Om Hassan

Ett nytt humorgäng har placerat sig på kartan. Hassangängets två första album "Wiliamspäron" och "Minipizza" har snabbt arbetat sig upp på försäljningslistan. Världen häpnar men Hassangänget är långt ifrån färdiga. Inom en månad har de ytterligare ett album, "Budapeststubbe ute i butikerna.

Vilka var de? Var kom de ifrån? Vrid tillbaka klockan två år. Kristian Luuk och Henrik Schyffert smider planer på att sätta ihop ett ironiskt busringargäng i världsklass. För att lyckas vet de att de måste vara sju man starka med de skönaste stämmorna i stan. Efter tre månader av auditions ser uppsättningen ut så här. Luuk med sin torra, lite nasala stämma; Schyffert och Pontus Djanaieffs burdusare bastoner: Hasse Pihls varma vibrato; flickornas favorit hese, ljuvlige Erik Haag samt narkosläkaren och imitatören Lasse Sundholm. Och som kronan på verket vokalekvilibristen Fredrik Lindström som normalt var en ljus tenor men i sina mest levande samtal kunde spricka upp i en himmelsk falsett.

Tillbaka till vintern 1994. Hassangänget äger topplistorna och skivbolaget pressar dem att släppa något nytt ifrån sig. Men Fredrik vill inte skynda sig igenom någonting, ge vika för påtryckningarna. Han vill göra en temaskiva om barnets utsatthet och experimentera med dubsamtal och så kallade "collect calls". -Jag vill laborera med ljud och temperament. Jag vill ringa samtal som funkar på mer än en nivå, säger han till lokalpressen. I veckor satt han och pillade med skivans nyckelspår. "Det här är en pizzeria", som kanske bäst demonstrerar denna ambition. När Hasse Phil kom in i studion en dag och hörde den sa han med tårar i ögonen. -Detta är den vackraste busringning jag någonsin hört.

Medan resten av gänget är på turné stannar Fredrik kvar och fortsätter att slita med sitt mästerverk som nu fått arbetsnamnet "Picknickbog". Men någonstans går luften ur honom. Möjligen är det det kompakta motståndet från resten av gänget. De kallar det för "Fredriks egoprojekt" och visst fanns det mindre plats för de övriga den här gången. Möjligen känner han svårigheter med att leva upp till mediabilden av sig själv och börjar tvivla på sin förmåga att ro iland mästerverket. Möjligen är det tiden som glidit honom ur händerna.

I en tid inom svensk telefonunderhållning då det kanske var viktigast att vara först, hade arbetet malt på för länge och på tok för lång tid lagts ned på att dra nya telefonledningar till Fredriks portastudio i Sandhamn.

Hur som helst, ögonblicket hade gått förlorat och projektet las ned. Istället släpper skivbolaget "Oxbringa", ett mishmash av tidigare inspelningar och vissa kraftigt omgjorda "Picknickbog"-samtal som framför allt räddas av narkosläkaren och imitatören Lasse Sundholms Briljanta "Ett par strumpor" och "Jag ringer från min villa i Stocksund". Ett par veckor senare meddelas att samtliga "Picknickbog"-band förstörts. Det är inte sant, Fredrik har bara pantsatt dem för att köpa ett nytt flott dykarur och meddelar pressen att han strax ämnar avlägga skepparexamen.

Dessutom finns en säkerhetskopia i Silence stora underjordiska bunker i skogarna i Koppom, genom vilken Eva, Nikolaj och Anders försäkrat sig om att vid händelse av kärnvapenkrig, hela den gamla Silence bakkatalogen med Bob Hund i spetsen kommer att finnas kvar för eftervärlden.

Väl hemkommen från sin seglats går Fredrik, nu härlig och brunbränd i rask takt igenom både sina "lost years" och "lean years". Vissa hävdar att seglatsen ingick i "the lost years" men den diskussionen får föras på annat håll. Under tiden har narkosläkaren och imitatören Lasse Sundholm gjort ett hästjobb med att spåra de försvunna rullbanden. De återfinns på en hittegodsavdelning i Sandhamn och nu kan restaureringsarbetet äntligen börja. 

I en tid inom svensk telefonunderhållning då det kanske var viktigast att vara först, hade arbetet malt på för länge och på tok för lång tid lagts ned på att dra nya telefonledningar till Fredriks portastudio i Sandhamn.

Hur som helst, ögonblicket hade gått förlorat och projektet las ned. Istället släpper skivbolaget "Oxbringa", ett mishmash av tidigare inspelningar och vissa kraftigt omgjorda "Picknickbog"-samtal som framför allt räddas av narkosläkaren och imitatören Lasse Sundholms Briljanta "Ett par strumpor" och "Jag ringer från min villa i Stocksund". Ett par veckor senare meddelas att samtliga "Picknickbog"-band förstörts. Det är inte sant, Fredrik har bara pantsatt dem för att köpa ett nytt flott dykarur och meddelar pressen att han strax ämnar avlägga skepparexamen. 

Dessutom finns en säkerhetskopia i Silence stora underjordiska bunker i skogarna i Koppom, genom vilken Eva, Nikolaj och Anders försäkrat sig om att vid händelse av kärnvapenkrig, hela den gamla Silence bakkatalogen med Bob Hund i spetsen kommer att finnas kvar för eftervärlden.

Väl hemkommen från sin seglats går Fredrik, nu härlig och brunbränd i rask takt igenom både sina "lost years" och "lean years". Vissa hävdar att seglatsen ingick i "the lost years" men den diskussionen får föras på annat håll. Under tiden har narkosläkaren och imitatören Lasse Sundholm gjort ett hästjobb med att spåra de försvunna rullbanden. De återfinns på en hittegodsavdelning i Sandhamn och nu kan restaureringsarbetet äntligen börja.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".