Anna Järvinen, musiker och konstnär / muusikko ja taiteilija

Mitt första minne av Anna Järvinen var när jag klev in i en loge där Anna låg och sov i en sliten skinnsoffa. Iklädd en Chanel-inspirerad jacka. Jag vill dra det till minnes att vi båda gick igenom en rätt turbulent period. Något som inte alltid behöver vara till nackdel, i synnerhet inte om du ska leverera tragiska tangon om livets svårmod och mörker. Vi konstaterade snabbt efter den gemensamma spelningen att på något märkligt vis infinner sig hoppet. Anna är för mig den okonstlade, naturliga förhållning till konsten som det enda självklara som ger en inre frid. Så håller det på livet ut, fram och tillbaka, upp och ned.

Anna Järvinens äger en känslighet men också en sisu som vittnar om att man aldrig får ge sig hur svårmodigt det än kan kännas i livet. Det ända man kan göra är att göra musik av ”skiten” och vandra så värdigt ut ur misären man bara kan. Kanske ett arv som hon fått av sin älskade nu mera bortgångna mormor. Men som i högsta grad fortfarande är närvarande i Annas skapande. Vi träffades på Nordiska Musées ritsal.


(Ohjelma on kuultavissa nettiradiosta 30 päivää.)  

Anna Järvinen on muusikko, laulaja, lauluntekijä, opettaja, taiteilija. Hän säveltää ja maalaa, työstää elämäntuskaa ja parantaa itsensä masennuksen hetkinä luomisen kautta.
Anna muutti Suomesta Ruotsiin pikkutyttönä. Helsinkiin jäi rakas isoäiti, tärkein ihminen Annan maailmassa. Hän sai muuttoautoon mukaansa nuken, jonka hän pehmeän pinnan hän edelleen muistaa, mutta sen nuken kanssa hän ei paljon leikkinyt. Suomenkieli ja suomenmieli ovat edelleen rakkaita Annalle, lähteminen ja kaipuu soivat hänen lauluissaan.

Darya ja Anna Järvinen tapasivat ensimmäisen kerran yhteisellä keikalla. Elämisentuskan pohdiskelu ja valon etsiminen yhdistävät heitä, samoin kuin rakkaus musiikkiin.

Musik/Musiikki: Metro-tytöt / Lokki, Anna Järvinen / Svensktalande bättre folk