Sveriges innebandyherrar och Peter Ahnberg.
Sveriges innebandyherrar och Peter Ahnberg. Foto: TT/SR.

Krönika: Svensk elitinnebandy – en sport utan framtid

4:13 min

Innebandyn i Sverige är fortfarande en marginaliserad marginalsport. Radiosportens innebandyexpert Peter Ahnberg tycker till om sportens framtid.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Medan Sverige återigen förlorat en VM-final på herrsidan pågår en fejd om rätten till svensk elitinnebandy. Skiljaktigheterna om hur man bör, och vems ansvar det är att, driva elitsektionen inom svensk innebandy började på allvar för mer än tio år sedan men de senaste tre-fyra åren har osämjan eskalerat. Förbundet eller elitföreningarna? Det är i det stora hela en debatt, en förhandling, eventuellt en diskussion i det tysta. Dels för att det faktum att det inte förs några samtal parterna emellan men framförallt att ingen utanför den innersta kretsen egentligen bryr sig. Det är många timmar, många år av bortkastat tid för ingenting istället för utveckling.

Innebandyn i Sverige är fortfarande en marginaliserad marginalsport. Det fanns en liten, liten gnista i mitten av 90-talet när ”popsporten var cool” och kanske en begynnande glöd när Niklas Jihde var som mest i ropet i början 2000-talet. Någon kollega på jobbet kunde bry sig om hur det gick i SM-finalen eller under VM. En och annan journalist kunde krönikera om hur svenska landslaget dominerade och var Sveriges motsvarighet till USA:s Dreamteam i basket. Just nu, efter ännu en tung VM-finalförlust mot värsta konkurrenten Finland, är det väldigt, väldigt få som bryr sig.

Försöken att bli en idrott att räkna med som elitidrott har avstannat. Allmänintresset för innebandy som elitidrott har stagnerat eller på vissa håll helt försvunnit. Människor på stan vet att Sverige missade final i handbolls-EM men inte att det spelats ett världsmästerskap i innebandy där Sverige var med. Innebandysporten har glidit åt sidan och det finns ingen strategi för hur den ska växa till en nivå som är jämförbar med idrotter i samma marginal som innebandyn.

Det behövs rejäla krafttag för att innebandy, som jag älskat från första bolltouch i mitten på 80-talet i en källare i Jönköping, inte helt ska försvinna från den svenska idrottskartan. Elitinnebandy behövs som dragningskraft för tillskott av barn och unga som vill testa innebandy, för en starkare ekonomi och för respekt och tillit från de som betalar. Vi hänger där, ruggigt löst i ena kanten, mest på grund av att en och annan idrottsintresserad tror att vi är bättre än vi är. Men utan en riktig Elitdrott riskerar Svensk Innebandy sin framtid.

Här är några konkreta förslag till förändring.

  • Färre lag:

I dagsläget räcker det med 10 lag i våra högsta serier. Det finns för många svagt organiserade föreningar som kämpar med att få ihop vardagen och med färre klubbar i SSL och Allsvenskan är det lättare att rikta resurserna rätt och stärka både varumärken och organisationer.

  • Kortare speltid:

Jag tycker att Internationella Innebandyförbundets förslag om 3 x 15 minuters speltid inte är så dumt som de flesta andra tycker. Kör 4 x 15 om vi menar att 60 minuter är rätt speltid…men – med kortare perioder kan lagen använda färre antal spelare och mindre trupper. Därmed också färre personer att avlöna och bättre möjlighet till bra resurser för laget som helhet. Det blir också en vassare spets av konkurrensen för de som vill spela i SSL. Det finns helt enkelt färre platser att konkurrera om vilket kräver bättre kvalitet hos spelarna som också mynnar ut i ett starkare landslag.

  • Låt klubbarna utveckla eliten:

Den utveckling som skett i Sverige inom andra idrotter såsom till exempel ishockey, fotboll och handboll har inte arbetats fram av förbunden utan av klubbarna själva. De som kan eliten bäst och som har driv och vilja att skapa bättre förutsättningar för sina spelare och ledare att prestera sitt max.

Men jag är långt ifrån säker på att det i dagsläget kan ske helt avskilt från Svenska Innebandyförbundet. Det finns just nu ingen gemensam styrka för SSL-klubbarna. Föreningen Svenska Superligan (FSSL) är för svag som organisation och har svårt att samla samtliga föreningar att gå åt samma håll. FSSL behöver bli oerhört mycket tydligare i sin kommunikation till föreningarna om vad de vill, hur man ska genomföra sin vision och vilket resultat det är tänkt att ge. FSSL bör se över sitt styre och hitta starkare kandidater som kan samla samtliga elitföreningar att gå åt samma håll.

Det måste finnas egen avdelning som enbart jobbar för SSL. Det är inte tillräckligt med en koordinator på kansliet och ideellt arbetande föreningsmänniskor som älskar innebandy. Det behövs en stark organisation som ansvarar för allt som rör Elitinnebandyn.

  • Ny ledning för Svensk Innebandy:

Det behövs en ny ledning för Svensk Innebandy. Det räcker inte med att ordföranden Tomas Engholm efter sju år på posten självmant kliver av till sommaren. Innebandyn behöver en ny general som vågar bära rörelsens fana framåt. Inte åt sidan för att gömma sig bakom säkra skott och politiskt korrekta beslut. Det behövs en ny generalsekreterare som vågar utmana den nya tiden, ta sig an svåra frågor på ett modernt sätt och någon som kan se den stora bilden av att innebandysporten behöver en rättvis och rejäl satsning på Elitidrotten för att överleva framtiden.

Att integrera Elitinnebandy fullt ut hos Sibf idag är inte möjligt med sittande styre och därför behövs en nyordning.

  • Öppenhet:

Det finns inget forum för diskussion. Att som SIBF lämna en förhandling innan den startar, och med all makt på handen meddela att de inte vill diskutera, är inget annat än maktmissbruk. Ut diskussion ingen utveckling. Vem som har rätt eller fel i sak är ovidkommande i jämförelse med principfrågan att få ge sin åsikt, motsäga beslut eller vilja diskutera. Som det är nu är SIBF inte öppen för diskussion när makten riskerar att minskas. Att inte vara villig att lyssna på andras synpunkter för att det riskerar att bli på ett annat sätt en det man själva vill är inte ok. Det är inte att verka för Innebandysportens bästa. Det är en aktion för den egna maktens skull.

Svensk Innebandy behöver en öppenhet för nya idéer, diskussioner och ifrågasättande. Därmed också öppenhet för kravställande. Utan krav ingen utveckling. Utan utveckling ingen Elitidrott. Utan elitidrott ingen bredd. Utan bredd inga spelare. Utan spelare ingen idrott.

Innebandy är ingen ung sport längre.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista