1 av 2
I och med dokumentärfilmen "Ingen riktig finne" har sverigefinsk identitet diskuterats mer än någonsin. Foto: Folkets bio
2 av 2
Erkki Kuronen diskuterar om sin relation till sverigefinskhet. Foto: Privat
Erkki Kuronens krönika

"Det sverigefinska Göteborg kanske inte längre finns"

6:50 min

Jag är liksom en finne i Göteborg, inte någon allmän sverigefinne. Det är som att det finns en sorts automatisk mälardalsk klang kring begreppet sverigefinskhet som alltid känts lite främmande. Idag är förvisso Göteborgs stad en del av det finskspråkiga förvaltningsområdet, men ärligt talat tror jag att det är too little, too late. Det sverigefinska Göteborg kanske inte ens längre finns, menar Erkki Kuronen i dagens krönika.

Häromdagen blev filmen ”Ingen riktig finne” än en gång prisad. Nu var det dags för Finlands egen Oscar – Jussi – som filmen fick för både bästa dokumentär och bästa filmmusik. Aldrig har väl sverigefinnar och den sverigefinska identiteten diskuterats lika livligt som de senaste åren och särskilt nu i samband med denna film.

"Jag är inte någon allmän sverigefinne"

Det är onekligen intressanta och berörande frågor och jag själv har ju i högsta grad funderat på min egen sverigefinska identitet. Men på något vis känns den ändå inte så självklar, inte i förhållande till andra sverigefinnar i övriga Sverige i alla fall. Jag är liksom en finne i Göteborg, inte någon allmän sverigefinne. Det är som att det finns en sorts automatisk mälardalsk klang kring begreppet sverigefinskhet som alltid känts lite främmande. Den är högst påtaglig även i filmen, trots det göteborgska inslaget.

Visst finns det sverigefinska kopplingar även hos oss i Göteborg, vi är trots allt cirka 26 000 med finsk anknytning här i rikets andra stad. Den ”rikssverigefinska” identiteten är emellertid mer rotad i Stockholm med omgivningar. Den känns helt enkelt mer uppsvensk.

"JAG ÄR FRÅN GÖTEBORG!"

Även på besök i Finland påminns jag av detta.

Efter att det först och främst klarats ut att jag alltså inte är någon ”pappa betalar”-finlandssvensk, utan en ”pappa och mamma joppar arslet av sig”-sverigefinsk, så kommer nästa förvirring. Att jag inte automatiskt är en stockholmare/mälardalsbo.

Jag minns till exempel en fånig herre i Helsingfors för länge sedan som började beskriva sin semestervistelse i någon fantastisk lägenhet ”där på Valhallavägen, alldeles intill Stadion, nära den där fina parken, du vet…”. Jag förklarade att ja, jag vet väl på ett ungefär, men att jag inte är så detaljerat insatt i huvudkommunens geografi, men personen fortsatte att yvigt beskriva en makalös middag ”…på den där underbara restaurangen på Sveavägen, du vet alldeles där vid tunnelbaneingången, vad är det stället heter nu igen, fenomenal mat har de…”, varvid jag påpekade en gång till att javisst, må så vara men att jag som göteborgare inte har någon järnkoll på alla Stockholms mat- och dryckesinrättningar. Han pladdrade oförtrutet vidare om ännu mer Stockholmiana på ett sätt som att allt naturligtvis redan var välbekanta saker för mig. Till slut skrek jag: ”JAG ÄR FRÅN GÖTEBORG!”, men jag kunde antagligen lika gärna ropat att jag var från Svalbard eller Galapagos. Informationen sjönk liksom inte in, eller så trodde han att Göteborg var en station på tunnelbanans gröna linje eller något.

Göteborg ligger på fel sida från Finland sett

Nåväl, det kanske inte är så jättekonstigt. Tät färjetrafik på Östersjön skapar naturliga kontakter kusterna emellan och svenskar som åker över kan ju åtminstone, förutom Helsingfors, även enkelt stifta bekantskap med både Åbo och Åland (även om jag misstänker att de flesta mest stiftar bekantskap med baren eller buffén ombord).

Men finnarna kommer sällan längre än till Stockholm och när dessutom majoriteten av sverigefinnarna finns just i eller runt huvudstaden, så är det ju lätt att missa den svenska västkusten och då särskilt Göteborg. Vi ligger liksom på fel sida från Finland sett.

Jag brukar alltid passa på att informera folk i Finland om min kära hemstad. Många blir förvånade när jag berättar att vi har över en halv miljon invånare, nästan lika  många som i Helsingfors. Ännu mer överraskade blir de när jag berättar hur många av oss faktiskt är sverigefinnar. Men det är klart, här har vi ju inga Silja- eller Vikingbåtar över Östersjön med finsk tango och HK:s blåa korv ombord – här åker vi med Stenafärjan till Frederikshavn för att köpa rød pølse, Jollycola och billigt bordsvin.

Naturliga kontakter med Finland saknas

Idag har vi ju tillgång till allt via nätet, men jag minns som barn hur exotiskt det kändes med finsk television. Stockholmarna kunde ju redan på åttiotalet ratta in finsk tv via Nackasändaren, men här i Västsverige dröjde det många år innan det blev möjligt och då bara som betalkanal som krävde en särskild dekoder. Det har helt enkelt aldrig funnits samma naturlighet i kontakterna med Finland.

Idag är förvisso Göteborgs stad en del av det finskspråkiga förvaltningsområdet, men ärligt talat tror jag att det är too little, too late. Det sverigefinska Göteborg kanske inte ens längre finns..?

Erkki Kuronen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista