Popula

Krönika: Riktiga män hyllas av YLE

3:37 min

I sin krönika ifrågasätter Magnus Silfvenius Öhman finsk public service "karlakarlsvecka".

När jag flyttade till Finland tyckte många snubbar att det var roligt att skoja med mig om hur homosexuella alla svenska män är. Och då kan vi säkert utgå från att "att vara homo" inte uppfattades som positivt av de finska skojarna. Underförstått: Att vara gay är feminint och det som är feminint är svagt och dåligt och inte värdigt en riktig man.

"Riktig man", på finska, kan ibland översättas till äijä. Och det är det ordet jag ska prata om idag.

För ett par, tre veckor sedan så hade ett av eftermiddags- eller kvällsprogrammen på finska tv-bolaget YLE en äijä-vecka. Det var, på många sätt, en hyllningsvecka till den "riktiga finska mannen".

En finsk äijä är en man som inte slösar med ord. En överlevare som aldrig gråter, aldrig är rädd, aldrig rakar pungen och kanske framförallt aldrig – ALDRIG – använder salva i ansiktet.

Ni känner till konceptet. Den här mytologiska varelsen hittas också i Sverige så klart. Han som stryper björnar med sina stockar till armar, älskar hockey och utan bedövning bänder bort sina egna dåliga visdomständer med kofot.

Jag tror inte det finns en kille i våra länder som inte, redan som barn, fostrats i vad det innebär att vara en riktig man – eller en äijä. Vissa gillade tidigt vad de hörde och har vigt ett liv åt att försöka uppfylla alla kriterier. Vissa plockar ut några bitar, som kanske redan passar in bra på personligheten. Andra ser hela grejen som ett skämt och försöker vara det de är, oavsett hur det skulle kategoriseras.

I Sverige stannar det där. Efter att jag lämnade grundskolan så släppte trycket från klasskompisarna och jag fick större utrymme att bestämma själv. Jag kunde antingen köra fullt ut, välja det fria plocket eller bara gå min egen väg.

I Finland får du så klart också bestämma själv, det är ju trots allt officiellt ett fritt land. Den stora skillnaden är att fostringen inte slutar. Med jämna mellanrum måste den finska ”äijän” få sitt unika hyllningsutrymme i media, vare sig det är hela programserier dedikerade åt schablonen, eller hyllningsveckor på public service-bolaget.

Det är som om det finns en verklig marknad i landet för vuxna småpojkar som i sin stora osäkerhet fortfarande står i valet och kvalet av vilka män de borde växa upp till att bli.

Och där mediabolagen helt enkelt är tvungna att bjuda på en informationsfilm i den finska motsvarigheten till SVT:s Anslagstavlan:

– Känner du dig lite osäker på vem du är? Var en äijä! Vi gillar tuttar, dricker öl och gör vad fittan vi vill. För mer information, gå in på yle.fi.

Så här tycker jag: Det är 2015 nu. Kanske vi inte längre behöver bilden av ”den riktiga mannen” eller ”äijän”. Den hjälper liksom inte. Snarare så lockar den istället bara de här killarna med enkla löften om en medfödd mall för alla, som i slutändan bara kommer att passa ett fåtal och lämna de andra som förvirrade slavar. Plus att den uppmuntrar samma snubbar att ta råd av andra i vilka de är och borde vara, när de egentligen bara borde fråga sig själva och arbeta med svaret.

Ju mer jag tänker på det: Att som finsk snubbe skämta om att alla svenska män är gay känns, inte bara som ett underligt sätt att bryta isen med en främling på, utan också kanske lite som ett uttryck för att det i den finska kulturen och i dess media mer skulle kunna bjudas på hyllningsveckor till – inte ”riktiga män” – utan verkliga män och verkliga kvinnor. Fria människor.

Magnus Silfvenius Öhman

  • Född i Sverige av finlandssvenska föräldrar
  • Bott en massa år i Finland
  • Bor för tillfället i Los Angeles
  • Har jobbat för svenskspråkiga public service i Finland
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista