Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Andreas Ali Jonasson
Foto: Elin von Wright / Sveriges Radio Sisuradio
Kielipuoli

#Kielipuoli: Andreas spårar h

5:42 min

Varför har h-ljudet i det finska språket hoppat så himla mycket?

Den som har läst det finska nationaleposet Kalevala på finska och hört hur man pratar i norra Finland har nog lagt märke till hur ett H-ljud liksom behagar dyka upp till synes helt random inne i ord där det normalt inte brukar finnas något h-ljud i modern standardfinska. För en som inte har fötts in i att ”tala på h” kan h-ljuders placering vara mycket svår, för att inte säga omöjlig att imitera. Ofta är det på hur h-ljudet används som man kan avslöja någon som försöker imitera en nordfinsk dialekt. Man vet inte när och hur h:et används. Men, var h:et sitter har förändrats över tid och beroende på dialekt. Varför är H:et så osäker på sin plats i det finska språket? För att förstå detta krävs en gnutta djupdykning i språkets historia.

Inom språkvetenskapen pratar man ibland om ett fenomen som kallas metates. Metates låter krångligare än vad det är. Det betyder att ett språkljud har bytt plats med ett annat språkljud, eller att det bara har bytt plats i ett ord utan att det påverkar omkringliggande ljud, och alltså inte bytt plats med varandra.

Ett exempel på en sådan metates i engelska är ordet 'ask', alltså att be om något eller fråga. Ask är idag standardengelska, men det har hela tiden levt en annan variant sida vid sida, där k:et och s:et bytt plats och istället uttalas aks. Can I aks you a question? Det är inte klargjort exakt vilken variant som är den ursprungliga. Shakespear och King James Bible använder ask, men Coverdale Bible använder aks.

Att det finns tendenser att medelklassen strävar efter att tala ett språk som är mer åt standardspråket är känt. Men det är också så att vad som kommer att anses vara standardspråk och ”korrekt” språk ofta är just på grund av hur språket ser ut i de övre samhällsklasserna. Det blir de övre klassernas språk som blir normgivande.  De lägre klassernas språk blir då ibland ansedd som ”felaktigt” språk. Delar av amerikansk arbetarklass har behållit aks-varianten, och utan kunskaper i hur klass och social status påverkar synen på språk är det lätt att få för sig att det beror på att talarna helt enkelt inte har förstått hur språket ”egentligen” ska vara. Att man är obeläst. Att det egentligen heter ask, inte aks. Det är ju faktiskt så att det snarare kan vara bönder och rural befolkning som har konserverat språkliga uttryck och fenomen och därmed skulle kunna sägas bära på ett mer ursprungligt språk. Eller åtminstone äldre former, former som, på grund av talarnas sociala status kommit att konkurreras ut när standardspråk har utarbetats. 
 
I de finska språken är ett av de kändaste metateserna den så kallade h-metatesen. H-metatesen handlar om hur det gamla, ursprungliga h-et har kommit att byta plats inne i ord. Ordet för hus på finska är talo.. På standardfinska heter”in i huset” taloon. Det beskrivs alltså med hjälp av en vokalförängning och sedan limmar man på ett -n i slutet. I standardfinska finns alltså inget h kvar. Men om man skulle prata som man gör i Kalevala skulle man säga talohon. I meänkieli har dock bevarat h-ljudet. Det intressanta med h:et i meänkieli är dock att förutom att h-et finns kvar så har det även ”utsats" för en metates. Det ursprungliga h-ljudet flyttade av någon anledning bak en bokstav. ”In i huset” kom därför på meänkieli att bli talhoon.

Om man skulle säga ”till Finland” på modern standardfinska heter det Suomeen, alltså utan h, i Kalevala hette det Suomehen och på meänkieli blev det Suomheen. Som om detta inte vore nog, så har det efter den första h-metatesen skett ytterligare ett hopp av h-ljudet i meänkieli. ”Till Finland” heter efter denna dubbla h-metates inte längre Suomheen utan Suohmeen. H:et har alltså hoppat bak till att nu finnas innan sista konsonanten. Så från Suomehen, till Suomheen till den nyaste formen Suohmeen.

Språk förändras och det ligger i språktalarnas, eller snarare talorganens intresse, att vara så ekonomiska som möjligt. Tungan, tänderna, gommen och alla de andra talorganen vill ha det så lätt för sig som möjligt. Det betyder att om ett ord är alldeles för svårt eller omständigt att uttala,  kommer det sakta men säkert att förändras till något som passar talarna bättre. I fallet med H i finskan tror man att alla dessa förändringar har skett på grund av h‐ljudets svaga ljudstyrka, instabilitet och den stora mängden av varianter där ljudet kan förekomma.

Detta är alltså inte något som talarna själva gör medvetet, utan en princip. Detta ligger också bortom språkvård. Inom lingvistiken talar man som bekant inte om vad som är rätt eller fel, snyggt eller fult, utan försöker bara göra en beskrivning av språket och hitta förklaringar till att det har utvecklats som det har gjort. För utvecklas, det gör språken hela tiden.

Lisää

Journalismimme perustana on uskottavuus ja puolueettomuus. Sveriges Radio on riippumaton poliittisista, uskonnollisista, taloudellisista, julkisista ja yksityisistä intresseistä.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".