1 av 2
Foto: Fredrik Sandberg/TT.
2 av 2
Julia Wiræus. Foto: Privat

Julia Wiræus: Den svenska högskolan var en lekskola

"I Finland är man antingen magister eller ingenting"
3:23 min

Mina fyra år i den svenska högskolan var en lekskola jämfört med mina två på Helsingfors universitet. Jag har aldrig haft så många salstentor och så få grupparbeten som i Finland. Universitetsstudierna kräver att du faktiskt läser det du ska, annat var det i Sverige, menar Julia Wiræus i sin krönika.

Jag har inte tagit en masterexamen och i Finland kan det vara ett problem. Jag är en halv uppsats från att kunna kryssa i ”högre högskoleexamen” i diverse blanketter där man måste fylla i sin utbildningsnivå. I Finland ska vara ordning och reda i skolan, hos myndigheter och i pappersdjungeln.

"Det kändes stenålders jämfört med Sverige"

När jag som nittonåring jobbade i en skola fick eleverna skriftliga omdömen i ”hur de visade vänlighet” och hur ”städat de hade i pulpeten”. Termerna byttes sedan ut mot betyg i ordning och uppförande och fanns med under hela grundskolan. I matte fick eleverna i årskurs ett fyra olika omdömen för: räkneuppgifter addition, skrivuppgifter addition och samma för subtraktion. Årskurs ett. Det kändes stenålders jämfört med Sverige och de experimenterande friskolor jag gått på. Gymnasiets kurs i Idrott och hälsa byggde på en träningsdagbok som skulle bedömas av en Friskis och Svettis-ledare. Vi hade kurser i levnadslära och årskursen över mig åkte till Indien i sju veckor. Det var allmänt kaos redan då, men nu har skolkonkurser och fallande PISA-resultat tagit krisen till nya nivåer.

Antingen magister eller ingenting

Mina fyra år i den svenska högskolan var en lekskola jämfört med mina två på Helsingfors universitet. Jag har många gånger blivit frustrerad över stela föreläsningar där någon pratar i nittio minuter utan att en fråga ställs. Jag har aldrig haft så många salstentor och så få grupparbeten som i Finland. Universitetsstudierna kräver att du faktiskt läser det du ska, annat var det i Sverige.

Jag har en finsk kusin som brukar fråga om jag har blivit färdig med mina studier. När jag svarar att jag haft en kandidatexamen i fem år tittar hon oförstående. I hennes värld är man antingen magister eller ingenting. Det är så inom de flesta finländska myndigheter och kommuner. Min väninna som började jobba som ungdomsledare fick direkt 21 euro i timmen för att hon hade en magisterexamen. Någon annan med en kortare utbildning hade fått betydligt mindre i lön för samma jobb.

Det finns debattörer som anser att finländare är överutbildade, men när jag tänker på det totala ointresset för bildning i Sverige blir jag rädd. Inget i det svenska samhället uppmanar till studier som inte direkt ger dig ett jobb. Därför är det svårt att argumentera varför man till exempel ska ta studielån och läsa filosofi i sex år.

"Den amerikanska drömmen finns i Finland"

Men det finns inga genvägar och ingen quick fix för att den svenska skolan ska hamna på rätt väg. Det tar tid att inhämta kunskap och förstå hur världen fungerar. Det är garanterat roligare för en årskurs sjuttonåringar att vara i Goa, än sitta i ett klassrum och skriva en salstenta. Men uppsatser, läxor och prov behövs för att alla ska ha någorlunda samma chans. Bildning måste också ha betydelse i arbetslivet. Annars blir orsakerna att plugga i många år genast färre. En krävande skola och ett samhälle som värderar utbildning är det bästa sättet att ge alla samma chans att göra det de vill.  

Det är därför inte så konstigt att Huffington Post i november skrev att den amerikanska drömmen numera finns i Finland. Här har du bäst chans att klara dig, oavsett vem du är.

Julia Wiræus är en sverigefinsk journalist bosatt i Helsingfors.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".