Andreas Ali Hietala Jonasson Kuva: Kaarina Wallin/Sveriges Radio Sisuradio
Andreas Ali Hietala Jonasson Kuva: Kaarina Wallin/Sveriges Radio Sisuradio
#Kielipuoli

Andreas kåserar: Våga vara finne!

Finne är den som talar finska (och ättlingar)
6:38 min

Andreas Ali Hietala Jonasson dissikerar begreppet finne. Han vill ge ordet ett bättre innehåll.  

"Min finska kompis har sagt att finne är ett skällsord och att det heter finländare. Hur är det egentligen? Får man säga finne?"

Den här frågan har jag fått många gånger från ickefinnar.

Ja, hur är det egentligen?

Om man slår upp i ordböcker och lexikon ser uppdelningen ut på följande vis: Finne är den som talar finska och syftar på etnicitet och språktillhörighet (här skulle man även kunna räkna in folk som har föräldrar som är finskspråkiga men som själva inte talar finska). Finskspråkiga bebor eller har ju av hävd bebott områden som sträcker sig utanför nuvarande Finlands gränser, som norra Norge, norra Sverige, Estland och nordvästra Ryssland.

En finne enligt denna definition kan således t.ex. härstamma även från de delar av Karelen och Ryssland som egentligen aldrig tillhört Finland. Finländare syftar däremot på medborgarskap eller nationalitet, alltså vem som helst som bor i Finland eller som härstammar från Finland. En finländare kan således vara en invandrare till Finland, en tatar, en rom, en same, en gammelryss eller en finlandssvensk.

Finlandssvensk är alltså en finländare som talar (finlands-)svenska som modersmål. Detta har varit den terminologi som varit den rådande sedan 1910-talet i Finland. Även på andra språk finner man samma uppdelning, på spanska heter till exempel en manlig finländare finlandés men en finne är en finés.

Spelar det här någon roll? Ibland tycks det göra det. När man talar om finnar som bor i Sverige används termen sverigefinnar. Den grupp som är officiell nationell minoritet i Sverige. Däremot används ofta även termen sverigefinländare synonymt, trots att de egentligen inte syftar till samma sak. En sverigefinne är ju kort och gott en finne i Sverige. 

Sverigefinländare är alltså människor i Sverige med ursprung i Finland. Termen sverigefinländare utesluter därmed de finnar i Sverige som saknar anknytning till Finland och inte är finländare  (som exempelvis en finne från Ryssland eller finnar i norra Sverige som inte har något med nationalstaten Finland att göra).

För att krångla till det än mer existerar, i synnerhet inom lingvistiken och antropologin, även en bredare definition av termen finnar som syftar till de som talar, inte bara finska, utan finska språk. En underkategori till finsk-ugriska språk.

Enligt denna definition räknas finlandsfinnar, vepser, kareler, voter, liver, ingrer med fler till gruppen västfinnar.  Till östfinnar räknas mari folket och mordviner (som även brukar kallas volgafinnar) som bebor områden en bra bit in i Ryssland och talar finska språk som tillstörsta delen är oförståeligt för en som enbart behärskar finlandsfinska.

Dessutom  tycks  beteckningen finne  i folkmun beroende  på  geografiskt  läge  och  tid  i  historien,  betyda  olika  saker.  Finnskogsforskaren Lars Elam nämner  i sina arbeten att  finnar,  romer  och  resande  i  södra  Värmland bland majoritetssvenskarna ansågs  vara  av  samma  släkte, och  ofta  gick  under  samlingsnamnet  strykfinnar. 

Även folklivsforskaren Bengt  af  Klintberg  nämner  att  man  i vissa  delar  av  Sverige  och  Norge  kallat  samer  för  finnar,  och  att  stora  delar  av  den bofasta  bondebefolkningen  under  långa  perioder  kallat  alla  kringvandrande  grupper med  oviss  härkomst  för  finnar  eller  tattare.

På medeltiden syftade det svenska ordet finnar endast på folket i landskapet Egentliga Finland (Varsinais-Suomi). Detta folk kallades innan dess för suomer). Finnar var alltså enbart de son bodde i syvästligare Finland, medans övriga folk i nuvarande Finland kallades tavaster, kareler och lappar. Med tiden kom alltså hela Finlands befolkning som talade finska språk att kallas finnar.

Etymologin bakom ordet finne är en aning oviss. Ibland har jag hört historier om att ordet finne skulle ha att göra med acne och därmed kom som ett skällsord. En förklaring lingvisterna inte ger mycket för.

En annan förklaring kan vara att finne härstammar ur finn, med betydelsen "jägare, samlare vandrare" (jämför med tyskans finden och engelskans find och svenskans finna) vilket skulle kunna stämma då stora delar  av de folk som talar nordfinska språk och dialekter traditionellt livnärde sig på jakt, renskötsel och var nomader eller halvnomader.

Så vad är orsaken till motståndet bland speciellt äldre finsktalande i Sverige mot termen finne? Är det för att det är ett ord som används av andra än gruppen själv? Att ordet kommer utifrån? I en kolumn i tidningen Ny tid skriver Ronja Boije att hon ännu idag hör ett skällsord eka i ”finne”.

För några år sedan intervjuades Johanna Koljonen i podcasten Värvet där man frågade henne om hennes pappa är finne. Koljonen svarade att hennes pappa är finsktalande, och menade att begreppet finne kan uppfattas nedlåtande. 

Har det helt enkelt att göra med finnarnas historia i Sverige som en historiskt utsatt minoritet? Att det ofta är just äldre finsktalande i Sverige som helst inte vill bli kallade finnar tyder på det, då det ju är de som fått stå ut med den mesta av diskrimineringen och mobbningen på grund av deras ursprung.

Personligen är jag starkt för den trend som varit den rådande de senaste 40 åren: att finnarna själva använder sig av ordet som något positivt. I takt med att de finsktalandes status ökar borde det där ekot av förakt som Ronja Boije talade om minska. Men sen har jag ju som sverigefinne född på 80-talet  inte samma bagage som våra finska äldre i Sverige har.

Vad anser ni?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".