Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Andreas Ali Hietala Jonasson Kuva: Kaarina Wallin/Sveriges Radio Sisuradio
Andreas Ali Hietala Jonasson Kuva: Kaarina Wallin/Sveriges Radio Sisuradio
Kielipuoli

Andreas kåserar: Det livsfarliga finska språket

"Mystiskt, primitivt och farligt"
7:59 min

Bland de forna skogsfinnarna fanns vise män och kvinnor med kunskaper i läkekonst, men samhället betraktade dem som utövare av svart magi kanske för att de talade ett främmande språk. Andreas Jonasson kåserar.

Skogsfinnarna invandrade från det som idag räknas som östra Finland och nordvästra Ryssland, områden som då tillhörde Sverige. Finnarna lockades till, i synnerhet Dalarna och Värmland, av kung Karl IX med utlovandet av sju skattlösa år, då Sverige var i behov av finnarnas annorlunda men mycket effektiva form av svedjebruk.

Den största invandringen skedde mellan åren 1580-1640. Någon exakt siffra över hur många finnar som invandrade finns inte, men en del historiker menar att det kan ha varit så många som 20.000 individer, vilket på den här tiden utgjorde en betydande del av Dalarnas och Värmlands befolkning.

Mötet med det svenska har hittills ofta beskrivits som ett fridfullt möte, men det fanns även en del krockar. Och det var ofta det finska språket och finnarnas religiösa hemvist som skulle visa sig vara de största problemen.

Hårda språkkrav ställdes

Historien berättar om hur Fryksdals häradsrätt redan år 1646 beslutade att varje finne som inte ville lära sig svenska skulle få sitt torp nerbränt.

Liknande påtryckningar från myndigheternas sida återkom under åren och 1682 kom rentav ett kungabrev om att finnarna från och med nu var tvungna att lära sig svenska.

Slag och uppror

I en del litteratur finner man berättelser om regelrätta krig mellan skogsfinnar och svenskar, eller mellan skogsfinnar och svenska myndigheter, som fallet var i bland annat Bergslagen, där skogsfinnar vid upprepade tillfällen gjorde uppror.

Den kände finske forskaren Karl Axel Gottlund var, så sent som 1823, själv instiftare och ledare för ett av dessa så kallade finnuppror, där kravet var ett finskspråkigt härad i finnbygderna (vilket innefattade krav på finskspråkiga präster, poliser med mera).

Ett annat av dessa uppror utspelade sig i Tiveden 1653, där flera av upprorsledarna aldrig greps, antagligen för att man var rädd för att stöta sig med den stora finska befolkningen i Värmland. Också så kallade finnförföljelser har beskrivits i flera noveller och romaner, bland annat i Gustaf Schröders bok "Örjan Kajland och hans pojkar". Schröder beskriver skogsfinnarnas levnadsvillkor som hårda och målar upp en tillvaro full av hot och våld från både majoritetsbefolkningen och från överheten.

Lag mot trolldom

Under denna tid fanns i Sverige en lagstiftning mot trolldom och vidskepelse, vilket många idag känner till främst från de så kallade häxprocesserna under 1600-talet. Brottstatistik från denna tid visar att skogsfinnarna var överrepresenterade i svartkonst och trolleri, och domar av dessa slag ökade allt mer i takt med att fler och fler finnarna flyttade till Värmland och Dalarna. Dessutom kan nämnas att flera av de kvinnor som brändes under häxprocesserna, till exempel på Södermalm i Stockholm 1675-76, faktiskt var finnar.

Shamanism

En av orsakerna till detta kan vara att det fortfarande levde kvar en förkristen tro bland finnarna, som kan kopplas till vad man ibland, lite slarvigt, kallar för shamanism, och finsk-ugrisk folktro, med ursprung ur det som senare kom att nedskrivas i det finländska nationaleposet Kalevala.

Denna trosuppfattning var ytterst levande bland finnar från Savolax och Karelen, som ju var just de områden som skogsfinnarna utvandrade ifrån. I skogsfinnarnas tro fanns något som på finska brukar kallas för tietäjä; vilket betyder ungefär "den som vet". Det var kloka gubbar som skrev egna runor (dikter på kalevala-meter) eller läste upp andras. Vid fest och högtider ingick det i traditionen att dessa tietäjä tävlade mot varandra i diktuppläsning och kraftiga ord.

I den skogsfinska trosuppfattningen var det just språket och sanat (orden) som var i centrum för hela skapelsen. Tietäjä söktes även upp vid sjukdom och andra problem, och i traditionen ingick även att de kunde förvandla sig till björn, vilket skogsfinnarna delar med annan form av finsk-ugrisk shamanism och folktro.

Förbannelse på distans

Bland den svensktalande majoritetsbefolkningen fanns dessutom en syn på finnarna som trollkunniga, vilket svenska folksägner från denna tid vittnar om. Det var inte ovanligt att man skrämde barn med historier om trollkunniga finnar.

I södra Sverige tänkte man sig att en trollkunnig finne på distans kunde skicka trollformler med ondska, så som plötslig sjukdom, och att denna ondska i regel skulle komma norr ifrån, exempelvis med nordanvinden, varför man i många kyrkor i Sverige ända in på mitten av artonhundratalet bad: "För nordanvind och finnskott, bevar oss, milde Herre Gud".

Rädsla för det finska språket

Men en annan orsak till att så många finnar dömdes för häxkonster kan ha varit att de talade ett annat språk än svenska. När en finne uttalade kanske helt vanliga kristna böner eller helt oskyldig finsk poesi blev folk, med sina fördomar om finnarna som trollkunniga och konstiga, misstänksamma och kunde helt enkelt tolkas som svartkonst. Det fanns alltså en rädsla för det finska språket på ett övernaturligt sätt. Det finska språket var mystiskt, primitivt och farligt. Som svenskspråkig kunde man aldrig veta om en mening på finska kunde vara en livsfarlig trollformel.

Antropologin om "trolldomar"

Många antropologer tog sig under slutet av 1800-talet ut till de ofta isolerade skogsfinska byarna, men många av antropologernas texter nämner att det ofta inte verkar varit så väldigt mycket magiskt i de finska trollgubbarnas praktik. Snarare verkar de ha använt sig av naturäkemedel och örter och på så vis läkt exempelvis sår, men att prästerna på olika sätt lyckats tvinga ur finnarna att det som lästes på finska var i onda andars namn. Att deras kväden och böner var på ett språk de svensktalande prästerna inte förstod, menar antropologer (som till exempel Gothe) kan ha gjort att de med sina fördomar tänkt att det måste röra sig om trolldom, vilket kan ha bidragit till att så många finnar dömdes till långa fängelsestraff och i vissa fall till döden.

I en skildring av livet hos ursprungsbefolkningen i Colombias och Venezuelas bergstrakter, vilken kanske kan fungera som jämförelsematerial, skriver antropologen Lars Persson att det är mycket vanligt att ett så kallat "primitivt folk" tillskrivs omfattande kunskaper i magi och läkekonst av av närboende folk som enligt de själva står på ett något högre kulturellt plan. Kanske var det just precis så situationen såg ut gällande synen på skogsfinnarnas kultur och traditioner?

Litterära skildringar

I slutet av artonhundratalet och början av nittionhundratalet fortsatte bilden av de trollkunniga finnarna att skildras i romaner och filmer. Gustaf Fröding låter i sinroman Räggler och pasascher från 1897 en finsk trollkäring förvandla prästen Bodenius till alkoholist Även Selma Lagerlöf beskriver i Gösta Berglings saga från 1891 hur en äldre finsk kvinna, kallat "finnkärring" naturligtvis kan trolla:"

Hon, trollkunniga finnars dotter, böjer sig inte för någon (...). Hagel kan hon mana fram, blixt kan hon styra. Hon kan föra hjorden vilse och sända varg på fåren. Föga gott kan hon verka, men mycket ont.


Lisää

Journalismimme perustana on uskottavuus ja puolueettomuus. Sveriges Radio on riippumaton poliittisista, uskonnollisista, taloudellisista, julkisista ja yksityisistä intresseistä.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".