige curlingfinalen. Och vad ska jag säga, ja visst blir kontrasten mellan lek och djupaset rent bokstavligt blodiga allvar då och då extremt tydlig. Så är det. Någon leker, någon lider. Någonstans håller man schlagerfestivaler och idrottslekar, någon annan stans kämpar man för sitt liv.

Med detta sagt så tycker jag att man just därför skulle kunna kräva att denna så självgoda internationella olympiska kommitté, som ständigt talar om försystring och förbrödning, om idrottens möjlighet att stoppa krig och att få fiender att mötas. Av dem kan man för en gång skull kräva ett minimum av mod, genom att låta de idrottare som i krissituationer vill uttrycka sin åsikt också få göra det.

Det ryktades att IOK förbjudit Ukrainare att tävla med ett sorgband på armen, samma dag som 37 oskyldiga människor mördats i deras huvudstad. Det sades sen att – Nej, de hade i samtal med Ukraina kommit fram till att en tyst minut var den rätta åtgärden. Var den i så fall hölls vet jag inte. Nu kan IOK säga att frågan om sorgband aldrig ställdes.  Men borde man inte uppmana alla att bära sorgband när man i en stad 40 mil härifrån dödar sin egen befolkning? En dag i alla fall.

Vad det skulle hjälpa den ukrainske journalsiten Alexander vet jag inte, kanske skulle det bara döva några dåliga samveten. Men att låtsas som ingeting känns också väldigt märkligt när man är i Ryssland, så nära Ukraina.

Det här är Gunnar Bolin i Sotji

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".