Seluah Alsaati.
Seluah Alsaati rappar för förändring. Foto: Amanda Möllenhoff
Finnblicken

Seluah Alsaati ryter till

7:22 min

Seluah Alsaati är poet, rappare och politiskt engagerad. Hon har sin bakgrund i Finland och Irak. Genom sin poesi kämpar Alsaati för ett jämställt samhälle, mot rasism och orättvisor. 

"Olemme piikkilankoja, olemme lapsiperhe, olemme pommit, olemme äiti, mennään laivalle lasten kanssa ja saatamme kuolla. Jäämme Aleppoon ja saatamme kuolla"

För Seluah Alsaati är poesin ett sätt att bearbeta allt det som händer i världen och påverka människor

– Ibland måste jag stänga av nyheterna eftersom jag inte kan känna mig neutral till det hela. Ibland tittar jag på nyheterna och gråter. Sen måste jag göra någonting av det – gå med i en demonstration, ordna en demonstration eller skriva en dikt.

"Om jag vill ha dig så välkommen in, om inte försvinn. Min kropp är min. Min kropp är min..."

Min kropp är min

Hitten Min kropp är min handlar om att äga sin kropp, om att ingen annan har rätt att kommentera, röra eller påpeka någonting om det som är ditt – din kropp.

Många tjejer satsar mycket tid, känslor och framför allt pengar på att anpassa sig till normen. Poängen med den feministiska kampen är att frigöra sig från det här, både på ett personligt och på ett strukturellt plan.

Låten skrev Seluah Alsaati efter att själv ha blivit utsatt för sexuella trakasserier på tunnelbanan i Stockholm säger hon i en intervju för P4 Stockholm.

"... De ba chockeras att vi attackeras, händer typ alltid att vi trakasseras. Ingen som brydde sig om det just då, men nu har det nått en helt annan nivå..."

– Vissa kanske tycker att det är en självklarhet. Men tyvärr är det kontroversiellt att min kropp är min egen kropp. Går jag på stan får jag blickar, kommentarer om hur jag klär mig eller en hand som rör mig. Det är inget nytt. Men nu plötsligt har det uppstått en samhällsdebatt. Det är bra, men problemet är att vissa killar pekas ut som syndabockar.

"... Allting som händer emot oss är skit. Handen kan vara brun, svart eller vit..."

Trakasserier mot kvinnor måste bli en samhällsfråga. Varför gör politikerna ingenting? På alla offentliga platser ska det finnas en strategi för hur man ska tackla sexuella trakasserier, säger Seluah Alsaati.

Den feministiska kampen

– Allt för ofta är avståndet mellan en mans hand till min kropp allt för kort. Under julhelgen exempelvis så åkte vi med mina kompisar på hiphop-kryssning till Finland. Det var roligt, men vi måste hela tiden vara på vakt för alla killar som närmade sig. Det tragiska är att det där hör till när man går ut och dansar. Ibland hör det till bara när man bara går ut på stan, säger Seluah Alsaati.

"... tjejer fick backa typ sen vi var små, killar fick kladda och killar fick slå. Kroppen är min det är dags att förstå. Jag är inte till salu, kan du bara gå..."

Enligt Seluah måste den feministiska kampen ske på det personliga planet men också i hela samhället på ett strukturellt plan.

– Många tjejer satsar mycket tid, känslor och framför allt pengar på att anpassa sig till normen. Poängen med den feministiska kampen är att frigöra sig från det här, dels på ett personligt plan – att jag inte ska bry mig, men också på ett strukturellt plan. Men det är inte lätt.

Det spelar ingen roll om jag skriver tusen feministiska låtar, där jag säger att min kropp är min. Man blir alltid påverkad som kvinna. Strukturerna måste förändras.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista